Nu har Tobbe nästan precis klivit innanför dörren. Tur för mig, tänkte jag säga, men det är det ju inte. Han ska sätta sig vid datorn när jag är klar med den... Jag var tvungen att vara vaken tills han kom hem idag, för han glömde sina nycklar hemma. Klant! Det finns ett par stycken som vet om det jag nu tänker berätta. Dessa "ett par stycken" är Carro, Louise och mamma plus nån till i kanten. Jag och Tobbe försöker skaffa ett litet syskon till Christopher, men det går inte så bra. Vi har nu försökt i åtta månader (!). Det kanske inte låter så mycket för er, men för mig som går och längtar och längtar och väntar och hoppas... Ja, för mig är det helt enkelt en evighet. Överallt hör jag människor säga att det bara är att "sluta tänka, så löser det sig". Spermierna hör inte vad jag tänker, inte mina ägg heller. Det är ju inte så att bara för att jag tänker att jag vill bli gravid, att jag vill kunna njuta av det där ögonblicket när stickan visar plus, det är ju inte så att spermierna grupperar om sig och kastar sig ut ur ni vet vad fortast möjligt. Jag vet inte, det kanske låter löjligt, men jag tror helt enkelt att det är ödet som gör att jag inte blivit gravid igen.. Men trots det så skadar det ju inte att försöka.


Idag blir det en lugn hemmadag för oss alla. Jag har sån himla huvudvärk! Jag kanske ska ringa en läkare trots allt och be att dom gör världens största hälsoundersökning på mig? Hmpf. Nåväl... Imorgon ska jag träffa mamma igen, fast den här onsdagen ska hon inte sitta barnvakt åt Christopher. Vi ska hem till min storasyster och gratta hennes man som fyller år! Eftersom vi inte har några pengar just nu så blir det nog bara ett grattis-kort och en liten blomma till A, men det blir han nog nöjd över ändå.

Christopher är och leker någonstans i den här lägenheten. Nej, men han är i sitt rum och bankar på sitt tangentbord som han fick av mig och Tobbe förra året (haha, vad roligt, jag skriver förra året utan att bli förvirrad nu!).

Christopher vill tydligen gå ut och gå, men jag har verkligen ingen lust. Vi ska bara vara hemma och bli friska och krya idag... Ja, för idag är det en sån där "vara-hemma-och-slappa-dag".
Han är ju för rolig ibland... Han stod i hallen och ropade "hejdå, mamma!" flera gånger och när jag inte svarade kom han in till mig istället och drog i min morgonrock och ropade "hejdå, mamma!". Sötnosen.

Nu ska jag göra en stor kopp te till mig och en liten kopp till Christopher.