Jag minns nu att jag hade tänkt skriva en sak igår som jag glömde bort totalt. När jag, Nathalie och Ticke var i centrum så satte vi stora människor oss på en bänk och njöt av solen som tittade fram! Ticke sprang omkring och låtsades vara en polisbil, för det stod en sådan inte alls långt från oss. Jag ropade till Ticke att han inte skulle springa för långt bort, så han började springa mot oss istället. När han var ungefär 5 meter från oss så kommer en kvinna och går framför honom för att sätta sig på den andra bänken. "Är du en polis?" frågar jag Ticke med världens barnsligaste röst, ni vet så som man bara pratar med barn... "Nej, ser jag ut som det?" säger kvinnan och tittar frågande på sig själv för att sedan titta glatt på mig. Varken jag eller Nathalie visste vad vi skulle säga, vi försökte bara hålla oss för skratt. "Vi pratar med han bakom dig!" fick Nathalie ur sig till sist. När kvinnan vände sig om och såg Ticke blev hon alldeles generad och verkade tycka det var jättejobbigt att hon svarade när det inte ens var henne jag pratade med. Haha, så kan det gå!