Jag har precis språkat lite med min far. Frågade honom om inte han kan ta ett snack med sin tjej ang. det här med lägenheter och han ska göra det lite senare idag. Nu står det mellan Jakobsberg och Nyköping. Jag som egentligen inte vill flytta till det förstnämnda, men jag blir väl tvungen om det skulle vara så... Då skulle jag kunna plugga på Jakobsberg Folkhögskola, skulle kunna läsa reportagelinjen. Jag ser nya möjligheter med allting hela tiden, men det är alltid någonting i vägen, något som får dessa nya möjligheter att stanna upp och ropa att det inte går att komma längre.

Dessutom mår jag som jag förtjänar.