Jag vet inte riktigt var jag ska börja den här gången. Jag borde egentligen bara dra åt mig öronen och strunta i vad folk säger, för dom vet ändå inte vad dom pratar om. Hur kunde det bli såhär? Vad var det som gjorde att det helt plötsligt blev så svårt? Jag tänker för mycket. Tänker på det positiva, sen det negativa och dom som vet om det här vet ju hur negativt det kan bli... Fast man ska alltid tänka positiva tankar! Jag har tydligen inte lärt mig någonting om det. Gosh, det irriterar mig att jag är så jävla velig. Jag är svag och osynlig nu. Om jag håller för ögonen så kan ni inte se mig!