Jag har varit riktigt duktig nu och fotat en hel del kläder som jag ska lägga upp på Tradera. Har pysslat med det medans Ticke legat i spjälsängen och pluddrat... La mig ner i sängen en stund också, för det brukar få honom att somna, men jag tror att jag slumrade till före honom. När jag vaknade och reste mig upp blev jag så yr att jag höll på att falla omkull. Det är så läskigt när sånt händer, för rätt vad det är så trillar man verkligen okmull och slår huvudet i något hårt - och så ligger man där och kan inte göra något. Det är min mardröm. Tänk om något sånt skulle hända när jag är ensam med Ticke? Det har hänt allt oftare på sistone att jag varit nära på att svimma för att jag blivit så yr... Och det är inte alltid det händer när jag reser mig upp.

Jag undrar när Lilla Sofie behagar dyka upp här hemma igen. Hon åkte någon gång när jag och Ticke var nere på stan, men jag har inte hört ett ljud från henne ännu... Hon kanske sover hos N? Antingen det, eller så är hon på väg hem.

Nu ska jag gå in till min älskade son igen.

Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg.