Julstämning

Julstämning? My ass! Nu är det bara nio dagar kvar till julafton och jag längtar inte. Jag hade nog längtat lite om det var som förut. En hel familj som firade och hade trevligt.. Åt julmat och tittade på Kalle Anka på tv och öppnade julklapparna efter det...
När jag var liten gjorde vi alltid så på julafton. Jag och småsyskonen vaknade väldigt tidigt. Vi sprang alltid in till mamma och pappa och tjoade och hoppade i deras säng ända tills iallafall mamma gick upp och gjorde frukost åt oss (antar att det är jobbigt med fem ungar som står och hoppar på en). När vi hade ätit frukost badade vi alltid och sen fick vi öppna en varsin julklapp. Jag fick alltid någon tråkig sak, typ ett ritblock med sju färgkritor i. Så kom mormor och Sture, Petra, morfar (ibland, om han kunde fixa färdtjänst) och ibland kom farmor, vilket inte var så ofta, för hon och mamma avskydde varandra... Mormor, mamma och Petra stod i köket och fixade all julmat, jag och mina fyra småsyskon sprang omkring i lägenheten och bråkade (som vanligt), pappa tittade på tv med Sture och dom pratade oftast om någon tråkig sport, typ hockey ^^ När vi alla hade ätit julmat så var pappa helt plötsligt tvungen att gå ner till affären för att köpa tidningen (det är en tradition bland svenska folket, va?) och jämt när han var borta så kom självaste Jultomten! Sofie blev alltid helgalen, för hon ville att pappa skulle vara med när tomten kom, Amanda var rädd, Jonathan skrattade och Robban lekte med tomtens skägg. Så kommer jag då (8 år gammal) och sliter av tomten skägget, och se! Det var ju pappa som var tomten ^^
Sofie blev skitsur på mig den gången, men det är struntsamma. Åren efter fick våran granne vara tomte istället för pappa, och en gång fick Daniel vara tomten.