Jag måste börja det här inlägget med ordet Jag igen. Bara för att, liksom. Nu känns det ju verkligen som att det här inte är något för mig. Det verkar inte vara så viktigt längre, det som händer runt omkring blir allt viktigare för varje dag. Dessutom känner jag mig lite förlöjligad på något sätt, men jag vet inte varför.

Tänk att jag, lilla jag, ska få vara med en legend..

Jag och Nathalie har haft roligt ikväll iallafall. Ibland har man fullt upp helt enkelt, och nu har det varit en sån kväll. Och nu känner jag verkligen att jag måste gå och lägga mig, för imorgon lär jag väl inte ha sån tur som jag hade imorse... Ticke vaknade vid halvåtta och var uppe och härjade och lekte med tandkräm och allt vad det var. Vid halvtio eller något sånt somnade han om i stora sängen och vaknade igen vid ett. Snacka om sovmorgon!

Jag vill fortfarande bara ha närhet. Bara lite grann. Haha, undrar om jag ska försöka få ryktena om mig och Nathalie att bli lite värre? Alltså, bara genom att sova bredvid henne. Inte under samma täcke. Inte ens på samma kudde... Eller vem vet? ^^

Nu ska jag ta min sista cigarett, för sen måste jag verkligen sova.

Jag fick iallafall ur mig häflten av det jag ville säga..