Plain White T's - A Lonely September

Jag mår inte riktigt som jag bör göra just nu. Åkte på världens ångestattack igår, inte roligt. Det var helt enkelt förjävligt. Den kom när jag var på Skagen med K och Ticke och en gammal gubbe (haha). Hade varit i Riddarparken precis innan och jag hade väl kunnat läsa av att det var på G om jag inte var så naiv och blåögd som lilla jag ändå är. Det börjar nästan alltid med yrselattacker för min del, och det gjorde det igår med. Tre gånger blev det så i RP. Tänkte att det säkert bara var för att jag inte har ätit så bra.. Efter RP gick vi till centrum och skulle käka lite på Skagen, jag fick syn på min pappa och sprang iväg för att säga hej. När jag kom tillbaka till Skagen så började hjärta klappa utav bara helvete, jag kallsvettades, fick yrselattacker och jag tänkte att jag skulle dö. Det är verkligen så det känns. Nudörjagochjagkommeraldrigmervaknauppigen. Ungefär. Men jag dog inte. Däremot åkte jag hem till Mia och satt där en stund. Sen drog jag iväg till Jakobsberg för att hämta grejer hemma hos pappa och C och efter det skulle jag åkt till mamma för att vila. Men som sagt, jag mådde verkligen inte bra. Träffade på en tjejkompis och satt och pratade med henne i centrum en stund och så följde jag med henne hem. Så skönt som jag har sovit i natt har jag inte sovit på en evinnerlighet. Allvarligt. Fjorton timmar ungefär sov jag och det var välbehövligt as hell.

På lördag går flyttbilen. Jag kommer visserligen jobba då, eller iallafall vara i Södertälje och lämna Ticke. Han ska vara där tills på söndag, så det lär bli lugnt och skönt hemma eftersom båda ungarna kommer vara borta. Japp, ni läste rätt. Båda ungarna. Vi flyttar ju med Mia och Oliv. Kommer bo tre tjugoplussare och två obstinata 2-åringar som tror att dom är 13. Typ. Fast vi älskar barnen ändå. Ticke-Litus och Oliv-Fis. Mammornas och mosterns älsklingar. Forevaaaah.

<3

Och du värmer min själ så sjukligt mycket - även fast det inte är tillåtet.