Egetligen ville jag bara helst av allt dra täcket över huvudet och fortsätta sova. Men det kunde jag såklart inte, för Christopher skrek efter macka och pappa och Camilla var på väg ut och hemtelefonen ringde... Allting hände samtidigt. Dessutom har jag en huvudvärk som heter duga och en bråkig son som inte lyssnar. Både vädret och sonen är bidragande orsaker till att mitt huvud sprängs i bitar.
I övrigt kommer det här bli en riktigt bra dag. Syster Sofie kommer hit, hon ska ta Ticke eftersom Nathalie är lite sjuk. Jag har verkligen tur som har så många som ställer upp på mig hela tiden! Synd att det kunde fixa sig så snabbt med lägenhet bara.. Men men, sånt är väl livet.. I guess.

Jag är sjukt taggad inför att jobba imorgon! Varför vet jag inte, kanske för att det är Göteborgaren som ska vara karaokevärd... Eller egentligen vet jag inte var han kommer ifrån, men vi låtsas att det är från Göteborg för han pratar med en lustig dialekt. Göteborg är ju ett lustigt land, eller hur?
Han har iaf lovat mig att han ska sjunga Far Away med Nickelback imorgon och på torsdag ska allas våran riktiga karaokevärdinna sjunga den för mig! Me like. Något som jag däremot inte gillar speciellt mycket är växthuseffekten. Helt seriöst, den är väl ändå lite överskattad?

Just nu sitter jag och Nathalie vid köksbordet - precis som the old times - och pratar och skrattar. Jag sitter här framför datorn och Nathalie lägger patiens. Jag håller på med en ny design till min lovely blogg, men jag vet inte riktigt hur den kommer se ut förrän jag har fixat lite mer.

Imorgon blir det som sagt en helt vanlig jobbdag för mig - med allt vad det innebär. Med andra ord kommer jag och Amo säkerligen börja bråka och Firat kommer antagligen stå och garva åt oss båda som vanligt och sen kommer han ta mitt parti som också är vanligt förekommande på Pergola. Något som också har förekommit på Pergola är väldigt hemligt, så det får jag inte berätta kom jag på nu.

Nu är det dags att sova känner jag.

Idag har det varit en riktigt bra dag. Vid halvelva mötte vi upp A-K i centrum och så gick vi till Din Sko för att köpa sandaler till Christopher. Dom är jättefina och nu ser dom inte alls så nya ut som dom gjorde vid inköpstillfället... Såklart. Efter det gick vi till Riddarparken och lekte där ett par timmar innan det var dags för lunch på Pergola. Jag käkade en hamburgertallrik, mm! Och det var ju verkligen onyttigt, men gott som tusan! När vi ahde käkat klart gick vi och mötte upp min mamma och min mormor som kom till Jakan för min och Tickes skull (hoppas jag iaf). Vi sa adjö till A-K och gick till... *trumvirvel* RIDDARPARKEN! Där var vi i kanske en timme innan mamma tog med sig Ticke på en promenad så att jag och mormor kunde få umgås lite själva i centrum. Jag köpte tre par nya shorts till Ticke och tre nya T-shirts till honom.. Till mig blev det bara fyra linnen, jag som egentligen skulle kolla på ett par somriga byxor. Men sånt är livet ibland.

När det var dags för mormor att röra sig mot Mariefred igen tog jag och Ticke en sväng till Bro för att träffa Nathalie. Nu är vi hemma igen och gissa vad? Nathalie följde med oss hem. Förresten har jag stora nyheter... Nathalie och jag har fortfarande stora planer på G och nu är vi snart framme vid målet.
När vi var i Bro stannade vi till vid en lekpark så att Ticke kunde få springa av sig ytterligare lite energi. Väl där trillar han omkull och slår sig på smalbenet, så nu har han ett fint skrapsår där.

Jag gick och la mig i pappas och Camillas säng förut och jag somnade. Sen blev jag väckt av min pappa som tykte att jag skulle gå och köpa chips. Schysst, liksom... Här har jag jobbat elva dagar i streck och den enda lediga dagen jag har som jag skulle kunna gå och lägga mig tidigt på, då vill han att jag går och köper chips. Jaja, jag sprang bort en vända till Pergola och sa hej till mina chefer innan jag gick till Jakans Närlivs för att köpa dom där förbannade chipsen. Mina chefer vill förresten inte att jag kallar dom för "mina chefer", för dom tycker att vi allihopa är vanlig personal. Det är bra.

Imorgon ska jag åka in till stan och träffa min syster Petra, min mormor och min mamma. Jag vet inte om jag är så jävla pigg på att sitta på tåget in till stan bara för att vara där i någon timme.. Dessutom mår jag inte speciellt jättebra just nu, min hals värker och jag är läskigt trött. Vi får väl se imorgon hur det blir.

Idag när jag var i centrum med Ticke så köpte jag ett par skitsnygga badbyxor till honom. Gosh, I love them! Han kommer vara strandens schnyggaste 2-åring i sommar. Och på tal om sommar... Idag måste det ha varit årets varmaste dag hittills, eller hur? Det var så skönt att sitta ute i solen idag och jag hoppas verkligen på lika bra väder imorgon - för jag är mänligen ledig från jobbet då också. Om det inte blir så att jag åker in till stan och träffar mormor, Petra och mamma så kommer jag vara kvar i Jakan och umgås med Knarkararin (som Nathalie så fint säger när hon är på det humöret). Vi har inte träffats på flera veckor nu, så det börjar verkligen bli på tiden. Nej, jag kanske ska ta och avrunda lite här nu..

Idag är jag ledig från jobbet, så jag har bara umgåtts med Ticke hela dagen! Vi var i Riddarparken en sväng med mamma och Sofie och sen gick vi till Pergola och åt mat. Supergod mat hade Amo gjort till oss. Vi satt kvar ett bra tag och drack lite kaffe, åt bananasplit och pratade. Sen var det dags att tacka för oss och gå hemåt.
Nu ska jag försöka lägga Ticke, för han är jättetrött. Det är bara hoppas att pinan blir kort ikväll också.

Jag lär väl skriva senare, gör jag inte det har jag somnat... Men ni vet ju var ni kan nå mig, eller hur?

Tidigare idag när jag var på jobbet så ringde jag till Nathalie och talade om för henne väldigt klart och tydligt att jag skulle gå och lägga mig i princip på en gång när jag kom hem från jobbet. "Jaha," säger hon, "ska vi köpa något gott sen? Jag är lite sugen...". Damn it, tjejen! Du hade mig redan vid hej! Så, sagt och gjort. Efter jobbet gick vi till Jakans Närlivs som ligger 1½ minuts gångväg från mitt lovely Pergola. Köpte chips, godis, choklad och två läsk. Eftersom jag och Nathalie hade tänkt försöka börja banta förra veckan (med start på måndagen såklart), så försökte vi iaf vara lite nyttiga idag... Så vi köpte Sprite ZERO och Coca Cola ZERO! Jag lovar er, vi är grymmast på att banta, dock inte med varandra. Jag och Nathalie är väldigt lika varandra när det gäller allt möjligt, t.ex. så äter hon nästan aldrig onyttigt när hon är med andra - bara med mig - och jag gör samma sak.

TT var på jobbet idag och sa hej, han var på mitt jobb igår och sa hej (självklart med sina två nya hookers som han brukar hänga med)... Han är på mitt jobb varenda jävla dag och säger hej och jag börjar bli galen. Men... Med den respekten jag har för den mannen vågar jag såklart inte säga något. Jag ler och säger hej och är allmänt trevlig, precis som en trevlig servitris bör vara mot sina gäster.
Sjukligt irriterad är jag på mina arbetskollegor. Jag vet inte om det är så bra om jag går in närmre på varför - kan ju bara tala om att inga kassor blev räknade idag, ingenting gjordes när vi stängde... Jag räknade visserligen alla pengar i min kassa, bara för att ingen ska kunna komma imorgon och säga att Sandra snodde 12.000 kronor av Pergola och la dom i egen ficka! Höhö, liksom! Inte för att det någonsin skulle hända med mina "nya" chefer, för jag har en del att komma med jag också. Höhö, liksom! Observera att "Höhö, liksom!" skall läsas med en tillgjord röst som har ett lägre tonfall än din normala vardagsröst. Höhö, liksom!

Nu är det dags för mig att sova. Jag slutade förresten jobba vid nio och var väl hemma vid tio... Så jag är bara fyra timmar sen med sömnen nu! Höhö, liksom!

Man tror så mycket hela tiden, men oftast orkar man inte ta reda på fakta har jag märkt... Linjen går åt två håll. När någon säger "jag ringer imorgon när jag har vaknat istället" så förväntar jag mig att personen ifråga ringer upp så småningom. Jag orkar inte vara den som jagar hela tiden.

Jag är ganska nyligen hemkommen från en efterfest där jag var den ända nyktra personen. Jag har haft roligt, förutom när jag åkte på världens jävla smäll av T på mitt lår. Jag har fortfarande ont och smällen fick jag väl för typ.. 3-4 timmar sen.
Natten till igår var jag och Nathalie med T och några av hans kompisar (som tydligen är namnlösa för tillfället, för jag har hjärnsläpp). Somnade i soffan vid två på natten och vaknade vid tio av att jag hade så jävla ont i höfterna och armbågarna för att jag hade sovit i samma ställning hela natten. Jag somnade visserligen om ganska snabbt, men vaknade till flera gånger av att jag blev sparkad i ansiktet av T.
Idag ska jag jobba, hur det nu ska gå... Jag har kanske sovit en halvtimme på ett dygn och ska jobba i 14 timmar. Gah, jag kommer dö i förtid, eller åtminstone bli en riktigt ung förtidspensionär.

Jag är så irriterad! Jag har ju, som bekant, haft tvättstugan idag. När allt var tvättat skulle jag hänga in kläderna i torkskåpen, så det gjorde jag. Först startade jag upp det lilla och sen startade jag upp det stora. När jag kom ner i tvättstugan för en halvtimme sen för att kolla så att allt var torrt upptäckte jag att det stora torkskåpet inte alls hade varit på! Någon idiotgranne har alltså stängt av strömmen till det torkskåpet trots att det står på en lapp att man inte ska göra det. Så alla kläder (min jacka och enda långärmade tröja bl.a.) som hängde i det skåpet var fortfarande helt blöta, så nu vet jag inte vad jag ska ha på  mig till jobbet.. Jag blir galen.

God morgon! Jag blev väckt av min pappa strax efter tio för att jag skulle ha tvättstugan. Så nu har jag varit nere i tvättstugan och slängt i två maskiner tvätt, vilket innebär att jag kommer ha rena kläder på mig idag. Det brukar jag iofs ha, men ja...
Idag händer det inte så mycket mer än att jag måste jobba, börjar klockan tre, och innan det har jag ju tvättstugan. Måste springa ner till H&M också och köpa strumpbyxor, både vanliga och svarta.

Nej, nu ska jag bada. See you later :)

Jag har varit på jobbet idag. Ovanligt va? Idag har det varit en skitbra dag! Det har varit väldigt lite folk på min älskade arbetsplats och det betyder ju bara att jag får lite mer tid över till städning. Jag åtog mig ett lite mindre projekt idag, orkade inte så mycket mer. Jag städade under hela baren på matsalssidan och så tömde jag en av småkylarna på ölflaskor och städade rent i den ordentligt. Pergola kommer snart vara den renaste restaurangen ever! Vi ska förresten börja med onsdags-chill på PG fr.o.m. imorgon! Med det menas att det kommer vara happy hour från klockan 20.00-22.00 och så blir det karaoke!

Imorgon ska jag jobba igen, men min älskade chef har lovat mig att jag ska få sluta tidigare. Fast det var visserligen inte mig han lovade, det var Nathalie, haha! Vilket jävla lyft det skulle bli för Pergola om dom hade två snygga, blonda servitriser där. Hm... Kanske ska försöka få in en av Nathalies fötter där..? Nej, men... Hon vill inte jobba där, för det skulle bara betyda att hon och jag aldrig skulle få umgås med varandra. Möjligen att vi skulle kunna göra det innan den som ska jobba börjar och efter att man har slutat.
Att sitta kvar på Pergola efter stängning kan vara så jävla roligt. Nu för tiden har vi nästan alltid roligt efteråt, varför vet jag inte. Eller gör jag det? ;)

Jag har inte haft så roligt i helgen som jag skulle velat ha egentligen. I fredags jobbade jag till ett, hade tänkt gå till MP, men så blev inte fallet. Jag blev kvar på jobbet extra länge istället för att städa och ha mig. Samma sak på lördagen... Jag gick från jobbet tjugo i tre! När jag gick därifrån mötte jag upp Nathalie, A och Amy på torget och ja.. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Jag gick väl hem, antar jag... Förresten så försov jag mig ganska kraftigt på lördagen, haha. Jag vaknade 13.06 av att pappa kom in i rummet och frågade om jag skulle jobba. "Öh, ja... Vad är klockan?". Han sa att klockan var strax över ett och att Nathalie ville prata med mig i telefon. Jag fick typ panik och sprang upp, fixade mig i ordning och sen sprang jag iväg till jobbet. Att fixa mig i ordning inför en arbetsdag brukar i vanliga fall ta minst en halvtimme, men i lördags var jag på jobbet 13.23. Helt otroligt med tanke på att jag pratade med Nathalie 13.06... Går man hemifrån mig till mitt jobb så tar det ungefär tio minuter och jag tycker faktiskt att det var riktigt strongt gjort av mig att vara på jobbet efter sjutton minuter bara, från sängliggandes dessutom!

Idag har jag jobbat, har inte hänt så mycket mer. Eller jo, det har det ju visserligen gjort - men det som sägs på PG, stannar på PG! Nathalie kom dit vid halvtolv ungefär och höll mig sällskap medans jag fortsatte den städningen som jag påbörjade igår. Jag tänker städa varje dag så länge det finns tid över. Amo tog t.o.m. mina gäster som jag tydligen hade fått utan att jag visste om det - enbart för att slippa störa mig under mitt lilla projekt. Även imorgon kommer jag att städa och jag funderar faktiskt på att sätta upp lappar lite överallt på jobbet om att det inte bara är jag som ska städa. Alla hyllor måste torkas av med jämna mellanrum och likaså alla spritflaskor.

Nej, nu ska jag gå och sova.

Jag är hungrig, så innan jag sticker ska jag fixa lite mat så att jag slipper hungra ihjäl mig. Så nu vet ni det. Det kommer bli lite kyckling (proteiner) och ärter och morötter (kolhydraterna i mmorötterna raderas automatiskt av proteinet från kycklingen). Yummie, yummie.

Nu sitter vi vid köksbordet och äter ltie äggröra. Vi har varit ute hela dagen, ett bra tag var vi i Riddarparken. Ikväll ska Ticke följa med sin morfar och sina två äldre morbröder till Katrineholm och titta på den yngsta morbrodern som har någon musikal av något slag i skolan. Jag ska till jobbet, jag. Ovanligt, va?

Och nu har jag bestämt mig för att lägga ner den här aktiviteten. Det funkar ju helt enkelt inte och jag orkar inte engagera mig längre. Det som inte har hänt hittills kommer antagligen inte hända heller, därför är det lika bra att göra såhär. Det känns väldigt tråkigt att det blev såhär, men alla gör sina val i livet och det här är väl ett val som visserligen borde innebära lite ledsamhet, men just nu orkar jag inte. Det är väldigt mycket jag inte orkar nuförtiden, men that's life.

Jag skulle vilja träffa someone och ge tillbaka en tröja. "Jag har tänkt höra av mig hela veckan, för jag ville träffa dig." Tystnad i fem sekunder ungefär. "Och så ville jag ju ha min tröja!". Någon som jag däremot inte i hela mitt liv skulle vilja träffa frivilligt igen är hans kompis, haha. "Egentligen ser jag ganska bra, men jag är så full så härifrån ser ditt ansikte ut som en schysst smet.". Tack för den, liksom. Men då vet jag... Mitt ansikte ser ut som en schysst smet.

Nu ska jag fixa mig i ordning, eller ja. Snart ska jag väl göra det.

.. och egentligen vill jag inget hellre, men du försvinner längre och längre bort ..

Jag har en riktigt bra nyhet, men innan jag kläcker den här måste jag smälta det lite själv först... Jag ska iaf ta ett stort steg framåt i mitt liv. Det kommer väl förhoppningsvis bli en ganska drastisk förändring, men jag vet varken när, var eller hur det kommer ske. Jaja, nog talat om det... Jag måste väl försöka få i mig lite frukost innan jag sätter igång med att stoppa in alla rena kläder i byrålådorna. Mina kläder kommer inte få plats, så jag får ha kvar dom i en IKEA-kasse så länge.

Nästa helg kommer Ticke antagligen vara hos Tobbe, det beror på lite om T fick ta ut semester på fredagen. Jag hoppas det, för det betyder att jag kommer kunna jobba måndag-söndag! Om jag inte får annat för mig förstås, men det brukar väl lösa sig ändå..

Ticke gick precis och la sig i sin säng för han var trött och "klocka e tio!". Fråga mig inte var han har fått det där uttrycket ifrån, för jag talar aldrig om att klockan är tio...

Nu ska jag röka och beklaga mig över mitt ryggont.

T är snäll idag. Han har hjälpt mig nu så att jag kan få massor med musik till min älskade lilla laptop. Och på tal om min laptop så vill jag inte ha den kvar längre. Jag vill ha en ny, en mindre. Jag har börjat kolla runt lite på internet, men jag har fortfarande inte hittat någon som faller mig i smaken. Något tips, någon?

Hela den här situationen börjar kännas lite väl bisarr. Eller absurd kanske är ett bättre ord? Jag vill egentligen berätta för er hur det ligger till, men just nu känner jag att det bästa vore om så få som möjligt vet om det här. Eftersom det här är något som vi har pratat om, ganska länge dessutom, så tycker jag nästan att det borde bli bättre - men det känns som att det bara blir värre. Är det något som blir fel med det jag gör? Jag vet att jag inte är perfekt och vet ni om en sak? Det är ingenting jag eftersträvar att bli heller.. Men någon jävla måtta får det väl vara? Det kanske är dags att bearbeta mig själv lite nu, jag kanske inte ska fästa mig så mycket vid saker och ting.

Vad är det värsta som skulle kunna hända dig idag?

Christopher ligger i sin säng nu och ska sova. Jag sitter inne i pappas och C's rum vid deras dator. Idag har det varit en riktigt bra dag. Vi gick upp vid halv tio, Ticke åt lite frukost och jag drack en kopp kaffe. Efter det gick vi ner till centrum tillsammans med pappa och C. Vi kom hem runt tolv igen, så det var precis lagom för lite lunch. Korv och spaghetti till allihopa utom mig, för jag åt korv och keso. Yummie! Klockan ett började min tvättstugetid, så nu har jag äntligen rena kläder! Det är skönt att veta. Tvättstugetiden tog slut vid 16, så då gick vi på promenad - hela lilla familjen. Nu har vi iallafall rena kläder och det är riktigt skönt.
Till middag idag gjorde jag en jättegod kycklinggryta. Jag tror att jag ska börja laga mat lite oftare här, för jag får alltid så himla mycket beröm för min matlagning av C.

OH MY GOD! Min syster är bäst!

Jag (återigen ett inlägg där det börjas med ordet Jag) har suttit och läst bloggar. Eller läst har jag väl inte gjort, jag har stirrat in i skärmen och försökt läsa, men orden fastnar inte. Skärmen är mest suddig och texten blir luddig. Egentligen orkar jag inte ens tänka... Mina tankar är i uppror, dom slåss med varandra för att få plats - för att få komma ut först. Vilken av tankarna ska jag orka tänka? Vilken av alla tusentals tankar ska jag orka ta itu med först? Det är för mycket krimskrams i hjärnan, du har invaderat för stor del av mig. Tänk om man var en sån som bara kunde släppa tankarna vind för våg. Vilket rent helvete det skulle vara då...

På jobbet har det varit lite struligt idag.. Min ena chef gick hem efter bara en halvtimme för att vi bråkade (?). Eller bråkade gjorde vi väl inte. Det är bara så struligt mellan oss just nu. Det är synd att det är så nu, för han är en människa jag verkligen tycker om. Han är bra, helt enkelt.

Jag vaknade för en timme sen kanske. Pappa och C är ute på promenad för att pappa hade så fruktansvärt ont. Min pappa är ju alldeles nyopererad som ni säkert vet. Stackaren. Dom gick in genom halsen för att fixa kotorna på honom, så nu har han ett stort plåster på framsidan av halsen. Stackars pappa.
Jag har fått blåsor på tungan, om det beror på att jag åt för mycket salt igår eller om det beror på något annat vet jag inte. Jag vet iallafall att jag är riktigt duktig. För det är slut nu. Jag och Nathalie kommer bli fina så småningom.

Lite senare kommer min kusin Denise hit och hjälper mig. Hon ska vara barnvakt åt Christopher medans jag jobbar, för pappa kan ju inte ta hand om honom och C ska jobba. Tur att man har en släkt som ställer upp för en när det krisar.

Nu ska jag gå och ta en cigarett, sen ska jag duscha och klämma finnen som jag har mitt på kinden! Vi hörs säkert sen.

Skriver senare.

Jag måste börja det här inlägget med ordet Jag igen. Bara för att, liksom. Nu känns det ju verkligen som att det här inte är något för mig. Det verkar inte vara så viktigt längre, det som händer runt omkring blir allt viktigare för varje dag. Dessutom känner jag mig lite förlöjligad på något sätt, men jag vet inte varför.

Tänk att jag, lilla jag, ska få vara med en legend..

Jag och Nathalie har haft roligt ikväll iallafall. Ibland har man fullt upp helt enkelt, och nu har det varit en sån kväll. Och nu känner jag verkligen att jag måste gå och lägga mig, för imorgon lär jag väl inte ha sån tur som jag hade imorse... Ticke vaknade vid halvåtta och var uppe och härjade och lekte med tandkräm och allt vad det var. Vid halvtio eller något sånt somnade han om i stora sängen och vaknade igen vid ett. Snacka om sovmorgon!

Jag vill fortfarande bara ha närhet. Bara lite grann. Haha, undrar om jag ska försöka få ryktena om mig och Nathalie att bli lite värre? Alltså, bara genom att sova bredvid henne. Inte under samma täcke. Inte ens på samma kudde... Eller vem vet? ^^

Nu ska jag ta min sista cigarett, för sen måste jag verkligen sova.

Jag fick iallafall ur mig häflten av det jag ville säga..

Jag har märkt att jag börjar dom flesta inläggen med ordet Jag. Inte så konstigt egentligen, eftersom det är min blogg och det jag skriver handlar ju oftast om mig. Det som skrivs i bloggen, det stannar i bloggen (det är rent önsketänkande). Jag är ett ståpiller. Fråga mig inte vad det är, men nu skriver jag bara det som ploppar upp i hjärnan (jag tänkte skriva ploppar ut, men Nathalie räddade mig från en pinsam situation).
Jag ska förresten äta broccolli. Jaha (väldigt roligt betonat, jag och Nathalie skrattade jättemycket).
Planerna på att köpa min lilla älskling är fortfarande uppe och snurrar men det kommer antagligen inte bli någonting, men jag skulle bli så grymt jävla lycklig om jag fick äga han/hon/den/det. Jag är pirrig i magen, för varje gång jag tänker på han/hon/den/det så blir jag alldeles varm i kroppen... Och nej, nu handlar det inte om ett levande ting. Inte ens en levande människa. Det handlar om mitt jobb. Jag ska försöka fixa och dona så att vi ungdomar kan få ha en liten fot med i spelet. Min favorit på jobbet har lovat mig att om han vinner massa pengar en dag så ska jag få hans del helt jävla gratis! God, I hope so.
Pirret i magen försvinner lite grann nu, för nu tänker jag på annat. Jag vill ha lite mer Sprite Zero, Nathalie! Nathalie vill inte hälla upp till mig, men jag vet inte var flaskan är så hon får lov att göra det i alla fall. Jag är döv just nu.

Jag kom hem från jobbet för ungefär en timme sen. Jag har haft en bra dag på jobbet, det ända som var lite jobbigt var väl när det kom fram en turk till mig och frågade en liten sak... Det är tydligen så att det går ett litet rykte om mig och Nathalie här i Jakobsberg. Den här turken kom fram till mig och frågade mig var min flickvän var. "Vilken flickvän?" svarade jag. "Din flickvän som du alltid pussar och kramar och håller handen med!" sa han då. Jag skrattade till lite och sa att det är min kusin Nathalie. Men han verkade inte riktigt tro på mig... När turken hade gått så tog det väl någon timme eller så innan nästa turk kom in på Pergola. Fast den turken ville prata med min chef... När han hade gått pratade min chef med mig och berättade att folk tror att jag och Nathalie är lesbiska. MED VARANDRA! Det är väl ett ganska fint rykte ändå?

Jag och Nathalie ska spela lite kort snart, så fort hon har pratat klart med Mazc i telefon.

Jag är nog lite kär i kärleken jag också, precis som alla andra tjejer jag känner. Minst lilla beröring just nu från rätt person får mig att skälva. Jag vill bara pussas och kramas lite grann.

Alldeles nyss kände jag ett behov av att skriva i min blogg. Jag vet inte riktigt varför eller vad jag skulle skriva, men jag får väl försöka knåpa ihop ett litet inlägg bara för syns skull om inte annat.
Jag är i behov av närhet, men den närhet jag mest av allt vill ha nu är inte tillgänglig för tillfället och lär inte vara det på ett par veckor minst. Det är tufft att vara ensam, speciellt om man är liten och heter Sandra och är alldeles... ensam. Och nu är jag dessutom trött och vill bara ha ännu mer närhet, bara ha någon att ligga sked med. Någon som helt enkelt finns här hos mig... (Just nu frågade jag Nathalie om hon kunde hjälpa mig med att sätta ord på mina känslor. Vet ni vad hon svarade? "Livet blir lättare om man äter en bra frukost". Jag säger ju det, hon är inte frisk...). Det blir helt plötsligt mycket viktigare med närhet och bekräftelse när man blir ensam. Även om man har någon att dela ensamheten med, så behöver ju inte det betyda att man har någon dygnet runt, årets alla dagar. Eller hur? Man behöver extra mycket ömhet.

Nu tror jag att det är dags för mig att släcka lampan och lägga mig ner i sängen (som jag visserligen redan ligger i). Jag ska tänka på dig. Skriver imorgon!

Efter helgens alla bravader med roliga människor och mindra bra händelser är jag hemma igen. I fredags sov jag hemma, och höll på att försova mig till jobbet på lördagen (igår alltså). Skulle börja klockan elva, men vaknade bara tio minuter i och fick tokstressa (som vanligt mao). När jag kom till jobbet fick jag reda på att jag inte skulle jobba till 20.00 som det var bestämt från början, jag blev kvar till ett. Så igår jobbade jag till klockan ett och jag hade skitkul tillsammans med mina två underbara chefer och alla tjejers ögongodis (den nya bartendern). Efter jobbet stressade jag som sjutton för att bli klar i god tid så att jag skulle kunna föllja med Nathalie och Amy upp till Riddarn. N och A dansade som tusan, jag stod och tittade på. Ni vet väl hur Magnus Uggla sjunger?

Förstår du inte att du gör det ännu svårare för mig? Jag är irriterad. Sjukligt irriterad. Jag önskar att det aldrig hade hänt, önskar att det inte existerar i min hjärna hela tiden, dygnet runt.
Jag är nyduschad och ska alldeles strax börja sminka mig lite smått. Nathalie låste precis dörren in till  badrummet, så jag hoppas att mitt smink är kvar i köket f rån gårdagen.

God morgon. Ja, för mig är det morgon. Jag har varit vaken i kanske en timme och har mest bara legat och dragit mig i sängen. Idag ska jag ta det lugnt som sjutton.
Ikväll ska vi hem till Sanna och grilla med alla tjejor och minst fem killar. Fast först ska jag och Nathalie vandra till centrum och köpa lite meduxin på Apoteket för vuxna. Jag  jobbar imorgon, så för mig blir det en relativt lugn kväll. Visserligen spelar Sur & Ful på PG ikväll, så då kan det bli lite drag.
Jag ska strax hoppa in i badet och fixa mig i ordning lite grann. Jag ha smink över hela ansiktet, för jag somnade med sminket på igår. Och det där jag skrev om att jag skulle titta på TV, det var ju bara att glömma. När jag vaknade hade jag fjärrkontrollen i handen, så jag hann inte ens sätta på TV:n.

Jag hade tänkt bjuda på en bild på mitt nya hår, men min dator bråkar med mig, för den vill inte ta emot bilder via Bluetooth just nu. Jag testar senare istället.
Skriver sen.

Jag är hemma igen. Nathalie följde med en kompis hem för att sitta och prata och skratta lite. Min huvudvärk som jag har just nu är inte att leka med, jag orkar inte med den! Helst av allt skulle jag vilja sitta på PG nu och höra eftersnacket, men som sagt: Jag orkar inte

Jag tvivlar mer och mer för varje dag som går, jag vet inte om det bara är jag eller om det är dom där hjärnspökena man hör talas om ibland... Frågan är bara om det blir bättre hur mycket jag än grubblar eller om jag ska ta upp det med personen ifråga? Shit, bananas.. Vad har jag gett mig in på? Jag vet iallafall på vilken sida av vägen jag står, om någon annan står på andra sidan så är det upp till den personen.

Nu ska jag nog titta lite på TV (!) för en gångs skull... Förhoppningsvis lyckas jag somna till någon film som går på någon kanal, annars stänger jag av den.
Skriver imorgon igen!

Jag ska alldeles strax röra mig mot jobbet (!) för att iakttaga den nya tjejen som provjobbar idag. När jag ändå är där ska jag och Nathalie passa på att äta lite tårta tillsammans med pappas flickvän. Det kommer nog bli mysigt! Dessutom ska C få en drink av mig, en jättefin och god drink som heter Blast on The Beach. Denise fick den av mig i förrgår när hon och hennes familj var där och åt lite födelsedagsmiddag. Denise fyllde 18 år i söndags! GRATTIS! Nu måste vi röra oss...

Skriver antagligen senare, annars läser ni nog mer av mig imorgon!

"A taha macka". Jag stod och bredde en smörgås till Ticke för en stund sen när han yttrade dom orden. A taha macka. Det betyder Jag vill inte ha macka, för er som inte visste. Jag ignorerade det han sa och fortsatte bre mackan. "Mamma, a taha sitta stija stojen". Direkt efter det började han sjunga. Jag lyssnar knappt på Tomas Järvheden, men Ticke gör väl tydligen det? Orden Ticke sjöng, lydde såhär: "Cp, cp... Cp, cp, cp, cp..." Kul, jul va? Inte sjutton trodde jag att en tvååring börjar härma texter och sånt redan nu!

Nu ska jag göra någonting roligt som... Sminka mig! För att du finns.

Det är dags för mig att vandra in i sovrummet med min laptop snart. Jag ska lägga mig i sängen och drömma mig bort till en annan värld. Till en värld där du inte existerar längre. Jag ska sova så gott i natt och förhoppningsvis vara utvilad imorgon. Klockan halv ett ska jag vara i Södertälje med Christopher för att hans pappa ska ha honom från imorgon istället för från fredag. Det krockade rätt rejält med mitt jobb just imorgon... Pappa ska ju opereras och jag har ingen annan som kan ha Ticke medans jag jobbar. Christopher kommer alltså vara borta från mig i fem dagar, och det känns väl visserligen rätt ruttet. Men eftersom han och T inte träffas speciellt ofta så tycker jag att det är bra ändå... Nej, nu är jag så trött att jag nästan ser stjärnor, så jag ska stänga av datorn och krypa ner i sängen. Gosh, vad jag önskar att jag hade en alldeles egen lägenhet nu. Jag skulle nog behöva en liten vilopaus. Någon frivillig? Äh, jag ger upp nu. Godnatt.

Jag ska säga upp mig från livet ett tag. Jag har jobbat lite för mycket på lite för kort tid. Jag är helt slut! Och den här jävla skitdagen som vissa personer inte ens verkar vilja att jag berättar om har gjort mig ännu mer slut. Jag började jobba klockan 15.00, som vanligt och allt började bra. Allt var bra i en timme. Jag var nere i källaren och hämtade upp lite alkohol som kylarna skulle fyllas på med och när jag kom upp igen skulle jag bära en kartong med Xider från barsidan till matsalssidan. Jag går där och ska precis lyfta upp kartongen på baren när den plötsligt blir väldigt lätt... Klirr, klarr, kras! Ja, det var dom flaskorna det... Visserligen var det bara 6-7 flaskor som gick åt helvete, men ändå. Det var sjukligt jävla irriterande.
Igår var jag också irriterad. Det kom upp två gäster till Pergola och dom ville kolla på menyn. "Vi vill ha rabatt!" sa dom. Jag gick till kocken på jobbet och pratade med honom och han sa att vi kunde bjuda på läsken, men ingenting annat. När dom väl fick in maten så hade dom mage att klaga på att fläskfilén var seg! Jävla idioter säger jag bara.

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag vill med saker och ting... Ibland känns allting så himla uppenbart. Jag vet exakt vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill göra i framtiden.. Men det är alltid någonting som hindrar mig från att göra det jag vill. Tänk om drömmar kunde besannas...

Det känns som att jag har väldigt mycket att tänka på just nu... Det är hur mycket som helst som händer runt omkring mig. Tankarna mal dygnet runt, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag önskar att jag kunde trycka på en paus-knapp och stanna tiden en sekund. Man lever bara en gång, och jag vill gärna leva livet fullt ut. Det enda jag gör nu för tiden är att jobba och umgås med Ticke och Nathalie. Och så har jag ju som sagt mycket att tänka på. Imorgon t.ex. så är det mammografi för min del. Och nu håller jag dessutom på att lära upp en tjej som ska provjobba i två veckor. Vi får se hur det blir med det, vi kommer ju inte kunna jobba två stycken sen...
Någonting känns fel. Jag vet inte vad det är eller varför det känns så, men så är det. Det är ungefär som att jag ger allt jag har, men jag får ingenting tillbaka. Det är för mycket som händer i mitt liv. Jag vill prata om allting, men jag får inte ur mig mer än en femtedel av det och det är väl det som är det jobbiga just nu. Vi spelar verkligen inte i samma match. Äh, jag vet inte... Jag kanske bara är lite förvirrad? Eller så är jag bara allmänt nervös, pirrig, glad, ledsen, arg, lycklig...

Jag vaknade för någon timme sen, men jag kände mig inte helt utvilad. Det är inte så konstigt ändå, jag har ju jobbat några dagar nu. Det har blivit sena kvällar dessutom, vilket visserligen inte har känts så himla dumt. Igår däremot var en sån dag som jag helst av allt hade velat ligga hemma och sova, titta på film och vara lite onyttig. Vi stängde Pergola kvart över tolv igår och vi kom väl därifrån typ en halvtimme senare.. Och nu såg jag i min kalender att jag är ledig idag, men så kom jag på att jag och den andra tjejen på jobbet bytte... Jag är ledig på FREDAG nästa gång och då har jag alltså jobbat nio dagar i rad.

Jag funderar på om jag ska väcka Nathalie och höra om hon vill följa med mig och äta lite lunch. Vad tror ni att hon säger om det? Jag är jättesugen på en räksallad med ost och skinka och vitlöksdressing. Salladen ska helst göras på Café Skagen. Nej, om man nu ska ta ha och hoppa in i badet en stund och ligga där och njuta av värmen... Ja, så får det bli.

Skriver sen.