Det var någon skrev i en kommentar att hon / han tyckte att jag skulle skriva om mig själv, så nu tänker jag göra det. Jag börjar nog med min barndom... Jag är född i Skellefteå, men flyttade till Jakobsberg när jag var runt 1½ år. Där bodde jag med min familj tills jag började i fyran för då flyttade vi till Kallhäll istället. När vi hade bott där i ett år ungefär blev soc. inblandade på riktigt för första gången. Iallafall för mig. Jag hade aldrig varit familjehemsplacerad förut, men nu skulle jag helt plötsligt flytta till en ny familj.. Ni vet vad det innebär va? Nya regler, nya rutiner, nya mattider, ny skola, nya kompisar... Dessutom var det till Västerås jag skulle flytta till. När jag hade bott där ett tag upptäckte jag till min förvåning att jag faktiskt trivdes! I ren protest slutade jag att krama folk (ja, jag vet.. det var kanske lite löjligt, men jag var elva år!), det var det enda sättet jag kunde uttrycka mig på just där och då. Jaa, efter ett och ett halvt år fick jag flytta hem igen. Nu förstår ni väl vad det innebär? Precis! Nya rutiner, IGEN. "Ny" skola, IGEN. "Nya" kompisar... IGEN! Under tiden som jag bodde hos den familjen (min lillesyster bodde också där) hände massor av saker. Min lillesyster blev utelåst på framsidan av huset om hon hade gjort något dumt, dom slängde ut hennes ytterkläder till henne så hon skulle klä på sig själv. Hon var då runt 3½ år.
Och så kommer jag ihåg när vi bilade ner till Frankrike. Vi gick på Disneyland och hade jättetrevligt. När vi kom tillbaka till Västerås och skolan började så frågade läraren i vanlig ordning vad vi hade gjort på sommarlovet. Jag svarade att vi hade varit på disneyland och då frågade hon vad jag tyckte bäst om där. "Paraderna" svarade jag. När vi kom hem igen, från skolan alltså, blev mannen i den familjen jättearg för att jag inte hade sagt någon åkattraktion. Men sanningen var ju den att jag hade åkt två (ynka två stycken) attraktioner. Det var dessutom ganska tråkiga grejer vi åkte... Och jag kommer fortfarande ihåg att paraderna var bäst!
En annan sak jag minns väldigt tydligt är när jag blev tvingad till att äta bruna bönor. En matsked skulle jag äta. Jag tog åtta kokta potatisar till så att jag skulle ha något att svälja ner de bruna bönorna med. Det var riktigt vidrigt... Jag bad om att inte få äta upp det, men jag var tvungen. Det tog mig mer än en timme att sitta där och få i mig den där matskeden bruna bönor. Okej, öevr en timme är kanske lite barnsligt, men vet ni vad? Efteråt gick jag på toaletten och kräktes upp allting igen. Så vidrigt tyckte jag att det var.

[ it's like we're prisoners and we just can't get free ]

Jag gick alltså i sexan när jag fick flytta hem igen. I sjuan var det dags för nästa vända. Då hamnade vi alla syskon på Geneta Barnhem i Södertälje (så, ja.. jag har bott i Södertälje förut).  Efter en månad hamnade jag i en jourfamilj som låg i skilsmässa. Efter några veckor fick jag flytta tillbaka till Geneta Barnhem, fast då hade det flyttat tll Sätra och blivit Ransätra Barnenhet. Där bodde jag i 8 månader har jag för mig. Det normala är att man ska bo på ett sånt ställe i max tolv veckor, alltså tre månader. Efter det flyttade jag till Norrköping... Men det är en annan historia och den tar jag någon annan dag.

Jag antar att det här inlägget har blivit lite skumt att läsa, men jag är inte så bra på att skriva om mig själv eller om saker som har hänt mig... Men som sagt, det kommer nog mer någon annan dag!