Nu känner jag att det är dags för min lilla skönhetssömn. Det behöver jag, för det är jag värd. Att sova 3-4 timmar/natt håller tydligen inte i längden. Jaja.
Amo har kommit tillbaka från Tunisien och det älskar vi! Jag har saknat honom grymt mycket. Fast lite ledsen i ögat blev jag när jag såg att han inte alls hade blivit så brun som han lovade mig att han skulle bli. Jag trodde han skulle bli skitbrun, men tji fick jag!
Jag undrar var människor tar vägen? Under en viss period har man världens mesta kontakt, och helt plötsligt dör allting. Jag orkar helt seriöst inte med sådant längre, så jag säger upp mig. Jag säger upp mig från bekantskapen med folk som inte orkar höra av sig, folk som skiter i det, folk som bara... Är för mycket? Typ. Och helt plötsligt hör folk som man inte pratar med så ofta av sig väldigt ofta. Lite för ofta, kanske? Äh, vad vet jag. Jag är trött och svamlar i nattmössan, eller hur man nu säger. Dessutom är jag helt såld. Helt och hållet, så nu finns det ingen återvändo, va?
Nu ska jag ta en sista cigarett innan jag går och nannar kudden. Jag vill inte sitta ute i solen imorgon och ha världens fetaste ringar under ögonen... Btw, imorgon är första besöket för mig och Ticke på BVC i Jakobsberg inbokat! Ska se till att få recept till en bra salva för hans eksem som inte blir helt bra.

Jag skriver väl förhoppningsvis mer imorgon. Men som sagt; Jag säger upp mig.