Jag blir galen... Ticke har lekt med min telefon och på något konstigt vänster eller höger kan jag inte prata i telefon? I don't get it.

Try to get over it.

God morgon och kors i taket! Ticke väckte inte mig förrän klockan var nästan halv tio och Escobar låg då på mina fötter och sussade så sött.

Jag ska göra kaffe nu.

Sanningen är en sällsynt rätt. Kommer den på bordet kan ingen smälta den.
~
Ordspråk

---

Egentligen är jag för feg för att säga sanningen, men jag lär mig nog. Jag får helt enkelt stressa ner, ta saker och ting som dom kommer och ta det lite lugnt. Först då kommer jag nog försöka våga...

---

Imorgon åker jag och hämtar en ny vagn. För mig är den ny, men för dom som har den nu är den gammal. Egentligen ville jag ha en Crescent M300, men den finns i Katrineholm och jag orkar inte åka dit och vill dessutom inte betala 1500:- just nu... Emmaljungan är i alla fall såld.
Nu ska jag ta ut Escobar en snabbis, annars kanske han kissar inne. Han kissade tydligen på pappas arbetskläder idag och det var ju inte så himla roligt (tyckte pappa alltså).
Skriver imorgon.

Vet ni vad jag ska göra om en stund? Jag ska gå till mitt jobb! Ja, ni läste rätt! Jag ska äntligen jobba igen. Vissa lär väl inte bli glada över det, men det är jag. Jag ska till Pergola och jobba där ikväll... Dom ringde för en stund sen och frågade om jag kunde göra det och eftersom pappa och C är så snälla så tar dom hand om Ticke och lille Escobar tills jag kommer hem igen!

Annars är det väl ingenting speciellt som händer i mitt liv. Jag saknar sönder mig efter närhet och kroppsvärme, men jag överlever nog ska ni se.

Prinsen Escobar är hemma hos mig nu. Jag var hos Petra idag och passade Claudia en liten stund och vi bestämde då att jag skulle ta med Escobar idag och testa ett par dagar för att se så att allt går bra. Just nu funkar det utmärkt, han ligger nedanför mig (under köksbordet) och sover.

Jag velar fram och tillbaka hela tiden. Jag vill ju flytta ifrån Stockholm, långt härifrån så att jag kommer bort från allt vad stress heter... Men kommer jag våga ta det steget? Jag vet inte just nu, jag har för mycket att tänka på igen.

Nu ska jag titta klart på Bedtime Stories och sen ska jag sova.

(men jag gråter inte)


Hittad på Haket.com

Jag orkar inte riktigt ha någon ordentlig kontakt med omvärlden. Jag har drabbats av någonting och måste ta det lugnt ett tag innan jag är tillbaka på banan igen.


Det här är ju lite komiskt... Jag startade upp Media Player, blandade spellistan och fick fram låten 11:e september. Jag kommer lyckas lyssna klart på den nu. Jag känner mig fortfarande inte redo, det gör fortfarande att jag får lite andnöd. Jag är inte redo ännu, blir man någonsin det? Dessutom är det låten från begravningen och jag orkar knappt lyssna klart, men så hör jag meningen "Du har det bra" och jag vet att det är så. Du har det bra nu.
Det är 11 namn som sägs i slutet av låten.
Det är alltid nummer 11...

"Vila i frid nu, brorsan."

Jag vet att jag skriver tråkiga inlägg. Det gör ingenting att jag inte har så många som läser... Huvudsaken är att jag får ut mig det jag vill säga. Jag brukar kunna hålla saker inom mig en väldigt lång tid, men ibland tar det stopp även för mig. Det har det egentligen gjort nu, men jag håller emot. Jag orkar inte prata, vill inte ha massa medlidande från höger och vänster. Jag önskar att jag kan få ta det lite lugnt ett tag, jag vill bli en avslappnad människa - men det är nog svårt med tanke på hur jag är. Hur jag alltid har varit. Jag är född sån, vet ni. Jag försöker visa mig stark men jag är nog ganska svag egentligen. Jag tänker för mycket på vad andra ska tycka och jag gör som andra vill. Hela tiden. Jag har alltid varit sån. Det är först nu, 21½ år senare som jag äntligen gör något jag själv vill... Eller? Jag kommer väl i alla fall göra det så småningom... Förhoppningsvis.

Jag ska ta tag i mitt liv ordentligt, fixa lägenhet och jobb. Ny dagisplats till Ticke. Jag ska skaffa mig ett nytt liv, kanske någonstans i Ingenstans? Jag svamlar bara, ni borde sluta läsa efter meningen "Vila i frid, brorsan". Eller så gör jag det. Jag flyttar långt från Stockholm och blir en som alla känner. Alla känner apan, men apan känner ingen. Ska det bli så igen?

I vilket fall som helst så var min helg helt underbart lugn och skön och tyst och ännu tystare och.. Tyst. Sa jag att det var lugnt också? Jag gjorde ingenting som fick mig att känna mig stressad. Spelade lite TV-spel med yngsta systern bröderna J har, åt mat, sov, kollade på film, sov lite till, kollade på mer film... Fast jag drömde en jobbig dröm. Det var det enda som gjorde mig stressad. Natten till söndagen drömde jag att jag var tvungen att hinna med ett tåg, men innan jag fick komma in på stationen var jag tvungen att springa nerför massa trappor som ledde ner till ett JÄTTESTORT garage. Väl där var jag tvungen att prata med fyra olika "gubbar" för att komma vidare och dom här gubbarna hade ett varsitt uppdrag åt mig. Helt sjukt. Vaknade och var helt andfådd och sönderstressad. Haha, det måste ju vara så att jag saknade stressen som jag alltid har runt omkring mig? Kanske.

Jag måste nog sova nu...

---

Du behöver inte låtsas att du inte vet vem det här handlar om.

Du står ej ensam, för vi är fler
Som stöttar dig, och hör och ser
Och du, vi är starka tillsammans!

Och du... Vi är starka tillsammans.

---

Jag kom hem igår vid tio över elva på kvällen. Satte nyckeln i låset och vred om, öppnade dörren och hörde "Mamma! Hej, mamma!". Ticke var tydligen vaken fortfarande. Han var så glad att se mig och jag var minst lika glad att se min prins! Jag pratade med honom i telefon igår, någon timme innan jag skulle börja röra mig mot tåget som skulle ta mig hem till Stockholm. Han blev jätteledsen och började gråta, vilket även resluterade i en gråtande mamma som fanns x antal mil ifrån honom. Usch, det var jobbigt.

Att träffa den där familjen var en upplevelse som hette duga! Jag har aldrig någonsin varit med om en far och son (N) som är så snuskigt lika varandra både till utseendet och till beteendet. Jag träffade alla syskon utom 17-åringen (eller är hon 18?). Nu ska jag och Ticke hem till A-K och N, för jag måste skvallra av mig, haha.

Annars har helgen varit superbra. Jag sov ut, trots att vi somnade runt 2-3 på natten och vaknade vid nio på morgonen...
Förresten, jag måste berömma mig själv! Under hela min vistelse där nere så rökte jag bara en cigarett. I'm the greatest! När vi stod ute och rökte så var det så tyst så enbart bruset från hjärnan hördes. Man hade kunnat höra ett hårstrå falla mot gräset...

Skriver senare.

Jag har precis packat ner allting jag ska ha med mig i helgen. Plånboken ligger på bordet. Jag är i princip klar att sätta mig på tåget nu. Det enda som fattas mig är sömnen, den ljuva skönhetssömnen. Jag ska dessutom gå upp lite tidigare imorgon, runt halvåtta tänkte jag, så att jag hinner duscha. Känns ju inte så väldans fräscht att sitta på ett tåg i över tre timmar. Klibbigt och kladdigt kan det bli.

Nu ska jag nog ta sista ciggen för dagen.
Skriver imorgon.

Jag minns nu att jag hade tänkt skriva en sak igår som jag glömde bort totalt. När jag, Nathalie och Ticke var i centrum så satte vi stora människor oss på en bänk och njöt av solen som tittade fram! Ticke sprang omkring och låtsades vara en polisbil, för det stod en sådan inte alls långt från oss. Jag ropade till Ticke att han inte skulle springa för långt bort, så han började springa mot oss istället. När han var ungefär 5 meter från oss så kommer en kvinna och går framför honom för att sätta sig på den andra bänken. "Är du en polis?" frågar jag Ticke med världens barnsligaste röst, ni vet så som man bara pratar med barn... "Nej, ser jag ut som det?" säger kvinnan och tittar frågande på sig själv för att sedan titta glatt på mig. Varken jag eller Nathalie visste vad vi skulle säga, vi försökte bara hålla oss för skratt. "Vi pratar med han bakom dig!" fick Nathalie ur sig till sist. När kvinnan vände sig om och såg Ticke blev hon alldeles generad och verkade tycka det var jättejobbigt att hon svarade när det inte ens var henne jag pratade med. Haha, så kan det gå!

Vi åker inte hem till mamma idag, för jag hittar inte mitt busskort för tillfället (vilket egentligen borde ge mig lite småpanik eftersom jag måste ha det imorgon). Det ligger säkert säkert i botten av skötväskan...
Pappa och C var och hämtade en byrå från förrådet idag, så ikväll ska jag packa ner kläder i den... Sen ska dom även ta upp dörrarna till vardagsrummet så att vi får lite privacy.

Idag pratade jag med CSN och fick glädjande besked! Man får ha ett återkrav hos dom för att få studiemedel, så nu ska jag börja plugga och söka CSN och när jag har fått det första så ska jag betala in mer än hälften till dom och resten nästa gång. Sen kommer jag vara skuldfri hos dom och då har jag inte mycket kvar innan jag är helt skuldfri hos alla jag känner och inte känner!

Imorgon vid den här tiden är jag förhoppningsvis. Jag kommer antagligen vara skadligt skakig och nervig.

Skriver sen, det är dags för middagsvila nu.

God morgon. Jag blev väckt av Christopher två minuter innan telefonen ringde. Alltid lika roligt...
Idag ska jag ha tvättstugan en liten stund, sen ska vi åka iväg och laga klänningen som köptes igår.

Jag lever.

Kors i taket! Klockan är innan ett och jag ska när som helst gå och lägga mig. JAg måste bara plocka undan tallriken och det jag har använt och så ska jag tvätta av mig sminket och ta en nattcigg.

The last one.

Nu är vi äntligen hemma igen efter dagens strapatser! Vi började med att gå omkring i Jakobsbergs Centrum där Nathalie köpte ett par jättefina skor på Din Sko. Sen gick vi runt lite och tittade. Inne på Gina Tricot köpte jag en klänning som jag blev tokkär i. I luv it.
Har även varit i Södertälje och hämtat lite mer saker, bl.a. massa kläder som jag verkligen kände att jag behövde. På väg till Södertälje hämtade jag ut biljetterna, så nu är det verkligt och jag är rysligt nervös. Höll på att få dåndimpen ett par gånger idag när jag inte hittade min plånbok som jag hade lagt biljetterna i. Det skulle ju verkligen vara typiskt mig att tappa bort plånboken bara dagarna innan avresan. Nu finns plånboken i alla fall i tryggt förvar i min väska (tror jag iaf..).

Imorgon har jag tvättstugan klockan 10.00. Jag måste tvätta upp lakanen och det som jag och Ticke har använt den senaste veckan, det blir ju smutsigt när man sover två personer i en pytteliten gästsäng.

Jag vet inte om jag ska tro på honom eller inte, men han säger att han har köpt en liten valp... Vi får väl se på fredag. Han har lurat mig så många gånger nu, så jag skulle bli riktigt förvånad om det faktiskt finns en liten valp där nere! Haha...

Nu ska jag koka te och göra ett par mackor. Skriver imorgon.

Om en kvart ska jag och Christopher möta upp Nathalie vid Jakobsbergs station. Vi ska till Din Sko, för hon ska köpa ett par skor som är asläckra! Sen ska vi till Outlet och kolla på lite grejer, jag ska bl.a. in på Babyland och se mig omkring. I eftermiddag åker vi till Södertälje och hämtar saker till mig och Ticke. Och nästa vecka ska jag och pappa åka dit och hämta Tickes säng! Äntligen komme rjag kunna röra mig hur jag vill i sängen...

Nej, nu måste jag avrunda...
Skriver sen!

Jag ska strax gå och lägga mig. Har suttit med telefonen vid örat dom senaste två timmarna typ och pratat med L, N, B och någon som ringde på barnvagnen. Christopher ligger fortfarande och sover, så det är väl lika bra att jag tar tillfället i akt och joinar honom i drömmarnas värld.
Dom senaste nätterna har jag drömt konstiga drömmar. Fast jag vet inte om jag kan kalla det för drömmar... Det är som små fragment av vad som har hänt i mitt liv tidigare. Allt det där som åker upp till ytan när jag blir lite ledsen. Allt det drömmer jag om. Det är mer som att jag visar trailers av "Sandras liv" för mig själv, så drömmar är det nog inte.

När jag satt och pratade i telefon förut kom jag att tänka på en liten grej som hände mig när jag var liten... Min myrfobi. Jag, pappa och Daniel var ute och gick med Åttan (en hund vi hade) i skogen vid Kallhällsbadet när jag blev kissnödig. Jag satte mig ner för att kissa, jag var väl runt 4-6 år då, och råkade sätta mig i en jävla myrstig! Myrorna kröp upp på mig, bet mig och allt vad dom gjorde och jag fick panik, rusade ner till vattnet och slängde mig i och stod och skrek och gapade. Jag var livrädd.
Fobin för dessa äckliga småkryp som dyker upp framåt våren/sommaren kommer därifrån, men nu har jag lärt mig hantera det där på ett annat sätt. Jag klarar av att se en myra krypa bredvid mig på bänken men går bort därifrån lugnt och sansat. Jag lärde mig det efter att Christopher hade fötts och förhoppningsvis försvinner även rädslan över att bada utomhus också snart. Kanske redan i sommar?
Att jag är rädd för vatten (sjöar och liknande) är ganska jobbigt. När alla andra har roligt och plaskar runt i vattnet, då sitter jag en bit upp på stranden och tittar på. Jag vill också bada och i år ska jag ta mig tusan klara av det. Åtminstone en gång...

Jag tror minsann att jag har glömt berätta en sak! Jag följde ju med min syster Petra och hennes dotter Claudia till CF-enheten på Huddinge Sjukhus för ett par veckor sen för att vi ville att dom skulle ta ett blodprov på mig. Nu har det gått ett par veckor efter att provet togs och sköterskan på mottagningen där provet togs ringde mig idag. Jag är inte bärare av CF-genen. Det är jätteskönt att veta det, för nu finns det ingen risk i världen att jag skulle få ett barn som har Cystisk Fibros.

Nu ska jag prata i telefon.

<3

Idag har jag och Ticke varit hos A-K och N. Träffade Nathalie där också och vi bestämde att vi ska åka till Media Markt imorgon och titta på lite prylar, samt att vi ska åka till Södertälje gemensamt och hämta lite kläder till framförallt mig, men även lite till Ticke. Måste hämta lite mer leksaker också, inte för att pappa och C inte har några, utan för att jag vill ha något hemifrån som han kan leka med.
Nu på kvällen så har jag och Nathalie suttit på Pergola en timme eller två och druckit kaffe. Träffade mina killar där också. Ticke somnade redan klockan kvart i sex, så jag frågade pappa om jag fick gå ut en liten stund. "Du är ju fan vuxen, Sandra, du gör vad du vill!". Hm, jag har ju Ticke att tänka på...

På fredag förmiddag går mitt tåg som tar mig mot varmare breddgrader. Ska bli så skönt att komma iväg en hel helg och bara vara jag. Yes, I luv it.
Nu ska jag tänka. Skriver sen.

Bara för nostalgins skull så måste jag lägga upp den här...
Det är min älskade bror Robert Lillebror Korhola som sjunger.