Jag kommer hädanefter börja alla mina trista inlägg med ordet "Jag". Det kommer till slut bli lite av en tvångstanke för mig, precis som alla andra tokiga saker jag måste göra.. Som när jag måste "blåsa upp" kinderna utan att stänga munnen. Kan ju tala om att det praktiskt taget är omöjligt. Men det är ju så. Har man tvångstankar, ja, då har man det. Fast vissa grejer stör jag mig sjukligt mycket på.. Typ som när jag går i trappor. Jag måste räkna hur många trappsteg det är och gå exakt samtidigt som någon annan. Annars kan det bli katastrof i mitt huvud och det är fan inte kul.

Jag måste tänkatänkatänka. Tänka på vad jag säger, vad jag gör och varför jag gör det. Jag är expert på komplicerade situationer, fast den här gången är det inte så komplicerat. Skönt det, iallafall.