Räckte fram mitt glas till Mia när jag såg att hon skulle hälla upp läsk till sig.
"Tack så mycket!" sa jag till henne.
Hon började hälla upp läsk i mitt glas och sa:
"Tur att jag har långa tar.. ARMAR!"

Så rätt det kan bli ibland när man är på väg att säga fel ;D

Jag har fått det där brevet nu. Det är lycka kan jag lova.

Jag funderar på att sätta lösenord på min blogg. Bara för att få behålla mitt privatliv för mig själv ett tag till... Det är ingen som frågar mig någonting, ingen som klankar ner på mina beslut jag tar men jag känner ändå att det är dags för mig att ta en liten paus från den här skiten. Jag känner inte riktigt för att vem som helst ska få veta massa saker om mig, jag vill kunna välja själv vilka som ska få veta något.
Den största anledningen till att jag kommer sätta lösenord, eller byta bloggadress och ha lösenord på den är för att jag vill visa någon form av hänsyn till folk i största allmänhet och just nu känner jag inte att jag kan göra det.

Så nu vet ni vad som kommer hända inom en snar framtid.

Jag känner egentligen inte för att blogga överhuvudtaget, men jag vill inte svika Mia (hon blir så glad när jag bloggar, haha). I fredags när vi skulle ut på krogen så hade jag tappat all lust för att vara ute och festa. Det hände lite väl mycket på en och samma gång, visserligen hade jag inte kunnat räkna med något annat, men lite ansvarsfull måste man vara ibland... Äh, det där är väl glömt om ett par veckor eller så

Och jag bara väntar på det där brevet nu. Jag vill inget hellre än att det ska komma fram till mig, så jag får veta vad som händer...

Jag vaknade för en liten stund sen och ligger fortfarande kvar i soffan och degar. Ser ut som ett jävla bombnedslag i lägenheten, så jag ska väl gå upp snart och städa undan i köket och i mitt rum iaf. Min mage gör skitont, fattar inte vad felet är. Kanske blev för mycket äcklig vitlökssås igår?

Jag var ute och åkte bil med D inatt, ruuuligt. Kom väl hem runt fyra igen och somnade typ på en gång. Tröttmössa...

Usch, det blev lite mycket tankar igår. Egentligen vill jag inget hellre än att berätta för hela världen, men jag vet att om jag gör det så kommer iaf en människa säga "vadvardetjagsa?" och jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte, jag har inte tänkt klart ännu, måste tänka upp alla tankar först. Alla ord som vill ut, som vill skrikas ut, dom ska tänkas.

Nej, om jag ska ta och städa i köket nu kanske?

Jag ligger i soffan nu och väntar. Väntar på digdigdig. Fick ju som sagt reda på var du håller hus, eller nästan iaf. Ingen säger hela sanningen, men jag dör inte av det. Däremot bli jag lite fundersam, för om det är så att det bara händer massa dumheter hela tiden så funkar det inte. Mitt liv ska inte innehålla dumheter längre, det blir bara tröttsamt i längden.

Jag vet inte vad jag ska göra snart. Ticke har varit världens underbaraste unge hela dagen... Ända tills vi kom hem igen. Han har skrikit, bråkat och gnällt ända sen vi kom innanför dörren typ. Just nu ligger han i sin säng för jag orkar allvarligt talat inte lyssna på honom mer.
Om en liten stund är det dags för barnen att bada och då ska jag faktiskt passa på att springa till ICA en snabbis och köpa cigaretter. Finns inget som lugnar ner mig bättre än just det när Ticke är som en obstinat trettonåring.

Nu vet jag iaf var du håller hus, gris.

Jag har glädjande nyheter! Min plånbok ligger hemma hos pappa och Camilla, så nu är det fina fisken här. Pappa kommer hit imorgon och fixar upp glasskåpet och en hylla åt mig och då passar han på att ta med sig plånboken. Ticke och jag kommer hänga med pappa hem sen för jag måste hjälpa Camilla med hennes E-Leg så att hon kan installera den där skiten på datorn.

Nu ska jag städa badrummet.

Jag tänker för mycket just nu. Börjar bli orolig. Jag gillar inte när du bara försvinner sådär, förstår du inte det? Oh, God. What if...? Nej, finns inte en chans. Skulle antagligen bli överlycklig och hoppa jämfota av lycka om du knackade på och var tillbaka. Japp, det skulle jag bli. För utan dig är inte Sandra en vanlig Sandra, utan snarare en ganska ovanlig Sandra. Inte bra, inte bra.

Och vad är det folk vill berätta för mig, men inte vågar? Får väl fråga helt enkelt, kan väl inte vara svårt? Fast det är sant... Sanningen gör oftast ondare att höra än lögner. Eller hur?

Jag har tappat min plånbok. Inte speciellt otippat, va? Jag är expert på att tappa bort mina jävla satans plånböcker. Yesyesyes. Och tydligen tappade jag vettet i samma veva, för jag vet inte riktigt vad jag tänker med just nu? Whatever, I don't give a...

Nu ska jag kolla om det finns någon mat i frysen som jag kan laga till middag ikväll... Vad sägs om kycklingkorv?

Jag vaknade av världens bästa Ticke-Litus imorse. Inte så mysigt, men ok. Han stod och höll ena fingret för näsan och sa att han blödde. "Vadå blöder?" frågade jag honom ett par gånger och när han tog bort fingret från näsan så forsade blodet. Som sagt; Inte mysigt, men ok. Jag torkade bort allt blod och när vi var klara med det ville han titta på Mamma Mu, så jag satte på den filmen åt honom. Haha, fem eller sex gånger hann han se den innan jag gick upp för dagen.
Efter frukosten tog vi på oss kläderna och gick ner till Riddarparken och satt där ända fram tills dom stängde vid halvtvå. Dåligt väder = Ingen Riddarpark. Lite kul är det att sommarjobbarna där kommer fram till Ticke med "motorcykeln" och ger den till honom så fort vi kommer dit. Ännu roligare är det att allihopa vill leka med honom, så det blir inte så mycket studsbollshoppande efter honom så fort han sticker iväg. Nice.

Imorgon blir det nog en ganska lugn dag, ska visserligen till två läkare och kommer säkert hinna stressa ihjäl mig på kuppen, men det är det värt. På eftermiddagen ska jag och Ticke hem till pappa och Camilla och äta middag tillsammans och Amanda kommer också vara med. Det blir säkert jättetrevligt. Pappa kommer och hämtar mig och Ticke så vi bor med oss Tickes matstol, sen skjutsar han hem oss igen efteråt. När jag ändå är hos dom imorgon ska jag och Camilla passa på att springa ner till källaren och kolla om dom hade en gardinstång till övers, vore ju schysst att få upp gardiner i fönstret så man kan stänga ute lite ljus när det är dags för Ticke att nanna kudde på kvällen.
På tal om att sova så går nattningen alldeles überbra numera. Vid sju på kvällen får båda ungarna ta sig ett bad och efter det läser Mia "Godnatt, Alfons Åberg!". Tandborstning, pyjamas sen bums i säng. Brukar gå helt smärtfritt, men dom senaste två nätterna har det tagit tid för Christopher att komma till ro...

Jag bloggar. Jaaops, jag bloggar och nu måste jag sluta. Ticke är uppe och vandrar i lägenheten, vill tydligen inte sova. Bajsunge.

Jag har varit vaken sen halvsju ungefär, så nu är jag lagom trött. Ska in i duschen snart och sen fixa mig i ordning innan det är dags för mig att klä på Christopher. Blir nog en tur till IKEA lite senare idag, känner att jag behöver köpa något som jag kan ställa saker i. Blablabla, tråkigare inlägg finns väl inte?

Det är dags för mig att ta itu med lite saker idag också, jag behöver prata med en person och så ska jag ringa pappa lite senare och fråga om han kan hjälpa mig från IKEA. Blajj, nu måste jag ta Ticke så han inte ramlar när han "sitter" (läs: står) på traktorn. Unge.

Jag är vid mina sinnens fulla bruk igen. Var väl inte riktigt det igår. Problem, problem. Men saker och ting är lösta nu iaf och jag känner väl att det hade kunnat bli lite bättre, men ibland måste man ta en fet jävla bitchslap och se till att något blir gjort.
Ticke är hemma igen och ligger och sover. Älsklingen blev alldeles jätteglad när han fick se Mia, rusade fram till henne och gav henne värsta kramen och pussen. Myspys. Och så var han glad över att Fofi var här, för det är inte så ofta dom ses nu för tiden. Tror att Ticke skulle uppskatta om vi träffar Sofie en gång till innan Jack-Dylan anländer till världen. Ska bli kul att se hur den lille parveln ser ut utanför magen!

Nu ska jag försöka sova, kanske smiter ut på balkongen och tar en cigg innan... Jaaops, det gör jag.

Jag är Sveriges sämsta människa. Som vanligt har Mia inte fått mitt sms om att jag inte skulle komma hëm, men det är lugnt. Det är uppskattat att man hellre kommer hem än att man sover på parkbänk. Så, hur illa får det egentligen bli? Det var väl ändå avslutat? Gosh, jag orkar inte mer just nu. Går och sover istället... Efterfest på din balkong?