Det är inte alla gånger man blir väckt av en arg busschaufför som har sprungit maratonlopp. Dom få gånger jag lägger mig i sängen när Ticke ska nattas, det är när han skriker så fort jag lämnar rummet. Ikväll var det ett sådant tillfälle. Jag tog med mig ett äpple och gick in i sovrummet, la mig i min säng och spelade spel på telefonen. I nästa ögonblick stormar T in i rummet och frågar om jag lever, vad det är som har hänt och varför svaaaaarar jag inte i telefonen?! Nästa ögonblick... Det var ju fem timmar senare! Det är andra gången den här veckan detta händer... Jag ville bara uppdatera lite snabbt och tala om att jag lever, såg att Therese försökt ringa mig också. Men hörrni! 27 missade samtal på bara någon timme... Slå det om ni kan!