Jag suckar. Jag himlar med ögonen. Varför ens orka bry sig om någonting sådant? Det du inte förstår är vad folk ger dig. Människor ger dig allt det du vill ha. Du får oftast allting du pekar på och om du inte skulle få det så går jorden under. Du glider fram genom livet på en flygande matta. Du har folk som ser efter dig, ser till dig ordentligt. Du har redan allt det en människa önskar att man kunde få. Du har inte den där lilla spärren i hjärnan som kan sätta stopp. Du har egentligen ingenting. Men ändå har du allting. Du är en människa som inte är värd namnet människa. Du är en varelse, en parasit. Ett litet ynkligt kryp som förgörs med en enda smäll. Du är burdus, arrogant, nonchalant, grotesk. Du är du och jag är glad att jag aldrig har träffat dig. Du är hemsk mot allt och alla. Du sårar folk till höger och vänster, men du bryr dig inte om konsekvenserna. Du är ingenting. Du är ingen, men du finns någonstans. Jag har aldrig träffat dig och kommer aldrig att göra det.