Både jag och Christopher har sovit länge. Han somnade vid åtta igår kväll, jag gick ju och la mig innan klockan var elva. Jag har sovit ganska bra hela natten, vaknade dock ett par gånger och trodde att jag hade försovit mig till jobbet, men det hade jag inte. Och så blev jag väckt vid tre-fyra någon gång av att någon ringde en signal till min mobil. Det var lite irriterande faktiskt, speciellt när jag hade skickat ett sms och skrivit att jag går och lägger mig. Men ja, med alkohol blir man lite tokig ibland, haha.

Klockan är inte ens elva och jag ska gå och lägga mig när som helst. Jag ska röka en cigarett först, sen går jag och lägger mig i sängen så att jag kan sova gott hela natten!

Förresten så är jag sjukligt jävla orolig och nervös inför mammografin. Det är väl tillåtet att prata om sånt? Jag vet inte vad jag vill säga om det där, jag vet bara att jag mår dåligt. "Du får inte vänta i två månader nästa gång du känner en förändring i brösten!". Nejdå, tant Doktor. Absolutely not. Jag ska vänta tills jag dör. Jag hade aldrig ringt läkaren om jag inte fått skäll av mina nära och kära. Men det är inget allvarligt, det ser man ju på mig. Det är antagligen bara svullna bröstkörtlar eller något liknande.

Break a leg, bitch.

Jag har inget skinn på näsan. Jag kan inte säga ifrån. Jag säger inte nej. Jag tar skit från vem som helst och jag gör det länge också. Men det finns en gräns även för mig. När ens vänner inte beter sig riktigt som dom ska, när dom gör saker bara för att jävlas med mig.. Då vill jag inte vara med längre. Jag vill bort. Jag säger nog ingenting ändå. Jag gör aldrig det. Ibland ljuger jag för mig själv: "Jag har sagt blablabla till XXX. Shit, vad grym jag är! Jag har verkligen sagt ifrån!". Jag vet att jag ljuger för mig själv. Det där är liksom bara önsketänkande. Jag säger ingenting, jag gör ingenting. Jag är helt enkelt tyst. Det ska bli en färändring på det!
Igår när jag var ute var det en tjej som sa: "Hur fan kunde en så ful kille som han få en så snygg tjej som dig?". Jag blev glad, men jag vill att folk ska veta att jag inte bryr mig så mycket om utseendet (på killar alltså). Eller så gör jag det egentligen, men lyckas alltid få en ful kille för att jag ska "lyfta upp" utseendet. Jag blir ju automatiskt den snygga i förhållandet då.
Och förresten, jag har inte så bra självförtroende.

Nu tänkte jag poppa lite popcorn, hälla upp ett glas läsk och sitta här i köket och titta på film. Vi får se vad det blir för film..

Jag funderar på om det verkligen är värt all ens tid att sitta framför en dator och blogga. Eller att sitta framför en dator över huvud taget. Jag sitter inte ofta vid min laptop längre, förut var det verkligen dagligen och jag bloggade minst tre inlägg om dagen. Nu är det knappt att jag orkar sätta mig framför datorn alls... Jag har väl helt enkelt vaknat till liv och upptäckt att det är VÅR utomhus, solen skiner och människor är glada och nykära.

Igår var jag ute. Från början var det planerat att jag skulle med ut, men sen sa pappa att han inte orkade vara barnvakt så då skulle jag vara hemma. Jag och Christopher gick t.o.m. och köpte chips och Cola för att ha en mysig hemmakväll - bara han & jag. Men det ville sig inte på det viset. C sa att hon kunde ta Ticke, så hon var barnvakt ett par timmar igår kväll. Jag gick hemifrån vid halv elva och kom hem vid ett igen. Jag hade aproligt!
Jag ska förresten säga till Nathalie att hon får säga till tjejerna att vi måste ta en kvällsfika snart igen. Det är också aproligt.

Nu ska jag invänta att pappa kommer tillbaka från affären så att jag kan få mina cigg. Nu kommer han förresten...

God morgon! Idag har jag mycket att stå i. Om en timme ungefär ska jag och Ticke möta upp Nathalie för att åka till Kista och shoppa lite. Fast jag kommer bara försöka hitta en tunika/klänning. Jag har hittat en jättefin klänning på Gina Tricot, men jag tror att jag bara skulle se jättetjock ut i den. Vi får se, jag kanske testar den senare idag då.
Christopher ligger i badet, hans morfar var precis där inne och nu är Camilla där inne och borstar tänderna. Snart är det min tur. Pappa och Camilla ska förresten åka och hämta en bilbarnstol till Ticke idag! Jippie.
Nu är Ticke klar i badet, så jag ska ta upp honom nu.

Det kändes mycket bättre för ett par dagar sen... Det var mycket bättre för ett par dagar sen, allt var frid och fröjd. Men nu... Det är som att vi är främlingar för varandra. Var det något jag sa eller gjorde? Vi har knappt sagt hej till varandra. Jag bara tänker, drömmer, hoppas och tror att det ska hända snart.

"Nej, så är det inte. Vi får väl se hur det blir sen, först måste vi..."
Jag är så trött på att höra dig säga det. Dina blickar kväver mig. Det var väl någonting jag gjorde eller sa, för du är besviken på mig. Eller är du arg egentligen? Hur som haver, jag förstår inte mycket av det som händer runt omkring mig. Jag vill bara ha ett svar snart, jag måste få veta. Jag förtjänar för i helvete att få veta! Det som är allra svårast för mig just nu är att jag fortfarande blir lite skakis. Jag tappar fokus, luften försvinner från mina lungor och jag försöker säga någonting bra. Jag kan inte ens vara riktiga Sandra längre, jag spelar en roll.

-

Den som försöker dränka olycklig kärlek i alkohol är en galning.
Alkohol konserverar.

-

Vill du byta liv med mig ett par dagar?

Jag köpte tidningen igår för första gången ever. Försäljaren som jag köpte den av blev glad och det blev jag också, för den tidningen är verkligen värd att läsa. Jag håller fortfarande på att läsa boken Hemlös - med egna ord och den är fortfarande lika bra som sist. Det enda kruxet är att jag snart är klar med den - och vad ska jag då läsa för något?

Jag och Ticke sitter vid köksbordet just nu. Jag dricker kaffe och han dricker base-ås (apelsinjuice). Vi har planer på att gå bort till Outlet idag och kolla in Skopunkten. Jag skulle verkligen behöva ett par nya arbetsskor och Ticke skulle behöva ett par vanliga springa-ute-och-leka-skor. Vi fixar det! Ska dessutom ringa A-K och höra om on har lust att hänga på, det är alltid roligare att titta på skor när någon annan är med, eller hur?

Tidigare imorse fick Christopher ta sig ett litet bad. När han var fördig så drog han ur proppen, tog upp alla leksaker och ställde dom på kanten till badkaret. Jag är glad att jag har en son som städar efter sig. Han är så duktig så!

Nu är det dags att ringa A-K... Vilken minut som helst. Fast jag väntar nog lite, för hon är nog på dagis fortfarande och lämnar barnen. Yes, jag väntar till kvart över!

Tänk om man hade en baddräktsmodellkropp... Vad glad man skulle vara hela tiden.
Då behöver man inte ens klä på sig för att vara snygg.

Det var den inspirationen.

Det är mycket jag vill säga, mycket jag behöver få ur mig... Men det går inte. Jag kan inte säga något, för om jag gör det rivs den där muren jag har byggt på ett par månader. Allting försvinner.

Förstår du inte vad du har gjort? Så många människor som trodde på dig, som litade på dig till hundra. Du har svikit en gång för mycket nu och jag är ledsen... Jag kan inte förlåta det den här gången. Det är samma visa varje gång, du lovar att du ska göra allt, ge järnet. Dom orden är ingenting värda längre. Jag är inte ens besviken eller arg nu, bara... Tom?

Imorgon åker jag och kommer tillbaka på söndag. Fyra nätter borta från dig... Gud, jag önskar att det här kunde vara min verklighet. Hela tiden, varje dag... Dygnet runt. Det är inte så  just nu. Btw så måste jag packa snarast. Jag åker som sagt imorgon och jag vet inte ens vad jag ska packa i.

Egentligen borde jag vara glad, eller hur? Jag borde leva i värsta ruset nu, men det är någonting som fattas mig. It's not supposed to feel this way... Det blir svårare för varje dag, det är jobbigt att andas och det kliar i fingrarna på mig. Förbjuden frukt är alltid godast, right? Det kanske bara är så att jag tänker för mycket, hoppas för mycket och tror på det goda för mycket?


Min kusin Lisa Ajax

Ticke har blivit ett år!

Och ja, jag jobbar kvar på PG. Jobbar arslet av mig, fast nu har jag inte jobbat sen veckan innan förra veckan ^^ Vart hemskickad från jobbet i fredags för att mitt öga var lite skadat, samma sak i lördags. Sen har det varit stängt för ombyggnad, så ja. Men jag ska iallafall förbi jobbet idag och prata lite med dom :)

Jag är lagom trött och grinig. Imorgon ska jag kliva upp tidigt och sticka iväg till någonstans för att fixa någonting. Det ska väl bli spännande. Klockan tre börjar jag jobba också... Skönt attha ett jobb att gå till, men på 13 dagar har jag varit ledig 3. Mindre bra. Men ja, lönen jag får lär väl förhoppningsvis bli högre än förväntat. Och jag ska börja spara. Tokspara ska jag göra! Fast innan jag gör det ska jag börja betala av mina skulder. Nästan 1000:- i månaden tänker jag ta, för då är jag klar i juni och kommer få tillbaka lite på skatten... Har jag berättat att jag har deklarerat, förresten? Jag fick värsta chockbeskedet! Jag var helt säker på att jag skulle få tillbaka runt 1500-2000, men får tillbaka runt 8000! Jippie, vilket glädjerus!
Jag har ett tråkigt liv och det är inte mycket som händer just nu. På onsdag åker jag ner och hälsar på B igen, kommer hem på söndag. Ja, så roligt är mitt liv just nu.

---

Dagens citat:
Charm är att få svaret ja utan att ha ställt någon bestämt fråga.
 ~
Albert Camus

Nu förstår jag varför det inte har kommit ännu! Jag är så ruggigt klantig ibland. Jag skriver ingenting om det förrän jag har hört något från någon annan...

Jag har ju börjat jobba på Pergola igen, dunderkul! Jag har saknat mina grabbar på PG, har även saknat folket som brukar vara där och dom verkar ha saknat mig också. Det är flera stycken som har kommit fram till mig och varit jätteglada över att jag har börjat jobba där igen, alltid lika roligt att höra.
Jag har inte kommit åt internet på flera dagar, men nu äntligen! Ska försöka koppla in den där blåa saken jag har så att jag kommer åt trådlöst nät istället.

Det är mycket som har hänt sen sist, som rubriken säger. Jag vet dock inte om jag vill berätta allt, för jag vill inte göra människor ledsna, besvikna och arga (det är oundvikligt, iofs).

Jag tänker på dig hela tiden. Jag beter mig ungefär som en liten fjortis som precis har förstått vad livet innebär. Jag pratar om det hela tiden. Känner mig helt sönderkrossad av lycka och olycka och glädje och... Och något mer? Jag tänker att det går för fort, det går för långsamt, det går inte alls. Men lik förbannat stannar jag här och längtar och trånar efter mer, sånt som bara du kan ge. Livet har tagit en vändning, men om den är positiv eller inte kan jag inte svara på ännu. Vi får se vad framtiden utvisar, förhoppningsvis vill den att det ska bli bra... Jag är sjukligt trött på det här, det går för fort! Eller långsamt?

En sak är i alla fall säker... Jag och Nathalie måste se över vårat leverne (hon ville bara säga så).

Men som jag redan har skrivit så går det lite fort och långsamt på en och samma gång. Fuck it, jag är trött på skiten nu.