Tickeluring har kommit hem. Tobbe hjälper till att natta honom, så nu ligger dom i stora sängen och snusar så sött. Ticke var jättemammig när han kom hem igen. Han ramlade omkull och började gråta, så Tobbe tog upp honom och skulle trösta honom, men Ticke satt bara och sa "mamma, mamma". Så jag frågade om han ville komma till mig och då sträckte han ut armarna och blev lite glad :) När jag skulle trösta honom så tyckte han synd om sig själv lite grann.. Det är så sött när barn tycker synd om sig själv!


Ibland undrar jag vad som krävs för att jag ska få leva ett normalt liv. Måste jag pantsätta min själ, eller vad är det frågan om? Soc kommer hit någon gång nu i veckan, vet dock inte vilken dag (kom innan fredag, snälla!). Det blir första hembesöket dom gör. Och så vill dom att jag går på anhörigsamtal och att jag går till någon slags psykolog och "talar ut om mina problem som jag har hemma". Problem? Har jag problem? Det enda jag har problem med just nu är jobb. Förhoppningsvis är det också fixat nu eftersom jag provjobbar på Pergola nu på fredag! *jublar* Äntligen ska jag få servera igen, jag ska få vara trevlig mot gäster (och nej, jag ska inte glömma sallad innan maten,haha!).

Nu ska jag röka, sen glo på tv. Kanske poppar lite popcorn, mums! :)