Jag har inte haft så roligt i helgen som jag skulle velat ha egentligen. I fredags jobbade jag till ett, hade tänkt gå till MP, men så blev inte fallet. Jag blev kvar på jobbet extra länge istället för att städa och ha mig. Samma sak på lördagen... Jag gick från jobbet tjugo i tre! När jag gick därifrån mötte jag upp Nathalie, A och Amy på torget och ja.. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Jag gick väl hem, antar jag... Förresten så försov jag mig ganska kraftigt på lördagen, haha. Jag vaknade 13.06 av att pappa kom in i rummet och frågade om jag skulle jobba. "Öh, ja... Vad är klockan?". Han sa att klockan var strax över ett och att Nathalie ville prata med mig i telefon. Jag fick typ panik och sprang upp, fixade mig i ordning och sen sprang jag iväg till jobbet. Att fixa mig i ordning inför en arbetsdag brukar i vanliga fall ta minst en halvtimme, men i lördags var jag på jobbet 13.23. Helt otroligt med tanke på att jag pratade med Nathalie 13.06... Går man hemifrån mig till mitt jobb så tar det ungefär tio minuter och jag tycker faktiskt att det var riktigt strongt gjort av mig att vara på jobbet efter sjutton minuter bara, från sängliggandes dessutom!

Idag har jag jobbat, har inte hänt så mycket mer. Eller jo, det har det ju visserligen gjort - men det som sägs på PG, stannar på PG! Nathalie kom dit vid halvtolv ungefär och höll mig sällskap medans jag fortsatte den städningen som jag påbörjade igår. Jag tänker städa varje dag så länge det finns tid över. Amo tog t.o.m. mina gäster som jag tydligen hade fått utan att jag visste om det - enbart för att slippa störa mig under mitt lilla projekt. Även imorgon kommer jag att städa och jag funderar faktiskt på att sätta upp lappar lite överallt på jobbet om att det inte bara är jag som ska städa. Alla hyllor måste torkas av med jämna mellanrum och likaså alla spritflaskor.

Nej, nu ska jag gå och sova.

Jag är hungrig, så innan jag sticker ska jag fixa lite mat så att jag slipper hungra ihjäl mig. Så nu vet ni det. Det kommer bli lite kyckling (proteiner) och ärter och morötter (kolhydraterna i mmorötterna raderas automatiskt av proteinet från kycklingen). Yummie, yummie.

Nu sitter vi vid köksbordet och äter ltie äggröra. Vi har varit ute hela dagen, ett bra tag var vi i Riddarparken. Ikväll ska Ticke följa med sin morfar och sina två äldre morbröder till Katrineholm och titta på den yngsta morbrodern som har någon musikal av något slag i skolan. Jag ska till jobbet, jag. Ovanligt, va?

Och nu har jag bestämt mig för att lägga ner den här aktiviteten. Det funkar ju helt enkelt inte och jag orkar inte engagera mig längre. Det som inte har hänt hittills kommer antagligen inte hända heller, därför är det lika bra att göra såhär. Det känns väldigt tråkigt att det blev såhär, men alla gör sina val i livet och det här är väl ett val som visserligen borde innebära lite ledsamhet, men just nu orkar jag inte. Det är väldigt mycket jag inte orkar nuförtiden, men that's life.

Jag skulle vilja träffa someone och ge tillbaka en tröja. "Jag har tänkt höra av mig hela veckan, för jag ville träffa dig." Tystnad i fem sekunder ungefär. "Och så ville jag ju ha min tröja!". Någon som jag däremot inte i hela mitt liv skulle vilja träffa frivilligt igen är hans kompis, haha. "Egentligen ser jag ganska bra, men jag är så full så härifrån ser ditt ansikte ut som en schysst smet.". Tack för den, liksom. Men då vet jag... Mitt ansikte ser ut som en schysst smet.

Nu ska jag fixa mig i ordning, eller ja. Snart ska jag väl göra det.

.. och egentligen vill jag inget hellre, men du försvinner längre och längre bort ..

Jag har en riktigt bra nyhet, men innan jag kläcker den här måste jag smälta det lite själv först... Jag ska iaf ta ett stort steg framåt i mitt liv. Det kommer väl förhoppningsvis bli en ganska drastisk förändring, men jag vet varken när, var eller hur det kommer ske. Jaja, nog talat om det... Jag måste väl försöka få i mig lite frukost innan jag sätter igång med att stoppa in alla rena kläder i byrålådorna. Mina kläder kommer inte få plats, så jag får ha kvar dom i en IKEA-kasse så länge.

Nästa helg kommer Ticke antagligen vara hos Tobbe, det beror på lite om T fick ta ut semester på fredagen. Jag hoppas det, för det betyder att jag kommer kunna jobba måndag-söndag! Om jag inte får annat för mig förstås, men det brukar väl lösa sig ändå..

Ticke gick precis och la sig i sin säng för han var trött och "klocka e tio!". Fråga mig inte var han har fått det där uttrycket ifrån, för jag talar aldrig om att klockan är tio...

Nu ska jag röka och beklaga mig över mitt ryggont.

T är snäll idag. Han har hjälpt mig nu så att jag kan få massor med musik till min älskade lilla laptop. Och på tal om min laptop så vill jag inte ha den kvar längre. Jag vill ha en ny, en mindre. Jag har börjat kolla runt lite på internet, men jag har fortfarande inte hittat någon som faller mig i smaken. Något tips, någon?

Hela den här situationen börjar kännas lite väl bisarr. Eller absurd kanske är ett bättre ord? Jag vill egentligen berätta för er hur det ligger till, men just nu känner jag att det bästa vore om så få som möjligt vet om det här. Eftersom det här är något som vi har pratat om, ganska länge dessutom, så tycker jag nästan att det borde bli bättre - men det känns som att det bara blir värre. Är det något som blir fel med det jag gör? Jag vet att jag inte är perfekt och vet ni om en sak? Det är ingenting jag eftersträvar att bli heller.. Men någon jävla måtta får det väl vara? Det kanske är dags att bearbeta mig själv lite nu, jag kanske inte ska fästa mig så mycket vid saker och ting.

Vad är det värsta som skulle kunna hända dig idag?

Christopher ligger i sin säng nu och ska sova. Jag sitter inne i pappas och C's rum vid deras dator. Idag har det varit en riktigt bra dag. Vi gick upp vid halv tio, Ticke åt lite frukost och jag drack en kopp kaffe. Efter det gick vi ner till centrum tillsammans med pappa och C. Vi kom hem runt tolv igen, så det var precis lagom för lite lunch. Korv och spaghetti till allihopa utom mig, för jag åt korv och keso. Yummie! Klockan ett började min tvättstugetid, så nu har jag äntligen rena kläder! Det är skönt att veta. Tvättstugetiden tog slut vid 16, så då gick vi på promenad - hela lilla familjen. Nu har vi iallafall rena kläder och det är riktigt skönt.
Till middag idag gjorde jag en jättegod kycklinggryta. Jag tror att jag ska börja laga mat lite oftare här, för jag får alltid så himla mycket beröm för min matlagning av C.

OH MY GOD! Min syster är bäst!

Jag (återigen ett inlägg där det börjas med ordet Jag) har suttit och läst bloggar. Eller läst har jag väl inte gjort, jag har stirrat in i skärmen och försökt läsa, men orden fastnar inte. Skärmen är mest suddig och texten blir luddig. Egentligen orkar jag inte ens tänka... Mina tankar är i uppror, dom slåss med varandra för att få plats - för att få komma ut först. Vilken av tankarna ska jag orka tänka? Vilken av alla tusentals tankar ska jag orka ta itu med först? Det är för mycket krimskrams i hjärnan, du har invaderat för stor del av mig. Tänk om man var en sån som bara kunde släppa tankarna vind för våg. Vilket rent helvete det skulle vara då...

På jobbet har det varit lite struligt idag.. Min ena chef gick hem efter bara en halvtimme för att vi bråkade (?). Eller bråkade gjorde vi väl inte. Det är bara så struligt mellan oss just nu. Det är synd att det är så nu, för han är en människa jag verkligen tycker om. Han är bra, helt enkelt.

Jag vaknade för en timme sen kanske. Pappa och C är ute på promenad för att pappa hade så fruktansvärt ont. Min pappa är ju alldeles nyopererad som ni säkert vet. Stackaren. Dom gick in genom halsen för att fixa kotorna på honom, så nu har han ett stort plåster på framsidan av halsen. Stackars pappa.
Jag har fått blåsor på tungan, om det beror på att jag åt för mycket salt igår eller om det beror på något annat vet jag inte. Jag vet iallafall att jag är riktigt duktig. För det är slut nu. Jag och Nathalie kommer bli fina så småningom.

Lite senare kommer min kusin Denise hit och hjälper mig. Hon ska vara barnvakt åt Christopher medans jag jobbar, för pappa kan ju inte ta hand om honom och C ska jobba. Tur att man har en släkt som ställer upp för en när det krisar.

Nu ska jag gå och ta en cigarett, sen ska jag duscha och klämma finnen som jag har mitt på kinden! Vi hörs säkert sen.

Skriver senare.

Jag måste börja det här inlägget med ordet Jag igen. Bara för att, liksom. Nu känns det ju verkligen som att det här inte är något för mig. Det verkar inte vara så viktigt längre, det som händer runt omkring blir allt viktigare för varje dag. Dessutom känner jag mig lite förlöjligad på något sätt, men jag vet inte varför.

Tänk att jag, lilla jag, ska få vara med en legend..

Jag och Nathalie har haft roligt ikväll iallafall. Ibland har man fullt upp helt enkelt, och nu har det varit en sån kväll. Och nu känner jag verkligen att jag måste gå och lägga mig, för imorgon lär jag väl inte ha sån tur som jag hade imorse... Ticke vaknade vid halvåtta och var uppe och härjade och lekte med tandkräm och allt vad det var. Vid halvtio eller något sånt somnade han om i stora sängen och vaknade igen vid ett. Snacka om sovmorgon!

Jag vill fortfarande bara ha närhet. Bara lite grann. Haha, undrar om jag ska försöka få ryktena om mig och Nathalie att bli lite värre? Alltså, bara genom att sova bredvid henne. Inte under samma täcke. Inte ens på samma kudde... Eller vem vet? ^^

Nu ska jag ta min sista cigarett, för sen måste jag verkligen sova.

Jag fick iallafall ur mig häflten av det jag ville säga..

Jag har märkt att jag börjar dom flesta inläggen med ordet Jag. Inte så konstigt egentligen, eftersom det är min blogg och det jag skriver handlar ju oftast om mig. Det som skrivs i bloggen, det stannar i bloggen (det är rent önsketänkande). Jag är ett ståpiller. Fråga mig inte vad det är, men nu skriver jag bara det som ploppar upp i hjärnan (jag tänkte skriva ploppar ut, men Nathalie räddade mig från en pinsam situation).
Jag ska förresten äta broccolli. Jaha (väldigt roligt betonat, jag och Nathalie skrattade jättemycket).
Planerna på att köpa min lilla älskling är fortfarande uppe och snurrar men det kommer antagligen inte bli någonting, men jag skulle bli så grymt jävla lycklig om jag fick äga han/hon/den/det. Jag är pirrig i magen, för varje gång jag tänker på han/hon/den/det så blir jag alldeles varm i kroppen... Och nej, nu handlar det inte om ett levande ting. Inte ens en levande människa. Det handlar om mitt jobb. Jag ska försöka fixa och dona så att vi ungdomar kan få ha en liten fot med i spelet. Min favorit på jobbet har lovat mig att om han vinner massa pengar en dag så ska jag få hans del helt jävla gratis! God, I hope so.
Pirret i magen försvinner lite grann nu, för nu tänker jag på annat. Jag vill ha lite mer Sprite Zero, Nathalie! Nathalie vill inte hälla upp till mig, men jag vet inte var flaskan är så hon får lov att göra det i alla fall. Jag är döv just nu.

Jag kom hem från jobbet för ungefär en timme sen. Jag har haft en bra dag på jobbet, det ända som var lite jobbigt var väl när det kom fram en turk till mig och frågade en liten sak... Det är tydligen så att det går ett litet rykte om mig och Nathalie här i Jakobsberg. Den här turken kom fram till mig och frågade mig var min flickvän var. "Vilken flickvän?" svarade jag. "Din flickvän som du alltid pussar och kramar och håller handen med!" sa han då. Jag skrattade till lite och sa att det är min kusin Nathalie. Men han verkade inte riktigt tro på mig... När turken hade gått så tog det väl någon timme eller så innan nästa turk kom in på Pergola. Fast den turken ville prata med min chef... När han hade gått pratade min chef med mig och berättade att folk tror att jag och Nathalie är lesbiska. MED VARANDRA! Det är väl ett ganska fint rykte ändå?

Jag och Nathalie ska spela lite kort snart, så fort hon har pratat klart med Mazc i telefon.

Jag är nog lite kär i kärleken jag också, precis som alla andra tjejer jag känner. Minst lilla beröring just nu från rätt person får mig att skälva. Jag vill bara pussas och kramas lite grann.

Alldeles nyss kände jag ett behov av att skriva i min blogg. Jag vet inte riktigt varför eller vad jag skulle skriva, men jag får väl försöka knåpa ihop ett litet inlägg bara för syns skull om inte annat.
Jag är i behov av närhet, men den närhet jag mest av allt vill ha nu är inte tillgänglig för tillfället och lär inte vara det på ett par veckor minst. Det är tufft att vara ensam, speciellt om man är liten och heter Sandra och är alldeles... ensam. Och nu är jag dessutom trött och vill bara ha ännu mer närhet, bara ha någon att ligga sked med. Någon som helt enkelt finns här hos mig... (Just nu frågade jag Nathalie om hon kunde hjälpa mig med att sätta ord på mina känslor. Vet ni vad hon svarade? "Livet blir lättare om man äter en bra frukost". Jag säger ju det, hon är inte frisk...). Det blir helt plötsligt mycket viktigare med närhet och bekräftelse när man blir ensam. Även om man har någon att dela ensamheten med, så behöver ju inte det betyda att man har någon dygnet runt, årets alla dagar. Eller hur? Man behöver extra mycket ömhet.

Nu tror jag att det är dags för mig att släcka lampan och lägga mig ner i sängen (som jag visserligen redan ligger i). Jag ska tänka på dig. Skriver imorgon!

Efter helgens alla bravader med roliga människor och mindra bra händelser är jag hemma igen. I fredags sov jag hemma, och höll på att försova mig till jobbet på lördagen (igår alltså). Skulle börja klockan elva, men vaknade bara tio minuter i och fick tokstressa (som vanligt mao). När jag kom till jobbet fick jag reda på att jag inte skulle jobba till 20.00 som det var bestämt från början, jag blev kvar till ett. Så igår jobbade jag till klockan ett och jag hade skitkul tillsammans med mina två underbara chefer och alla tjejers ögongodis (den nya bartendern). Efter jobbet stressade jag som sjutton för att bli klar i god tid så att jag skulle kunna föllja med Nathalie och Amy upp till Riddarn. N och A dansade som tusan, jag stod och tittade på. Ni vet väl hur Magnus Uggla sjunger?

Förstår du inte att du gör det ännu svårare för mig? Jag är irriterad. Sjukligt irriterad. Jag önskar att det aldrig hade hänt, önskar att det inte existerar i min hjärna hela tiden, dygnet runt.
Jag är nyduschad och ska alldeles strax börja sminka mig lite smått. Nathalie låste precis dörren in till  badrummet, så jag hoppas att mitt smink är kvar i köket f rån gårdagen.