Imorgon ska jag hem till Big Family och sova där tills på måndag för då ska A-K vara barnvakt en stund åt Ticke (han har förresten fått sin namnskylt till vagnen nu!) för jag ska till Åkersberga och prata jobb.
Ska träffa Maria och Oliver en sväng också, länge sen nu ju! Måste pussa lite på Oliv :) Han har tydligen blivit en stooor fis nu, så nu kan man väl kalla honom för prutt, haha!

Jag har inte skrivit något om Christopher på rätt länge, det vet jag. Han är stor nu, han ålar sig framåt med världens fart, ibland fattar jag inte hur han orkar med det! Han lägger armarna i kors, tar sats med benen och skjuter ifrån. Det ser ut som att han bara ligger och njuter av att han äntligen kan ta sig fram. Jag förstår honom, han måste tycka det är superkul.. Men så har vi det där med barn och sladdar.. Av någon anledning verkar barn älska sladdar, Christopher inräknad. Han gör allt för att komma åt sladdarna, men det är AJAJ! Och han blir lika sur varje gång han inser att det inte funkar.. Inte den här gången heller ^^
Min älskade son blir snart ett halvår, sex månader gammal. Jag, Sandra Johanna, kommer ha varit mamma i ett halvår om 11 dagar. Jag ska inte ljuga. Livet är definitivt inte en dans på rosor när man har barn. Ett barn har sina skrikperioder, ett barn har sina glada perioder, ledsna perioder.. Ja, ni fattar. Christopher är oftast hur glad som helst, men nu när tandköttet har svullnat upp så kan det vara ett rent jävla helvete att försöka orka med. Att vara med honom själv en sån dag kan innebära döden nästa, typ. Man kreverar nästan, önskar att man kunde trycka på en knapp så att tänderna ploppar fram bara sådär! Men se, det går inte. Men ja, andra dagar är han heeelt underbar. Jag kan inte hjälpa det, men jag älskar min son. Att han föddes gav mig verkligen någonting att se fram emot varje dag. Utan honom, vad hade jag då gjort nu? Antagligen hade jag varit någon annan stans. Inte hemma helt enkelt. Jag hade umgåtts med någon. Vem som helst, faktiskt. Christopher, Christopher, Christopher.. Vad kan man säga? Han blir större och större. Han säger mamma (hah!). Han försöker leka med sin äldre kompisar (dom springer/kryper visserligen iväg väldigt fort, men ändå). Jag älskar helt enkelt Christopher. Bara sådär, ingen förklaring behövs nog..