Bedtime Stories.

Prinsen Escobar är hemma hos mig nu. Jag var hos Petra idag och passade Claudia en liten stund och vi bestämde då att jag skulle ta med Escobar idag och testa ett par dagar för att se så att allt går bra. Just nu funkar det utmärkt, han ligger nedanför mig (under köksbordet) och sover.

Jag velar fram och tillbaka hela tiden. Jag vill ju flytta ifrån Stockholm, långt härifrån så att jag kommer bort från allt vad stress heter... Men kommer jag våga ta det steget? Jag vet inte just nu, jag har för mycket att tänka på igen.

Nu ska jag titta klart på Bedtime Stories och sen ska jag sova.

Som en porslinsvas

Du skrek åt mej, du slog mej
Alla sparkar , alla slag
Du vet, jag minns sånt
Fast jag var så liten
Liten och skör, som en porslinsvas
Jag kommer ihåg allting
Och det gör ont, förbannat ont
(men jag gråter inte)


Hittad på Haket.com

Tro vad du vill.

Jag orkar inte riktigt ha någon ordentlig kontakt med omvärlden. Jag har drabbats av någonting och måste ta det lugnt ett tag innan jag är tillbaka på banan igen.


Det här är ju lite komiskt... Jag startade upp Media Player, blandade spellistan och fick fram låten 11:e september. Jag kommer lyckas lyssna klart på den nu. Jag känner mig fortfarande inte redo, det gör fortfarande att jag får lite andnöd. Jag är inte redo ännu, blir man någonsin det? Dessutom är det låten från begravningen och jag orkar knappt lyssna klart, men så hör jag meningen "Du har det bra" och jag vet att det är så. Du har det bra nu.
Det är 11 namn som sägs i slutet av låten.
Det är alltid nummer 11...

"Vila i frid nu, brorsan."

Jag vet att jag skriver tråkiga inlägg. Det gör ingenting att jag inte har så många som läser... Huvudsaken är att jag får ut mig det jag vill säga. Jag brukar kunna hålla saker inom mig en väldigt lång tid, men ibland tar det stopp även för mig. Det har det egentligen gjort nu, men jag håller emot. Jag orkar inte prata, vill inte ha massa medlidande från höger och vänster. Jag önskar att jag kan få ta det lite lugnt ett tag, jag vill bli en avslappnad människa - men det är nog svårt med tanke på hur jag är. Hur jag alltid har varit. Jag är född sån, vet ni. Jag försöker visa mig stark men jag är nog ganska svag egentligen. Jag tänker för mycket på vad andra ska tycka och jag gör som andra vill. Hela tiden. Jag har alltid varit sån. Det är först nu, 21½ år senare som jag äntligen gör något jag själv vill... Eller? Jag kommer väl i alla fall göra det så småningom... Förhoppningsvis.

Jag ska ta tag i mitt liv ordentligt, fixa lägenhet och jobb. Ny dagisplats till Ticke. Jag ska skaffa mig ett nytt liv, kanske någonstans i Ingenstans? Jag svamlar bara, ni borde sluta läsa efter meningen "Vila i frid, brorsan". Eller så gör jag det. Jag flyttar långt från Stockholm och blir en som alla känner. Alla känner apan, men apan känner ingen. Ska det bli så igen?

I vilket fall som helst så var min helg helt underbart lugn och skön och tyst och ännu tystare och.. Tyst. Sa jag att det var lugnt också? Jag gjorde ingenting som fick mig att känna mig stressad. Spelade lite TV-spel med yngsta systern bröderna J har, åt mat, sov, kollade på film, sov lite till, kollade på mer film... Fast jag drömde en jobbig dröm. Det var det enda som gjorde mig stressad. Natten till söndagen drömde jag att jag var tvungen att hinna med ett tåg, men innan jag fick komma in på stationen var jag tvungen att springa nerför massa trappor som ledde ner till ett JÄTTESTORT garage. Väl där var jag tvungen att prata med fyra olika "gubbar" för att komma vidare och dom här gubbarna hade ett varsitt uppdrag åt mig. Helt sjukt. Vaknade och var helt andfådd och sönderstressad. Haha, det måste ju vara så att jag saknade stressen som jag alltid har runt omkring mig? Kanske.

Jag måste nog sova nu...




Du behöver inte låtsas att du inte vet vem det här handlar om.

Du står ej ensam, för vi är fler
Som stöttar dig, och hör och ser
Och du, vi är starka tillsammans!

Och du... Vi är starka tillsammans.




Dagens låt.



Things I never say- Avril Lavigne
~
Guess I'm wishing my life away, with these things I never say..



Det var en riktig upplevelse!

Jag kom hem igår vid tio över elva på kvällen. Satte nyckeln i låset och vred om, öppnade dörren och hörde "Mamma! Hej, mamma!". Ticke var tydligen vaken fortfarande. Han var så glad att se mig och jag var minst lika glad att se min prins! Jag pratade med honom i telefon igår, någon timme innan jag skulle börja röra mig mot tåget som skulle ta mig hem till Stockholm. Han blev jätteledsen och började gråta, vilket även resluterade i en gråtande mamma som fanns x antal mil ifrån honom. Usch, det var jobbigt.


Att träffa den där familjen var en upplevelse som hette duga! Jag har aldrig någonsin varit med om en far och son (N) som är så snuskigt lika varandra både till utseendet och till beteendet. Jag träffade alla syskon utom 17-åringen (eller är hon 18?). Nu ska jag och Ticke hem till A-K och N, för jag måste skvallra av mig, haha.

Annars har helgen varit superbra. Jag sov ut, trots att vi somnade runt 2-3 på natten och vaknade vid nio på morgonen...
Förresten, jag måste berömma mig själv! Under hela min vistelse där nere så rökte jag bara en cigarett. I'm the greatest! När vi stod ute och rökte så var det så tyst så enbart bruset från hjärnan hördes. Man hade kunnat höra ett hårstrå falla mot gräset...

Skriver senare.

Klibbigt och kladdigt.

Jag har precis packat ner allting jag ska ha med mig i helgen. Plånboken ligger på bordet. Jag är i princip klar att sätta mig på tåget nu. Det enda som fattas mig är sömnen, den ljuva skönhetssömnen. Jag ska dessutom gå upp lite tidigare imorgon, runt halvåtta tänkte jag, så att jag hinner duscha. Känns ju inte så väldans fräscht att sitta på ett tåg i över tre timmar. Klibbigt och kladdigt kan det bli.

Nu ska jag nog ta sista ciggen för dagen.
Skriver imorgon.

"Är du en polis?"

Jag minns nu att jag hade tänkt skriva en sak igår som jag glömde bort totalt. När jag, Nathalie och Ticke var i centrum så satte vi stora människor oss på en bänk och njöt av solen som tittade fram! Ticke sprang omkring och låtsades vara en polisbil, för det stod en sådan inte alls långt från oss. Jag ropade till Ticke att han inte skulle springa för långt bort, så han började springa mot oss istället. När han var ungefär 5 meter från oss så kommer en kvinna och går framför honom för att sätta sig på den andra bänken. "Är du en polis?" frågar jag Ticke med världens barnsligaste röst, ni vet så som man bara pratar med barn... "Nej, ser jag ut som det?" säger kvinnan och tittar frågande på sig själv för att sedan titta glatt på mig. Varken jag eller Nathalie visste vad vi skulle säga, vi försökte bara hålla oss för skratt. "Vi pratar med han bakom dig!" fick Nathalie ur sig till sist. När kvinnan vände sig om och såg Ticke blev hon alldeles generad och verkade tycka det var jättejobbigt att hon svarade när det inte ens var henne jag pratade med. Haha, så kan det gå!

Skrupelfri...

Vi åker inte hem till mamma idag, för jag hittar inte mitt busskort för tillfället (vilket egentligen borde ge mig lite småpanik eftersom jag måste ha det imorgon). Det ligger säkert säkert i botten av skötväskan...
Pappa och C var och hämtade en byrå från förrådet idag, så ikväll ska jag packa ner kläder i den... Sen ska dom även ta upp dörrarna till vardagsrummet så att vi får lite privacy.

Idag pratade jag med CSN och fick glädjande besked! Man får ha ett återkrav hos dom för att få studiemedel, så nu ska jag börja plugga och söka CSN och när jag har fått det första så ska jag betala in mer än hälften till dom och resten nästa gång. Sen kommer jag vara skuldfri hos dom och då har jag inte mycket kvar innan jag är helt skuldfri hos alla jag känner och inte känner!

Imorgon vid den här tiden är jag förhoppningsvis. Jag kommer antagligen vara skadligt skakig och nervig.

Skriver sen, det är dags för middagsvila nu.

I'm alive!

God morgon. Jag blev väckt av Christopher två minuter innan telefonen ringde. Alltid lika roligt...
Idag ska jag ha tvättstugan en liten stund, sen ska vi åka iväg och laga klänningen som köptes igår.

Jag lever.

Jag går och lägger mig nu.

Kors i taket! Klockan är innan ett och jag ska när som helst gå och lägga mig. JAg måste bara plocka undan tallriken och det jag har använt och så ska jag tvätta av mig sminket och ta en nattcigg.

The last one.

Tokkär!

Nu är vi äntligen hemma igen efter dagens strapatser! Vi började med att gå omkring i Jakobsbergs Centrum där Nathalie köpte ett par jättefina skor på Din Sko. Sen gick vi runt lite och tittade. Inne på Gina Tricot köpte jag en klänning som jag blev tokkär i. I luv it.
Har även varit i Södertälje och hämtat lite mer saker, bl.a. massa kläder som jag verkligen kände att jag behövde. På väg till Södertälje hämtade jag ut biljetterna, så nu är det verkligt och jag är rysligt nervös. Höll på att få dåndimpen ett par gånger idag när jag inte hittade min plånbok som jag hade lagt biljetterna i. Det skulle ju verkligen vara typiskt mig att tappa bort plånboken bara dagarna innan avresan. Nu finns plånboken i alla fall i tryggt förvar i min väska (tror jag iaf..).

Imorgon har jag tvättstugan klockan 10.00. Jag måste tvätta upp lakanen och det som jag och Ticke har använt den senaste veckan, det blir ju smutsigt när man sover två personer i en pytteliten gästsäng.

Jag vet inte om jag ska tro på honom eller inte, men han säger att han har köpt en liten valp... Vi får väl se på fredag. Han har lurat mig så många gånger nu, så jag skulle bli riktigt förvånad om det faktiskt finns en liten valp där nere! Haha...

Nu ska jag koka te och göra ett par mackor. Skriver imorgon.

Outlet is the shiet.

Om en kvart ska jag och Christopher möta upp Nathalie vid Jakobsbergs station. Vi ska till Din Sko, för hon ska köpa ett par skor som är asläckra! Sen ska vi till Outlet och kolla på lite grejer, jag ska bl.a. in på Babyland och se mig omkring. I eftermiddag åker vi till Södertälje och hämtar saker till mig och Ticke. Och nästa vecka ska jag och pappa åka dit och hämta Tickes säng! Äntligen komme rjag kunna röra mig hur jag vill i sängen...

Nej, nu måste jag avrunda...
Skriver sen!

När alla andra har roligt, då sitter jag där.

Jag ska strax gå och lägga mig. Har suttit med telefonen vid örat dom senaste två timmarna typ och pratat med L, N, B och någon som ringde på barnvagnen. Christopher ligger fortfarande och sover, så det är väl lika bra att jag tar tillfället i akt och joinar honom i drömmarnas värld.
Dom senaste nätterna har jag drömt konstiga drömmar. Fast jag vet inte om jag kan kalla det för drömmar... Det är som små fragment av vad som har hänt i mitt liv tidigare. Allt det där som åker upp till ytan när jag blir lite ledsen. Allt det drömmer jag om. Det är mer som att jag visar trailers av "Sandras liv" för mig själv, så drömmar är det nog inte.

När jag satt och pratade i telefon förut kom jag att tänka på en liten grej som hände mig när jag var liten... Min myrfobi. Jag, pappa och Daniel var ute och gick med Åttan (en hund vi hade) i skogen vid Kallhällsbadet när jag blev kissnödig. Jag satte mig ner för att kissa, jag var väl runt 4-6 år då, och råkade sätta mig i en jävla myrstig! Myrorna kröp upp på mig, bet mig och allt vad dom gjorde och jag fick panik, rusade ner till vattnet och slängde mig i och stod och skrek och gapade. Jag var livrädd.
Fobin för dessa äckliga småkryp som dyker upp framåt våren/sommaren kommer därifrån, men nu har jag lärt mig hantera det där på ett annat sätt. Jag klarar av att se en myra krypa bredvid mig på bänken men går bort därifrån lugnt och sansat. Jag lärde mig det efter att Christopher hade fötts och förhoppningsvis försvinner även rädslan över att bada utomhus också snart. Kanske redan i sommar?
Att jag är rädd för vatten (sjöar och liknande) är ganska jobbigt. När alla andra har roligt och plaskar runt i vattnet, då sitter jag en bit upp på stranden och tittar på. Jag vill också bada och i år ska jag ta mig tusan klara av det. Åtminstone en gång...

Cystisk Fibros

Jag tror minsann att jag har glömt berätta en sak! Jag följde ju med min syster Petra och hennes dotter Claudia till CF-enheten på Huddinge Sjukhus för ett par veckor sen för att vi ville att dom skulle ta ett blodprov på mig. Nu har det gått ett par veckor efter att provet togs och sköterskan på mottagningen där provet togs ringde mig idag. Jag är inte bärare av CF-genen. Det är jätteskönt att veta det, för nu finns det ingen risk i världen att jag skulle få ett barn som har Cystisk Fibros.

Nu ska jag prata i telefon.

<3

Varmare breddgrader.

Idag har jag och Ticke varit hos A-K och N. Träffade Nathalie där också och vi bestämde att vi ska åka till Media Markt imorgon och titta på lite prylar, samt att vi ska åka till Södertälje gemensamt och hämta lite kläder till framförallt mig, men även lite till Ticke. Måste hämta lite mer leksaker också, inte för att pappa och C inte har några, utan för att jag vill ha något hemifrån som han kan leka med.
Nu på kvällen så har jag och Nathalie suttit på Pergola en timme eller två och druckit kaffe. Träffade mina killar där också. Ticke somnade redan klockan kvart i sex, så jag frågade pappa om jag fick gå ut en liten stund. "Du är ju fan vuxen, Sandra, du gör vad du vill!". Hm, jag har ju Ticke att tänka på...

På fredag förmiddag går mitt tåg som tar mig mot varmare breddgrader. Ska bli så skönt att komma iväg en hel helg och bara vara jag. Yes, I luv it.
Nu ska jag tänka. Skriver sen.

You are my everything.



Bara för nostalgins skull så måste jag lägga upp den här...
Det är min älskade bror Robert Lillebror Korhola som sjunger.


Du är fin, mamma.



God morgon! Ja, klockan är innan nio *kors i taket* och jag är vaken. Blev väckt på ett väldigt fint sätt av Ticke: Han drog mig i håret, stoppade upp sina fingrar så långt det gick i näsan på mig och slet mig i öronen. Jag är inte på bra humör nu. Dessutom är jag trött. Jag har mig själv att skylla, som vanligt...

Jag ska åka in till stan idag och träffa Petra. Måste hämta Tickes nappflaska, för nu börjar det bli lite jobbigt att inte ha den.

Han är så söt mot mig. "Mamma är fin." säger han jätteofta till mig, gullunge.
Nu ska jag dricka kaffe och vara glad.

Det handlar inte om Dig.



Du äter upp mig inifrån och ut. Hur du lyckas vet jag inte, men du finns där. Hela tiden. Eller förresten, jag ska inte skriva att det är du som äter upp mig, för det är det inte. Det är jag själv. Min hjärna går på högvarv för att försöka förstå vad som händer med mig (med dig?). Det blir svårare att förstå, jag växer inte i takt med mig själv längre.

Och jag som trodde det var det svåraste för mig...

Jag har tappat förståndet, det ligger nog på pendeltåget som gick från Stockholm Central häromdagen. Tiden går vidare utan problem, men när gör jag det?
Det känns fortfarande som att det var igår.
December.
Ett oförglömligt år för en alltför dum liten flicka. Jag kanske får skylla mig själv, vad vet jag? Jag tog ju inte chansen. Eller så gjorde jag det, men jag fattade inte riktigt vad det handlade om. Det gick nog fel från första början, dessutom visste jag ju om allting som var. Eller... Jag fick reda på det efter en månad ungefär. Fast vad gör det, någon från Ingenstans kan ju inte direkt hålla koll på den som är på någonstans. Eller hur?

Jag vet, ni fattar ingenting. Det är inte meningen att ni ska fatta någonting heller. Kanske att Nathalie förstår vad (vem) det handlar om, men ingen annan. Kanske, kanske inte...

Somliga går med trasiga skor..



Jag är så glad nu, så jag vet inte var jag ska ta vägen! Petra vill "bli av" med Escobar snarast, så jag ska ta ett snack med pappa och C... Har jag riktigt stor tur får jag ta hit honom på måndag redan! Åh, jag är glad.
Snart är du min.
Imorgon ska jag umgås med A-K och
Nathalie på dagen. Vet dock inte vad vi ska göra, men.. Ja. Vi får väl se var det landar i slutändan.
<3
Nu börjar jag få lite småpanik igen. Somliga går med trasiga skor, säg vad beror det på? Jag går med ganska hela skor, fast dom är lite trasiga framme vid tårna. Det är dock inte mina skor, så jag är glad. Jag älskar dom.



Hardrock Café?



Louise säger:
Hahaha du ba; "Aah, I love hardcock! Eeh.. I mean hardrock!"



Jag är kär.



Har jag berättat för er att jag har gått och kärat ner mig totalt?



Visst är han helt bedårande?

Barnvagn.



Hade det varit barnfödartider för mig snart så hade jag köpt
den här vagnen. Den är fin, finns i flera olika färger och är dessutom inte så fasanfullt dyr. Man kan dessutom, om man vill, sätta fast en bilbarnstol på den med hjälp av en adapter.
I loooove it.

Dagens citat.



Antingen är man en del av lösningen eller en del av problemet.
~
E. Cleaver




Lösenord...



Jag har fortfarande ont i mitt vänstra bröst, för den som är intresserad. Jag lyckas på något skumt vänster göra illa det ännu mer nu för tiden. Som idag till exempel: Vi låg och tittade på TV i sängen, jag, Ticke och pappa. Ticke skulle resa sig upp och ge mig en kram och råkar då sätta sin hand på mitt bröst och så lägger han ju självklart all tyngd på den handen också. Fyra gånger gjorde han så!
Jag har legat i sängen ett tag med Ticke och flundrat som en flundra. Han somnade ganska snabbt, jag slumrade också till men vaknade av att jag frös till is (nästan). För två timmar sen ungefär kom jag ut i köket, så jag har suttit här och glott, spelat på King.com, druckit Coca Cola Zero och bara varit. Fick ett missat samtal på comviq-telefonen av min syster, men jag hann inte svara för att jag var på toaletten och så fick jag ett missat samtal av någon annan också på min 3-telefon. Jag är segast på att reagera när jag är trött, så inte förrän den sistnämnda lagt på kopplade jag att det var min lur som ringde. Haha, jag vet... Jag är segast.

O
ch jag kan inte rå för det, men jag börjar bli sån igen.
Jag funderar på att lösenordsskydda bloggen ett tag så jag kan skriva exakt vad jag vill.
Eller inte?

Worthless.



Jag måste vara tokig som påbörjar något nytt innan det gamla är helt släppt.
"Dra något gammalt över dig." Jag kan börja med dig, haha.

Känslomässiga frågor är jobbiga frågor för tillfället. Frågor om hur allting står till är jobbiga frågor för tillfället.
Ni märker ju själva...

Jag känner mig inte värdelös.

Det känns.



Jag känner mig riktigt värdelös idag. Jag mår som jag förtjänar och om jag inte förtjänar detta, varför mår jag då så här? Jag vill flytta bort från Stockholm, bort från det här... Fast om jag gör det, så förlorar jag allt jag har här. Jag kommer aldrig lyckas ta mig upp hit igen då. Äsch, det bästa vore att flytta nu. Precis nu, i denna sekund önskar jag att flyttbilen stod utanför porten och flyttgubbarna var och hämtade alla mina och Tickes saker.
Allt skulle bli så mycket lättare.
Det är väl bara en dröm jag har.. Att äntligen få komma iväg härifrån. Leave and don't look back.

Hur kommer det sig att det känns så här? Äsch... Som vanligt får jag inte ur mig det jag egentligen vill tala om.

Det känns så mycket, allting känns. Jag är glad! Hm, det var ju ovanligt. Jag brukar sitta uppe så länge som möjligt på nätterna, bara för att få tankarna på annat håll. Brukar sitta uppe tills klockan är fyra, halv fem och först då går jag och lägger mig. Ligger och tänker i sängen i en evighet innan jag väl somnar, sen blir jag väckt av Ticke på morgonen. Men idag är jag glad (tror jag) och förhoppningsvis fortsätter jag vara det hela kvällen också.

Nu är det bara 4 ½ kvar, sen är det slut.

Hela gänget.



Nathalie ringde mig för en stund och undrade var sjutton jag hade tagit vägen. "Jag väntar på att Ticke ska somna..". Jag slumrade till en liten stund fast jag inte ens är trött. Haha, så kan det gå. Men jag ska alldeles strax börja röra mig härifrån och så ska jag ringa ett litet samtal. Jag kommer träffa på A-K och N också, för nu är tydligen hela gänget samlat.

En gång om dagen, får jag ont i magen...



Jag har kommit till insikt med ett problem. Eller problem är det inte, det är snarare ett faktum precis som allt annat i mitt liv just nu. Ikväll händer det inte så mycket. Vi ska snart äta lite varma mackor och sen ska jag röra mig bortåt. Jag ska träffa Nathalie och Sanna ikväll! Det var ju hundra år sen vi umgicks tillsammans (för vi har aldrig umgåtts tillsammans, haha)

Because of you I find it hard to trust not only med
But everyone around me...
Because of you, I am afraid
Because of you

Hur många gånger om dagen kan man få ont i magen?

Svårt att hålla.



Jag blev väckt förut av att Petra tog ut luften ur luftmadrassen. Dumma dig... Fast det var väl bara bra, så att jag kunde gå upp någon gång. Och när jag vaknade var jag helt blöt på magen! Ticke hade kissat igenom blöjan i natt, och antingen la jag mig i det då eller så kissade han på mig. Jag tror på det förstnämnda.

Jag är så satans trött. Det känns som jag har hundra överviktiga hästar som springer och försöker trampa ner mig så att jag kan somna. Sömngubbarna står och häller sömnstoft i ögonen på mig. John Blund har redan varit och hälsat på tre gången sen jag började det här inlägget. Åh, jag hoppas att kaffet är klart snart!

Jag saknar honom riktigt mycket...

D
et är så svårt att hålla saker inom sig, när man helst av allt vill skrika ut dom för hela världen...
You don't get it, right?

En liten korvbit.



Nu har vi suttit och kollat på biljetter och det lutar väl åt att jag tar tåget som går 11.07 på fredagen... Men jag vet inte. Jag har världens hemskaste beslutsångest. Det värsta med den här resan är att den är så dyr! Fast det är det värt. Jag kommer nog fortsätta ha beslutsångest fram tills dess att biljetterna är bokade och betalda. Först då kommer jag känna mig lugnare.

Sheit, jag är sjukligt nervös. Eller nervös är jag väl inte, det är mer.. Spännande? Fast det är också fel ord. Jag vill inte tala om det här för halva Sverige ännu. Den dagen, den sorgen.

I
morgon ska jag in till stan och möta Amanda. Det skulle ju egentligen varit kalas för Ticke imorgon, men det blir inget. Så vi ska träffa Amanda och prata lite, gå runt lite och så... Vi får helt enkelt se var det landar.





Jag ska ta mig en liten korvbit från korvstroganoffen som vi åt idag. Jag är hungrig ju...




Saknaden är stor.
<3

En vanlig dödlig.



Jag kan inte sluta tänka på det. Det går inte, det försvinner inte... Sinnessjukt vad en människa kan göra. En vanlig dödlig liksom. Jag kan inte göra något åt saken heller, det är ju liksom... Inte speciellt påverkbart. Jag bestämmer inte över vissa saker, vissa handlingar man gör, men ändå.

Hur skyndar man långsamt när man helst av allt vill skynda fortfortfort?

Jag är beredd att lämna allt.



Det är bra med mig. Jag mår bra, har lite pirr i magen bara, men det är väl som det ska vara. Fick hem lite papper från Järfälla Kommun idag som jag beställde igår! Dom är snabba på kommunen... Jag ska söka dagisplats och så där, om jag inte flyttar någon annan stans (?) . Vi får väl helt enkelt se var det landar, just nu vill jag bara ta saker och ting i dess egen takt. Skynda långsamt, som man säger.

Just nu är jag hemma hos Petra [
länk] och sitter lite barnvakt åt Claudia. Stephanie sitter i porten tror jag, tillsammans med två av hennes vänner och pratar.

Jag är beredd att lämna allt
För att få det lite bättre
Lämna tankarna att dö
På annat håll
En annan väg än den jag går
Jag lämnar det åt sitt öde
Vi sätter punkt tillsammans
Och lämnar tankarna att dö

Jag har ingen ork. Jag börjar känna av allt det onda nu och jag kan inte göra något åt det. Hur går det till egentligen?
Nästa helg får jag förhoppningsvis lite lugn och ro. Jag vet inte när jag åker och när jag kommer tillbaka, förutom att det är från fredagen till söndagen. Tråk ju.



02:57



Åh, lite nostalgi tack. För två år sen skrek jag mig gul&blå. För två år sen var det tre minuter kvar tills Ticke skulle födas. För två år sen ville jag bara dö. För två år sen förändrades mitt liv så drastiskt.



Tänk att det redan har gått två år! Haha, så säger nog alla som har fått barn.. Jag kommer nog säga så när lille Ticke fyller 14 också! "Tänk att det bara har gått 14 år!". Jag ska lägga mig i sängen tillsammans med Ticke och sova snart.
Vi åker hem till Petra och Antonio senare diag och är barnvakt åt Claudia en stund också...

02:57

Allvar.



Ibland förstår man inte allvaret i det man gör.


:)

Grattis älsklingen! <3



Om två timmar och 28 minuter är det två år sen Christopher föddes.



Skugga - sol.





Jag blev dirigerad av Louise i somras. Vi skulle göra en skugga-sol-bild.

You and me, babe.


Dagens låt.





Jag har gått igenom låtar som jag och Nathalie lyssnade på väldigt mycket när vi bodde i Bro. Den här låten var en av våra favoriter ^^

Ni kan inte se mig.



Jag vet inte riktigt var jag ska börja den här gången. Jag borde egentligen bara dra åt mig öronen och strunta i vad folk säger, för dom vet ändå inte vad dom pratar om. Hur kunde det bli såhär? Vad var det som gjorde att det helt plötsligt blev så svårt? Jag tänker för mycket. Tänker på det positiva, sen det negativa och dom som vet om det här vet ju hur negativt det kan bli... Fast man ska alltid tänka positiva tankar! Jag har tydligen inte lärt mig någonting om det. Gosh, det irriterar mig att jag är så jävla velig. Jag är svag och osynlig nu. Om jag håller för ögonen så kan ni inte se mig!

Imorgon fyller Christopher 2 år!



Jag har så äckligt jävla ont i magen. Tror att det kan vara mina älskade små äggledare som börjar strula lite grann igen... Jag orkar inte med det, inte nu. Sommaren 2004 hade jag jättemycket problem med dom och åkte då in till gynakuten 13 gånger. Jag är rätt less på att ha problem med allting hela tiden. Jag är trött på det. Imorgon ska jag ringa till ett ställe och prata med dom, förhoppningsvis får jag hjälp på en gång.

Imorgon fyller Christopher 2 år! Jag vet inte vad jag ska säga om det riktigt...
Det känns som att tiden går lite för fort, inte bara med Ticke, utan med allt.

Jag vill ha!




Ja, den här boken vill jag ha.

avskyavundsvartsjuksömnlös.



Snart kommer Ticke vakna upp ur middagsvilan och då ska vi klä på oss ytterkläderna och gå ner till centrum. Såg ni det där? Vi ska gå ner till centrum. Jakobsbergs centrum! Det kändes skönt att skriva så.

Första stadiet är alltid förnekelse. Jag förnekade det där ett tag, men numera är det ett faktum som inte går att blunda för. Det kryper närmre inpå mig hela tiden, jag kan inte släppa det. Tankarna mal som jag-vet-inte-vad och jag hatar, älskar, avskyr, tycker om och avundas.


hatarälskartyckeromgillar    
avskyavundsvartsjuksömnlös
namnlös                   


Jag tror att det blir en promenad bort till Säby Gård också. Tänke titta lite på hästarna och så.. Det är ju så himla fint väder ute och det vore ju dumt att låta chansen smita förbi idag!

Det ska gå fort!



Jag har dammsugit och torkat golven nu och snart ät maten klar också, fast den har pappa gjort. Jag passar bara potatisen just nu så att den inte kokar över och så.
Jag ringde till barnomsorgen här i Järfälla för en stund sen och hon som jag pratade med skulle skicka hem papper så att jag kan söka dagisplats åt Ticke här. Men då måste ju både jag och Ticke vara skrivna här och det är vi ju inte ännu. T skulle ta ett snack med en advokat (?) för att vara säker på att han inte förlorar vårdnaden eller någonting sånt. Som om det nu skulle hända... Jag vill bara att allt ska gå fort nu, så jag kan fortsätta med mitt liv.

Jag suger damm.



Jag ska snart börja dammsuga lite grann. Har ställt in våra saker i klädkammaren nu, så det finns lite plats att röra sig på igen. För en litens tund sedan låg alla grejer mitt i hallen så man var tvungen att kliva över allting för att komma in i V-rummet. Nej, dags att suga damm.

Skriver sen.

Jag är dum.



God morgon! Nu är vi vakna, pigga och glada! Ticke sov inne hos pappa och C i natt för jag för ute igår en sväng. Var och hälsade på borta på PG och som vanligt tycker dom att jag ska börja jobba där igen. Vi får väl se var det landar. Jag har i alla fall riktigt stora planer inför framtiden, dock ingenting jag berättar för er nu.
Jag är ju så jävla bra på att göra bort mig hela tiden, och jag tror att jag lyckades igår också. Inget allvarligt, men ändå lite pinsamt... Jag är så dum som inte vågar säga saker och när jag väl vågar säga dom så tar det typ.. hundra år för tre enkla jävla ord att komma ur munnen på mig. Shiet alltså. Nu ska jag hjälpa pappa med disken, sen ska jag hinka litervis med kaffe hade jag tänkt.

Dagens citat.



Det enda vi lär av historien är att den upprepar sig.
~
Oscar Wilde

I miss you <3



Jag vet inte var jag ska börja riktigt... Jag och Christopher är hos pappa och hans tjej nu och vi kommer vara det ett tag. Vi får se hur länge det varar...
Jag är pykiskt trött på allt som har med oss att göra just nu. Jag vill bara vara min egen ett tag, för det är jag värd. Jag tänker skynda jävligt långsamt, jag har ingen lust att stressa fram.. Nästa helg kommer jag vara tillräckligt stressad ändå, jag har så mycket att göra då! Pappa och C ska vara barnvakt då, eller i alla fall pappa, för C jobbar ju lite grann. Förhoppningsvis kommer jag att få lägenhet snart och då flyttar vi dit på en gång. Det känns inte rätt nu, det är lite tokigt.

I miss you when you are away from me
I miss you even when you are with me..

Gosh!



Shit, jag är helt slut. Jag har precis kommit ut ur duscen... Christopher fick också vara med och duscha, men nu ligger han och sover. När han har vaknat och vi är redo så kommer vi åka till Jakan (idag igen!). Jag ska prata med killen på mitt gamla jobb, så får vi se var det landar.
Kaffet är snart klart, tur det. Jag är hungrig, men nu orkar jag inte fixa någonting att äta, eller så gör jag det ändå. Äh. Kan alla bara sluta tjata på mig? Det är jobbigt nog som det är ändå, förstår ni inte det? Jag vet inte vad det är för fel på mig, varför jag gör som jag gör, säger sånt jag inte menar... Jag vet helt enkelt inte. Det blev väl lite för mycket på en gång, som vanligt då. Men helt seriöst... Jag tar det som det kommer och om det inte blir något, ja... Det är en senare fråga i så fall.

Gosh, kan du sluta vara sån?

4 timmar.



Yes, typ fyra timmars sömn i natt blev det.

Dagens citat.



Jag kan sammanfatta allt jag har lärt mig om livet i tre ord: Det går vidare.
~
Okänd



Mosa dig själv någonstans.



Plötsligt kan jag äta. Jag är hungrig som en varg, men jag stekte bara upp fem köttbullar och kokade lite makaroner och sju brocollihuvuden (!). Jag vill inte äta för mycket nu när jag knappt ätit någonting alls på sistone. Då lär jag väl bara gå upp allting jag har gått ner nu och det har jag verkligen inte lust med! Vad roligt det är när man lyckas äta upp allting man lagt upp på tallriken. En köttbulle var jag tvungen att kasta åt helvete för den höll jag på att kräkas av. Dom två sista brocollihuvudena kan gå och mosa sig själva någonstans långt bort från mig, jag vill inte ens se dom. Usch.

Stämmer det in på mig?

Sweet Girly
You are the extreme opposite to an action woman: you are sweet, you love pink and glitter. Everyone who sees you sees a totally and perfect styled little girl - daddy's little girl maybe. Boys are drawn to you automatically. But they have no respect. They play with you. It's hard for you to find a boy who is willing to risk a serious relationship. You have a lot of friends, but most of them are girls just like you. You also have a lot of shallow contacts. Maybe you are very dependent on your parents. You are always so squeaky and happy and lovely when others are near - but that's only a mask. A mask that covers all your sadness, desperation and self-doubt. One day you will make someone very happy, but untill then you have to learn to love yourself and be the person you are supposed to be.

Lurad på konfekten..



D
et känns lite som ett sorts skräckscenario. Det spelas upp för mina ögon hela tiden, jag vet inte om jag vågar andas eller inte... Ska jag gråta, skratta, slåss, le, skrika? Jag får panik och vågar inte säga något istället. Jag är så jävla feg, det är ju hur tydligt som helst vad jag vill, eller hur? Jag måste bara försöka få mig själv att inse att jag inte kommer bli mördad. Det värsta som kan hända är att jag blir bortgjord. Lurad på konfekten, typ. Fast å andra sidan så är det ju bara kläcka ur sig saken.

Samma luft som er andas jag.



Det är helt absurt hur vissa människor är funtade. Hur kan man göra illa en person, psykiskt eller fysiskt, som man säger sig älska? I don't get it. Jag är så grymt trött på att höra mina vänner berätta om killar dom varit tillsammans med eller är tillsammans med. Inte för attjag inte bryr mig, utan för att jag bryr mig så jävla mycket. Jag vill inte höra sånt! Det ska ju inte ens få hända. Jag vill höra om lycklig kärlek som varar forevah typ, men någon sådan finns väl inte längre? Äh, jag säger inte att jag inte vill höra talas om det, jag vill att ni berättar det för mig än att ni går och håller inne på saker och ting en evighet...

Men ni vet att jag finns. Jag andas till och med samma luft som er.

Jag är kärleken, jag är din vän
Jag är den som lyser i ögonen
Jag är kärleken, jag är din vän
Jag är den som darrar i ryggraden
Jag är kärleken, jag är din vän
Jag är den som kämpar i bröstkorgen
Jag är en fjäril i magen

Morgon.



Jag tror att jag ska ringa A-K idag, för nu behöver jag det. Och så ska jag ringa till Nathalie idag också... Äh, jag ville väl bara tala om att jag lever.

Läsa tankar på distans..



Jag kommer på mig själv ibland med att jag sitter och småler åt något jag precis tänkt på. Jag känner mig urfånig, men ibland är det så. Men jag vågar inte tala om det för någon, för det kan bli så fel (även fast det kan bli rätt också). Jag vill att vissa ska kunna läsa mina tankar på distans, på så vis slipper vi massa onödiga frågor och kluriga svar...

En sekund, sen försvann du
Det tog bara en sekund

Imorgon åker jag och Christopher hemåt igen. Eller så kanske vi träffar Nathalie om hon har slutat plugga! Vi träffas alltför sällan egentligen, men det är så svårt att träffas oftare eftersom hon pluggar som en liten gris och jag... Ja, vad gör jag? Går hemma och deppar sönder totalt? Eller hemma går jag inte, jag är aldrig hemma längre. Jag går utomhus. På tal om att gå, jag har gått ner i vikt! 6 kilo på två veckor ungefär. Det är nog tack vare all mat och allt godis som jag inte har proppat i mig samt alla promenader, all stress fram och tillbaka... Och lite annat, men det som inte nämns i bloggen behöver ingen veta om.

Dreamweaver



Nu är jag och Christopher hemma hos Petra och Antonio. Har ätit lite mat och Christopher har fått en lite tidig födelsedagspresent... Kan ni gissa vad det var? En söt liten dockvagn! Vi kommer sova här i natt och åker hem imorgon någon gång tror jag.

Jag håller på att stirra mig blind på Dreamweaver. Jag ska fixa hemsidan åt Petra och Antonio, men jag vet inte riktigt hur man jobbar i DW, så jag får prova mig fram lite. Kanske kan flirta med någon som kan hjälpa mig..? Jag har i alla fall koll på att Webdesignskolan finns, så därifrån ska jag väl försöka ta lite hjälp...

Jag blev bara antagen till en.



Det blir ganska lugna puckar idag, fast jag skulle egentligen vilja åka till min lilla bejb Nathalie. Men jag tror inte hon har tid idag, för hon måste plugga så händerna glöder mot tangentbordet. Jag har iallafall fått brev från Södertälje Kommun om att jag har blivit antagen till Svenska B-kursen. Borde jag ha blivit antagen ill restrerande kurser också? Dom borde väl samla alla antagningar till en och samma person i ett enda kuvert? Jag blev bara antagen till Svenska B-kursen. Jävla skit. Jag ville ju verkligen läsa psykologin! Gah, jag blir galen. Men det är väl bara bita i det sura äpplet då.

Jag mår som jag förtjänar.



Jag har precis språkat lite med min far. Frågade honom om inte han kan ta ett snack med sin tjej ang. det här med lägenheter och han ska göra det lite senare idag. Nu står det mellan Jakobsberg och Nyköping. Jag som egentligen inte vill flytta till det förstnämnda, men jag blir väl tvungen om det skulle vara så... Då skulle jag kunna plugga på Jakobsberg Folkhögskola, skulle kunna läsa reportagelinjen. Jag ser nya möjligheter med allting hela tiden, men det är alltid någonting i vägen, något som får dessa nya möjligheter att stanna upp och ropa att det inte går att komma längre.

Dessutom mår jag som jag förtjänar.

Myndighetsskräck.



Jag är förbannad. Min telefon vill inte starta upp nu, jag har med andr ord ingen telefon. Jag kommer gå i taket snart, på riktigt. Christopher ska i alla fall sova middag nu och jag ska försöka ringa runt till några från T's telefon eftersom min inte vill funka! Jag har pratat med mamma och jag ska få låna hennes telefon så att jag åtminstone har en mobil... Men det kommer bli ett nytt nummer, så ni som vill ha det kan ju hojta till så fixar jag det.

Jag har fått brev från Nyköpingshem. Jag ligger på plats nummer 1 på tre stycken treor, men jag lär väl bli tvungen att tacka nej till dom. Jag kan inte kräva att någon ska hjälpa mig ringa runt till myndigheter och sånt, men det skulle vara rätt skönt att ha någon som fixade det. Japp, jag har myndighetsskräck. Jag är rädd för dom jag pratar med i telefon. Jag får ångest bara jag tänker på att jag måste ringa runt och hålla på...

Nu ska jag fixa mig i ordning, ska ju träffa mamma sen och hämta telefonen...

Jag kan i alla fall läsa..



J
ag är så fruktansvärt trött i kroppen. Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen... Jag har väl inte ätit så himla mycket den senaste veckan, eller om det är dom två senaste, har helt enkelt tappat den satans jävla matlusten. Det positiva med det är ju att jag går ner i vikt (!), men det negativa är att jag blir så matt och slö och inte orkar med saker som jag i vanliga orkar.
Jag och Christopher har ju inte varit hemma sen i onsdags, vi kom innanför dörren runt kvart i nio. Det var så lugnt och skönt att inte vara hemma, att vara borta från all jävla misär i Södertälje. Det enda som var lite tråkigt med att inte vara hemma var att min telefon pajade sönder lite grann när jag skulle ta ett bad hemma hos Nathalie i torsdags.. Den fungerar men blixten till kameran är på hela tiden och displayen är ju lite vattenskadad, men man ser ändå vad det står i sms och så, så det är ju positivt.

I fredags åkte jag, Ticke och Nathalie till A-K och N och inväntade N's två barn och hans lillebror B. Kul att träffa allihopa, och det var jättetråkigt att dom var tvungna att åka hem så snabbt... Jag vet inte riktigt hur jag ska resumera helgen förutom att den har varit väldigt lärorik och rolig. På kvällen i fredags skulle N försöka supa Denise under bordet. Haha, jag tror nog att N söp sig själv under bordet! Det var så sjukt kul att se honom vara så påverkad av alkoholen för det har nog aldrig hänt förut när jag har varit med. Skulle vilja åka dit snart igen, men det lär väl få vänta ett par veckor till - minst.

Nu ska jag ringa Louise, har inte pratat ordentligt med henne på flera dagar!

Dagens citat.



Vårt dilemma är att vi hatar förändringar, samtidigt som vi älskar dem. Det vi vill är att saker och ting ska förbli som de är men ändå bättre.
~
Sydney Harris




Jag ska anteckna.



Jag har fortfarande inte gått och lagt mig, men jag ska göra det när som helst. Först ska jag ut och röka och förpesta luften för min omgivning. Jag håller dessutom på att törsta ihjäl, så jag ska dricka ett glas vatten.

Vänta, jag ska hämta penna och papper så jag kan anteckna.

En lärorik helg.


Jag har inget batteri i min mobiltelefon. Den är helt jävla död och kommer fortsätta vara det tills jag kommer hem imorgon någon gång. Jag och Christopher har varit hos A-K och N sen igår och shit, vad jag hade saknat dom! Det är skönt att bara få vara, bara ta det lugnt och ha det skönt helt enkelt. T har ju ändå jobbat och slitit arslet av sig den här veckan, så vad ska vi göra hemma då?

I onsdags åkte ju vi till
Nathalie och hälsade på. Jag trodde först att Ticke skulle vara rädd för deras hundar, men det var han inte! Jag har saknat Nathalie också, tokmycket. Vi hade en hel del att prata om, hon och jag...

Just nu sitter jag i bäddsoffan i A's rum och har min älskling (laptopen) i knät. Ticke ligger i sängen bakom soffan och sover och jag ska snart joina honom.
Den här helgen har varit väldigt lärorik för mig och även för Christopher. Han har lärt sig säga bacon ("bejkå") och så har han lärt sig massa andra dumheter som inte bör nämnas i bloggen, haha. Men som sagt; det har varit en lärorik helg för oss båda, men kanske främst mig.

Nu ska jag kolla min mail och lite andra saker på internet, sen lägger jag mig i sängen.

God natt och sov gott.

hej

HAMSTER  :D sallad!

är hos den feta just nu ! Sallad

Vara vaken hela natten...


Jag och Nathalie har suttit uppe i en evighet nu och pratat och gnällt och druckit te. Vi bestämde tidigare ikväll att vi skulle gå upp relativt tidigt imorgon (läs: idag) eftersom vi ska hem till A-K och N för att träffa alla. Jag kommer behöva gå upp tidigt, för Ticke kommer ju vakna runt åtta... I vanlig ordning. Jag och Nathalie sitter just nu och diskuterar hur vi ska göra. Ska vi vara vakna hela natten eller ska vi gå och lägga oss? Hela natten har ju ändå gått om typ två timmar och vi måste ju lyckas vara vakna hela dagen sen också... Fast vi kan ju vila lite middag hemma hos A-K och N, för det kommer Ticke vilja göra i alla fall. Nathalie tror att jag försöker övertyga henne genom det jag skriver, men det är ju inte det det handlar om. Eller, vadå? Äh, jag är bara trött och seg i huvudet just nu, så jag vet inte vad jag svamlar om.

Jag uppdaterar er om hur våran diskussion går (inte för att vi diksuterar någonting just nu, vi tänker mest..).

Dagens citat.


Livet är alldeles för viktigt för att man ska kunna tala allvarligt om det.
~
Oscar Wilde

Min tand är vassare än vassen!


Jag vill bara tala om att jag lever och mår bra. Eller nej, förresten... Jag mår inte bra. Jag har fortfarande världens jävligaste tandvärk och nu kan jag t.o.m. känna att visdomstanden är på väg upp! Ni vet när man ska känna bebisar i munnen för att se om det är tandsingar på G, då kan man ju känna något riktigt vasst. Så är det för mig... Men jag känner inte tanden med fingret. Anledningen till att jag känner tanden är för att jag har bitit hål i kinden och det gör fruktansvärt ont. Idag har jag tagit två Citodon för att värken ska gå över.

Nu ska Nathalie plugga och ajg ska ta min älskade lilla son. Skriver sen.

Skrivet natten till idag.

Jag ska faktiskt vara riktigt duktig ikväll. Jag ska nämligen gå och lägga mig strax. Vet ni varför jag komme rlyckas somna relativt tidigt? Jag har inte tagit min astmamedicin ikväll, så jag är inte helt speedad på den nu. Christopher ligger och sover som bäst nu och jag och Nathalie ska sätta oss ner och kolla på According to Jim. Dessutom ska jag vara en naughty girl och äta choklad... Nu längtar jag jättemycket efter min choklad med nötter i... Yummie!

Jag håller förresten på att fixa i ordning min systers bloggdesign, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra den... Hm, vi får väl se var det landar i slutändan.

I helgen var det tänkt att jag skulle vara utan Ticke lördag-söndag (eventuellt), men eftersom T har bestämt sig för att ta så mycket extrajobb som möjligt så går det antagligen inte... Om dom behöver extrachaufförer lördag och/eller söndag så kommer han ställa upp. Han hade en idé om att en tjej som brukar åka buss med honom skulle kunna vara barnvakt åt Christopher, men det sa jag nej till. Hon känner inte honom och han känner inte henne, så nej tack. Jag vet att T bara försökte vara snäll, men jag lämnar inte bort Ticke till någon som inte känner varken honom eller mig. Så enkelt är det.

Nu ska jag sova, så jag skriver imorgon.



En impulsgrej.


Nu är vi hemma hos Nathalie. Det kom som en impuls att vi skulle åka hit, och vi kommer nog bli kvar till tidigast på fredag. Skönt att få komma bort lite, rensa tankarna från allt onödigt. Nathalie sitter och pluggar och Denise sitter också och pluggar. Ticke äter glass (!) och apelsin och jag sitter här. Nu ska jag och Ticke gå och titta på TV tror jag...

Skriver sen.

Nu ska ni få höra vad som händer!


Idag kommer jag inte åka till Sirius. Jag ska åka och träffa en väldigt god vän till mig och jag och Christopher ska sova där i natt. Det finns två stora hundar där, men eftersom Christopher är relativt van vid dessa gigantiska djur nu, så kommer det nog gå bra. Det är väl bara hundarna som ska vänja sig lite vid min lille skitunge nu.

Nu ska jag strax gå och väcka Ticke. Fast först måste jag packa lite...

Skriver sen.

Vem vill umgås?

Nu är jag och Christopher helt nyduschade och rena. Han ska egentligen ligga och sova iddag vid det här laget, men av någon anledning verkar han inte vilja det. Jag vill träffa någon idag, jag vill hitta på något.. Ta en fika eller så, vad som helst, bara det får tiden att gå fortare! Jag har försökt ringa Nathalie två gånger, men hon är väl antagligen i skolan och pluggar som sjutton. Varje gång jag har ringt henne de senaste dagarna har jag alltid lyckats pricka in precis när hon ska sätta sig ner och plugga, så jag ringer alltid och stör! Stackaren...

Nu har Ticke klättrat ur sängen och springer omkring i sitt rum och leker. Jag antar att jag ska gå in och lägga mig också, för då kommer han nog till ro lite fortare.

Skriver sen.

Pirrigt nervös.


Efter att ha sovit en natt i sängen inne hos Christopher har jag riktigt ont. Jag har ont i axlarna, nacken och ryggen. Dessutom har jag fortfarade tandvärk. Det är min vänstra visdomstand där nere som är på vägg upp och jag har bitit hål i kinden nu för att tanden inte riktigt får plats... Men jag har inte råd att gå till tandläkaren.
Vad som händer idag vet jag inte riktigt... Jag ska försöka ringa till
Louise och kolla om hon vill säga godmorgon på balkongen eller var hon nu befinner sig.

Jag är pirrigt nervös inför helgen, haha.

Rökning dödar - det gör jag också.


Jag vet inte vad som händer längre. Det du gör kallas olaga intrång och borde vara straffbelagt. Det har förvandlat mig till en Sandra som jag inte känner igen längre. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och hoppa över vissa saker som har hänt eller sagts. Men det går inte. It's too late now. Jag är invaderad.

Imorgon är det dags för CP igen, eller Sirius som det så fint heter numera. Jag ska dit och förhoppningsvis lyckas jag prata av mig lite imorgon också. Det var inte så jobbigt sist, inte så som jag trodde att det skulle vara. Det kändes skönt att prata, för det som sägs i gruppen - det stannar i gruppen.

Nu ska jag ut och röka, för vissa människor är SEGA.

Du får inte...



Du får inte ha mig som en dröm
Om jag inte får vara din verklighet



Någon form av mat?

Det blir någon form av mat idag, men jag vet fortfarande inte riktigt vad. Jag tror att jag ska ringa Louise om en stund och prata med henne, hon kommer alltid med så bra idéer! Dessutom är det alltid kul att få lite sällskap...



På fredag ska batterierna vara laddade!

God eftermiddag, gott folk! Nu i veckan blir det bara lugna puckar som gäller för mig och Christopher. Idag har han varit på dagis ett par timmar och det hade gått väldigt bra. När jag kom dit för att hämta honom frågade jag om han hade fått sin medicin... "Nej... Han har inte fått den. Det har börjat två nya barn här, så det har varit mycket nu." fick jag till svar. Det är väl inte så svår att avvara max fem minuter så att han kan få sin medicin? Hade jag kunnat så hade jag varit hemma med Christopher hela tiden, men så blir det inga pengar gjorda. Å andra sidan så... Njae, jag vet inte riktigt vad jag tänkte. Men som sagt; det blir lugna puckar för oss den här veckan för på fredag ska vi vara riktigt laddade! Batterierna ska vara så gott som nya, vi ska vara 100% friska och glada och vi ska helt enkelt ha tålamod. Vet ni vad som händer på fredag?

Jo, det är som så att på fredag sticker jag och Ticke till Jakobsberg och träffar hans gudmor och hennes familj! Åh, jag har saknat dom så himla mycket... Det är väldigt tråkigt att vi inte bor närmre varandra, men man får göra det bästa av siuationen helt enkelt. Det finns ju en hel del andra jag också vill träffa när jag åker till Jakan, men vi får se hur det blir med den saken.

Idag blir det mat och potatis till middag... Med andra ord: Idag vet jag inte vad vi ska äta till middag. Det är så svårt att hitta på något, för fantasin bara tryter! Jag funderade ett tag på att göra potatis-, lök-, och broccolisoppa men då är ju frågan hur sjutton jag ska göra den? Jag vill ha den tjock och krämig, men inte med massa onödig grädde i och jag vill ju att den ska vara god. Hm.. Nu blev det minsann lite klurigt för mig!

Skriver sen.

Hemlös.

Ju mer jag läser i boken Hemlös - Med egna ord, desto mer rörd blir jag. Igår låg jag i badet och läste i över en timme, jag kunde verkligen inte släppa boken. Det är ju verkligen inte så att hemlösa väljer att dom ska inte ska ha någonstans att bo. Känner ni ingenting för människor som inte har någonstans att bo?

Nu ska jag iväg och träffa Carro.

Hos moster är min favorit glass!



Jag vet att jag inte är den roligaste, snällaste eller mest underbara
person man kan umgås med. Äh... Glöm det förresten,
saker och ting har ändå tappat sin mening.


När vi är hemma hos min syster [länk] så vil lhan alltid ha glass...
Hm... Jag undrar varför? ;)



Good morning sunshine!

God morgon! Jag är hungrig som en liten varg, men jag kommer inte hinna äta någonting nu... Gårdagen flöt på utan bekymmer förutom att vi på eftermiddagen/kvällen gick bort till akuten på Södertälje Sjukhus. Christophers astma var inte så himla rolig igår och när vi hade gett honom så mycket att vi nästan överdoserade den så gick vi. I fortsättningen kan vi göra så, om vi behöver in till akuten med Christopher. Inte för att dom har en barnakut, utan för att han kan få första hjälpen med sitt problem där och om dom tycker det är nödvändigt så skickar dom i sin tur iväg oss till Huddinge.

Nej, nu ska vi göra oss i ordning för avfärd.

Jag citerar;




De flesta flickor skulle inte drömma om att göra de saker de drömmer om.
~
Lars Forsell




I don't care how you get here...

.. Just get here if you can ..

N
u ligger jag i sängen efter att ha tagit ett långt, skönt bad. Jag mår inte bättre än vad jag gjorde förut, men förhoppningsvis mår jag bättre i helgen. Planerna för helgen var egentligen att åka till Jakobsberg och träffa A-K och N, men jag skippar nog det om jag känner mig själv.

Jag måste bara få berätta om en helt fantastisk bok som jag läser just nu. Boken heter Hemlös - med egna ord. Dom som har varit med och publicerat texter i den boken är själva hemlösa på ett eller annat sätt och jag tycker det är så bra jobbat att dom ändå - trots alla motgångar i livet - lyckats klättra uppåt ett par snäpp eller två.
Imorgon ska jag berätta en sak för er läsare, men innan det måste jag prata med en person... Nej, nu ska jag stänga av min älskade laptop och lägga mig för att sova.



Tandvärk, feber, mensvärk...

Jag är inte glad. Min visdomstand på högra sidan där nere har börjat komma upp. Det skaver och skaver och jag har jätteont! Dessutom har jag lite feber plus mensvärk på det! Snacka om att det är synd om mig då...
Nu ska jag ta och ringa min mamma.

Världens finaste!

Jag håller på med maten just nu. Det blir köttfärspaj idag för nu har jag varit sugen på det sen jag var hos mamma sist! T och Christopher är och handlar ägg, grädde och champinjoner så förhoppningsvis blir pajen riktigt lyckad.


Världens finaste lilla tjej! Läs om henne och hennes familj
HÄR

Visste du att...









Sitt där och le, du.

Vet ni vad jag ska göra idag? Jag ska försöka städa. Eller så tar jag helt enkelt Ticke i vagnen och går ut på promenad. Fast jag måste ju göra klart inbjudningskorten till kalaset först, innan jag gör något annat... Och så måste jag lägga in alla kläder i garderoberna och byrån. Och så måste jag tvätta... Diska... Dammsuga, torka golven, sminka mig, klä på mig... Ja, allt detta måste göras. Eftersom T är ledig från jobbet idag så ska han få vara just det också (ledig alltså). Han ska få sitta vid datorn hela jävla dagen. Nu ska jag ut och röka och sen ska jag börja städa.

Det är ett par veckor kvar.

Jag är så glad för allas skull! Grattis alla mina vänner till graviditeterna! Ska bli spännande att följa er nu.

Egentligen vill jag skriva något riktigt jävla negativt om allting som händer runt omkring... Men jag tänker inte göra det. Jag ska ut och röka. Om et tpar veckor är det förresten dags för mig att sluta.

Jag satte mig tillrätta..

Nu orkar jag inte mer. Jag är trött på att vara duktig och nyttig och nu vaknade Christopher också till råga på allt så jag ska gå och kolla vad han vill. Det här blev ju ett långt inlägg, right?



Jag måste bara tillägga att det inte är Christopher jag inte orkar med.

Det var inte bara positivt.

Sen jag kom hem har jag tvättat lite kläder som jag snart ska hänga på tork. Jag har tömt diskmaskinen och plockat undan alla saker som låg på golvet i köket. Jag har fyllt på diskmaskinen med smutsiga tallrikar/glas/bestick/whatever och jag har stoppat in kläder i garderoberna och byrån. Christopher sover sen en timme tillbaka och jag sitter här nu och tar det lugnt. Jag försöker väl komma på vad det ska bli av mig när jag blir stor. Jag ska börja plugga snart, lite olika ämnen blir det, men jag vet inte om det känns riktigt rätt. Eller jo, jag vet att det känns rätt. Det ska bli kul att börja plugga igen! Jag längtar faktiskt... Men... Alltid dessa envisa men. Hur blir det sen? Ska jag fortsätta plugga? Jag funderade ju ett tag på om jag skulle läsa journalistik på folkhöskola, men den enda folkhögskola jag hittade i Stockholm som hade den linjen (reportage) ligger i Jakobsberg och aldrig i livet att jag börjar plugga i Jakan! Det är för mycket dåligt som har hänt där, för många minnen som sviker mitt förtroende för mig själv...

Dessutom känner jag mig så splittrad. Allt har hittills känts helt rätt, men jag börjar ju undra ändå... Och jag vet att jag inte är den lättaste att leva tillsammans med just nu, men jag har problem med mig själv och mitt liv. Precis. Jag har problem med mitt liv. Det liv som jag trodde var borta för alltid, det smyger sig på mig mer och mer och jag kan inte göra annat än att försöka vifta bort det - trots att det inte går!

Dessutom känner jag mig så splittrad.. Det är ingen idé att prata med mig om det, för vad som än sägs så menar jag ingenting och jag ångrar det jag säger trots att jag inte ens säger något. Stäng av öronen, lyssna inte.



Veckans KLÖVER ♣

Nu är vi hemma igen efter helgens bravader. Jag och Petra har bytlånat vagn och jag och Stephanie har bytlånat väska, så jag är hemma med för mig helt nya saker! Det känns lagom roligt. Imorgon ska jag ringa ett par samtal, ganska viktiga sådana, så får i se var allting leder. Det kanske slutar på ett helt annat sätt än jag vill att det ska sluta... Det är sånt här som är så jobbigt. Man blir liksom beroende av andra människor, eller är det helt och hållet hela tiden. Jag vill inte ha det så.

Nu har jag bestämt mig, förresten! Från och med nu ska jag inte skriva massa negativa saker. Jag ska bli lika positiv som Fröken Louise. Hon har nästan alltid ett leende på läpparna och jag förstår ärligt talat inte hur hon orkar hela tiden! Louise är en stark person som klarar motgångar bättre än andra. Därför får Louise veckans Klöver av mig. Haha!

En söndag som alla andra..?

Igår kom jag och Christopher hem till min syster och hennes lilla familj. Vi bytte barn en liten stund, dom fick låna Ticke och jag fick låna Stephanie för att vi skulle gå på bio. Vi åkte in till Hötorget och såg I taket lyser stjärnorna och den var riktigt bra. Synd bara att det satt två 14-15-åringar bredvid Stephanie... Dom satt och skrattade så fort det blev lite sorgligt - dom kanske inte vågar visa hur dom egentligen kände? Dom satt och pratade, hoppade upp och enr från stolarna för att springa på toaletten, skrattade högst av alla i salongen och var allmänt störiga. Dom lyckades inte förstöra hela filmen i alla fall.

Vi har sovit här i natt, och nu är alla pigga och glada! Jag är inne på min andra kopp kaffe, konstigt nog dricker jag bara kaffe när jag har sällskap.

Idag händer inte så mycket. Vi blir nog kvar här minst ett par timmar till, minst. Stephanie har precis gott iväg till affären och hon har Christopher med sig, så förhoppningsvis somnar han och sover en timme. Det är verkligen inte roligt att ha att göra med honom just nu! Nej, nu ska jag fortsätta med mitt.

Vill du byta barnvagn?

Jag har goda nyheter! Jag har alltid tänkt att man nite får äta ost och kaviar och liknande på knäckebröd när man äter enligt kolhydrat-metoden. Jag tog fram en knäckemacka nyss och plockade fram smör och skinkost. Hör och häpna: Skinkost innehåller bara 3 kolhydrater / 100 gram! Jag kan äta hur mycket jag vill! Jag har bara ätit en halv knäckemacka nu, för den andra halvan gav jag till Ticke för att han tjatade om "kiiko". Kiiko betyder, som ni säkert förstår, skinkost, så jag ska nog ta mig en till...

Ja, om ett par timmar bär det av till familjen R. Jag och Ticke ska duscha först och så ska jag sminka mig (helst utan att Ticke märker det). När vi har kommit dit ska vi käka lite mat innan jag och Stephanie börjar röra oss mot bion... Jag undrar vad vi ska se?

Jag försöker förresten få tag i en ny barnvagn. Jag är så less på Emmaljungan, jag vill inte ha den! Är det någon som vet någon som är intresserad av att köpa en Emmaljunga Scooter alternativt byta mot en annan vagn? Hör av dig!

Lite onödig fakta.

Jag ska försöka bli nyttiga Sandra en gång för alla! Jag ska köra på inga-kolhydrat-metoden för att jag vet att den funkar. Max 15 kolhydrater per måltid får man äta. Visste ni att ett äpple innehåller nästan 15 kolhydrater? Jag som älskar äpplen... Och majs innehåller också jättemycket kolhydrater. Men jag kommer fixa det. På måndag ska jag börja (om jag inte "glömmer"!).

I
morgon ska jag och Christopher hem till Petra och Anotnio. Dom ska vara barnvakt åt Ticke och jag och Stephanie ska gå på bio! Ska bli riktigt skönt att gå på bio, dessutom blir det ju Gratis Bio [
länk] för mig! Det enda jag behöver betala är lite snacks. När jag ändå är hemma hos Petra och Anotnio ska jag passa på att kika extra noga på valparna! Åtta underbara valpar är det, hur söta som helst! Hade jag bara haft dom pengarna som behövdes så skulle jag köpa en liten tik... Naaw.

På tal om ingenting alls... Jag kommer nog misslyckas med att höja dosen på min Oxis sådär jättemycket. Jag har tagit tre doser ikväll och känner mig fortfarande helt skakis och stirrig och rastlös... Därför har jag inte gått och lagt mig ännu, men jag ska göra det alldeles strax. Ska tvätta av mig mina ögonbryn bara, för jag vill inte att dom fastnar på kudden!


Jag ska sluta röka!

Istället för att få träffa läkaren som i vanliga fall jobbar på Fornhöjdens Vårdcentrum fick jag träffa en norsk läkare. Men hon var bra, jag gillade henne. Det var bara min astma som spökade, så jag fick andas nånting som heter något i stil med Mixovent eller något sånt, sen fick jag 12 kortisontabletter och sen fick jag andas igen. JAg ska ringa till Luna Vårdcentral på måndag och boka tid där för jag ska säga att jag vill ha en PEF-mätare. Det är en sån man blåser i för att se hur stor lungkapaciteten är (?). Jag blåste knappt 300 idag, läkaren testade också blåsa och hon blåste runt 500 trots att hon är mycket äldre än mig, men hon har ju inte astma heller.
Jag fick även ordination om att höja dosen på min Pulmicort och min Oxis. Pulmicort ska jag ta fyra gånger på morgonen och fyra gånger på kvällen. I vanliga fall tar en till två doser. Oxisen ska jag ta så många gånger tt jag nästan blir darrig, elelr det var väl inte så hon sa, men jag ska ta den tills jag känner att den verkligen har hjälpt men utan att jag börjar darra och får hjärtklappning. Shit, det är inte kul att ha astma... Men Ticke är frisk i alla fall och det är hufvudsaken.

Nu ska jag ut på balkongen en liten stund, men jag ska inte röka. Jag ska verkligen försöka lägga av med den där skiten nu, men jag tror att jag behöver lite peppning!! Kan ni vara så vänliga att peppa mig lite grann?

Schnyggve-Sandra och Lattjo-Lojsan!

Jag msåte bara få flascha lite med en bild på mig när Louise var här förra gången... Vi hade ju rätt tråkigt först innan vi började göra det vi gjorde. Dels så skulle vi sminka oss som vi aldrig skulle sminka oss i vanliga fall och dels så gjorde vi "botox" på oss själva. Den natten hade vi sjukligt roligt!

         

Köttfärspaj.

Om en och en halv timme ska jag ringa till Vårdguiden och boka in mig hos en läkare på närakuten här i Södertälje. Har jag tur så slipper jag den läkaren som jobbar på Fornhöjdens Vårdcentrum. Jag förstår inte ett ord av vad han säger... Tobbe brukar alltid få följe med mig och tolka, men idag kommer han jobba när jag ska dit.
Hittills under dagen har jag ätit lite frukost, bytt en number two-blöja på Ticke (!) och plockat. Jag känner mig riktigt engagerad i städningen här hemma idag av någon konstig anledning... Just nu håller jag på med andra maskinen tvätt för dagen, jag kommer inte tvätta mer efter det för då finns det ingen plats att hänga sakerna på!

Till sen lunch blir det köttfärspaj eller fläskkotletter. Jag har inte bestämt mig ännu...

UTMANING

Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana några personer och berätta det för dom. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!  Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du?: Sandra
2. Ett ord på fyra bokstäver: Slut
3. Flicknamn: Saga
4. Pojknamn: Svante
5. Yrke : Servitris
6. Färg: Svart
7. Klädesplagg: Stuprörsjeans
8. Mat: Soppa
9. Sak i badrummet: Schampoo
10. Plats/stad: Skärblacka
11. En orsak att vara sen: Sömnig
12. Något man skriker: Sluta!
13. Film: Signs
14. Något man dricker: Saft
15. Band: S Club 7 (haha, vad jag ä rolig!)
16. Djur: Skunk
17. Gatunamn: Swedenborgsgatan
18. Bil: Seat
19. Sång: Ser du regnet - Just Another Name
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Sex

Jag utmanar:
Nathalie, Carro, LOJSAN (!!), Petra

Det här är någonting JAG vill göra.

Okej, nu är det dags för mig att springa bort till sovrummet, lägga mig under två täcken och två filtar och mysa in mig riktigt ordentligt! Jag hoppas att jag får en hostfri natt, för hostan jag har fått nu är förjävlig. Det känns som att jag har ett stort sår i bröstkorgen någonstans... Ändå har jag inte hostat speciellt mycket.

Jag funderar allvarligt på att åka på semester till annan ort. Åka och hälsa på någon... Ta det lugnt ett par dagar, slappna av helt och hållet... Utan barn, utan förpliktelser... Jag vill kunna sova en hel helg, bara en enda gång. Jag vill kunna känna att jag kan sitta upp till halv åtta på morgonen och sova till tio på kvällen, äta en macka eller lite popcorn om man så vill och sen glo på TV och film resten av det vakna dygnet. Ibland kan det kännas skönt att få vara Sandra - hon som kan vara rolig. Eller helt enkelt bara vara jag. Utan förpliktelser, som sagt. Jag vill göra vad jag vill under en helg. Bara en helg.

Jag undrar vad jag och Christopher hittar på imorgon. Jag skulle egentligen vilja träffa mamma, för det är väl en vecka sen nu. Jag ska väl för en gångs skull vara uppriktig mot mina läsare och tala om hur det ligger till... Jag har inte pratat med min mamma sen i tisdags. Hon skrev då i ett sms till mig att hon skulle lägga in sig på St. Göran för professionell avgiftning för att hon inte klarar av ångesten. Mamma hade varit nykter i ett år i fredags, men samma dag gick hon på systemet. Jag klandrar henne inte för någonting och jag är inte arg på henne. Jag är däremot lättad att hon var ärlig på söndagsmorgonen och skrev i ett sms att hon hade druckit dagen innan.
Alkoholism är ju en beroendesjukdom och det är inte så lätt att "bara sluta dricka". Det går oftast inte att säga att man säger upp kontakten om personen i fråga inte slutar dricka. Det går inte ställa några krav heller, för får man för mycket krav på sig, så går man in i väggen till sist och då tar man gärna flaskan som hjälp. Det är precis samma sak med droger. Det går oftast inte att bara sluta tvärt. Man får abstinensbesvär och så och bara det kan göra att man börjar droga igen.
Mamma hade varit nykter i ett helt år, exakt. Det är bara ta nya friska tag nu, för det finns alltid någon som ställer upp för henne.
Jag ska läsa på extra mycket om alkohol och droger framöver, jag vill lära mig allt som går att lära sig. Jag vill bli en sån som har svar på allt som har med det ämnet att göra. Låt det ta tio år om det nu skulle vara så, men jag vill göra det här.

Av barn och av dårar ska man få höra.

Jag vet inte om jag ska försöka eller om jag ska fortsätta låtsas som ingenting... Jag ska lyssna på en låt, men problemet med den här låten är att jag inte har lyssnat klart på den en enda gång sen Chris begravning och den var i oktober 2006. Konstigt nog känner jag mig inte redo... Kommer man någonsin göra det?

Jag skulle gå och lägga mig relativt tidigt idag, men som vanligt blev jag fast här. Jag började prata med några stycken på msn och vips! så var klockan halv två. Jag kommer nog vara riktigt trött imorgon också - men jag har bara mig själv att skylla. Förhoppningsvis får jag sova längre imorgon än vad jag gjorde idag. Jag blev uppringd kvart över åtta imorse av min syster Petra [
länk] [länk]. Hon undrade om jag kunde komma dit så fort som möjligt för att Inca hade börjat valpa. Snäll som jag är så sa jag självklart ja och fick bevittna när två söta små rottweilervalpar föddes. Det kom åtta valpar sammanlagt, två pojkar och sex flickor. Det blir en liten S-kull efter mig och Stephanie! Sassa var ett namnförslag till en av tikarna och Stefii (osäker på stavningen) var ett annat. Jag är riktigt sugen på att skaffa mig en liten rottistik... Jag skulle klara av det, men jag skulle inte ha råd att införskaffa mig själva hunden! Det kan ju bli lite tokigt om man har massa hundgrejer hemma, mat och skålar och allt som hör en hund till - men så fattas själva hunden! Fast det skulle nog vara rätt lustigt att se mig gå omkring med ett koppel och säga "Vad duktig du är!" eller "Oj, har du bajsat nu?". Jag tror minsann att folk skulle ringa efter en plingplingdroska då för att se till så att jag hamnade på psyket.
Christopher vill förresten också ha en liten hundvalp. När han såg valparna första gången idag så tittade han på mig, pekade ner mot valparna och sa med väldigt mörk och bestämd röst: "Mamma! Jag vill ha!" Sötnosen min...

Christopher har för övrigt gjort number two idag, och jag är så glad över det, för det som kom ut var en stenhård korv. Jag ska sluta helt och hållet med mjölkprodukter, det enda som blir lite knasigt då är att vällingen (laktosfria) är så fasansfullt dyr! Men jag har råd med det som får Ticke att må bra, självklart.

Av barn och av dårar ska man få höra...

Först var dom sju...

.. sen var dom plötsligt åtta! Nu är det åtta små valpar, 6 flickor och 2 pojkar. Det är "the real S-kull". Yesbox. Jag ska nog ut och röka nu, jag har inte rökt sen Petra var här vid tio-tiden.
Louise, du är förlåten! Glöm det inte nästa gång bara, hah.

Sju valpar.

Än så länge har det kommit sju stycken söta små rottisvalpar. Fem tikar och 2 hannar. Dom ser ut som små, blöta råttor nästan, men ack så söta dom är. Det är nästan så att jag vill köpa en av dom...

Louise är lite elak, för hon har inte hört av sig och talat om att hon har kommit hem ännu... Hm.


StudioBus kommer till Lekhuset i Bromma!



Länkar:
Välkommen till oss!
Lekhuset    



Du får chans att träffa en grymt duktig fotograf som kommer lyckas ta fantastiska bilder på ditt barn! Jag kommer definitivt vara där, men eftersom vi precis har betalat räkningen till fotograferingen från Kista Galleria i december så kommer jag vänta tills nästa gång jag ser att StudioBus är i Stockholms-området. Jag rekommenderar verkligen att ni åker till Lekhuset, även om ni inte beställer fotografier.
Jag är fortfarande helt fascinerad över hur duktig fotografen var...

Bli inte arg på mig, det är svårt.

Jag är trött och jag orkar inte mer. Jag är helt slut i hela kroppen... Och dessutom fungerar inte tankeverksamheten längre. Kan det bero på att jag inte vill sova? Jag orkar inte sova, jag vill inte, kan inte. Drömmer konstiga drömmar och är osäker på om det i drömmen har hänt på riktigt eller inte när jag väl vaknar. Det blir lite för jobbigt för mig.

Och jag saknar, saknar, saknar och längtar men man kan inte längta efter någon man inte träffat på mer än ett år. Mer än två år... Eller tre? Jag vet inte hur länge sen det är nu, men jag saknar så mycket. Fyra år är det. Fyra år av saknad, längtan, ångest och... Ja, vad mer? Finns det ens något mer att säga? En vacker dag ska jag förklara för undrande personer, ska försöka i alla fall. Bli inte arg om det inte går, det här är svårt för mig.


Vad är en sijolejter?

Louise ska åka till sin svärmor idag. Lite tråkigt tycker jag, men plikten kallar väl... Själv ska jag hem till min syster och hennes man, jag ska vara barnvakt en liten stund åt Claudia. Om det nu är så himla bra? Igår nös jag jättemånga gånger och kände mig lite seg i kroppen... När jag vaknade idag så var jag täppt i näsan och hade ont i halsen. Jag ska ringa Petra för säkerhets skull och fråga om jag ska ta Claudia ändå.
Christopher sitter och äter sin laktosfria yoghurt och Jouline sitter pch pruttar.

Vi ska gå ut och röka nu. Si jo lejter.

Sminkets dag!

Jag ska strax fortsätta sminka mig, men jag ville bara passa på att säga god morgon först! Jag ska gå iväg om några minuter, men jag måste klä på mig också först! Ska svepa i mig mitt kaffe, sen sticker jag till badrummet.

Hur gör djur när dom knullar bakifrån?

Nu är Lojsan här (fast jag får inte skriva så längre, så jag är duktig). LOUISE är här och vi har ätit middag med varandra. Barnen fick titta på. Christopher frågade ett par gånger om han fick smaka, men det fick han inte. Han fick en flaska mjölk istället. Eftersom jag knappt har några blöjor kvar så får Christopher sova med den blöjan han har haft sen 17-tiden. Hoppas bara han inte kissar igenom för jag har inte haft råd att köpa tvättmedel heller...
Jag och Louise är ju brukare av cigaretter, som ni säkert vet. Det är ju så himla kallt på balkongen nu, så vi stod under fläkten i köket och rökte och barnen lekte på golvet.



Såhär hade en dag kunnat se ut för mig om jag hade haft ytterst dålig ekonomi och en hjärna som inte gick att använda. Nu ser inte dagarna ut såhär för oss, för jag är en väldigt bra mamma (och dessutom har vi relativt bra ekonomi).

När lillan kom till jorden..



Den här låten sjöng alltid min mamma när vi var små!

Yesbox = Postbox?

Om en halvtimme ungefär är det dags att röra sig mot bussen. Christopher är i sitt rum och leker tror jag, eller så har han klättrat ner i sängen. Jag undrar var Lojsan, jag och barnen ska hitta på idag... Vi ska nog bara åka hem och ta det lugnt, laga lite mat och äta lite. Jag hoppas att Louise har med sig sin kamera, för jag vill ta massor med kort på barnen!
Jag måste nog fixa mig i ordning nu, jag har inte ens tagit på mig kläder för dagen ännu, haha.

Jag har förresten fått hem ett väldigt intressant brev idag... Hoppas det blir någonting den här gången!

Idag är det förresten..

.. bara 18 dagar kvar tills Christopher fyller 2 år! Vi kommer ha kalas för nära och kära och vänner och bekanta efter hans 2-årsdag. Ni som känner för det kan ju skicka ett sms med eran adress så att jag vet var jag ska skicka inbjudan!


Snart blir Ticke två år!

Tokiga Ticke!

God morgon! Vi har sovit alldeles utmärkt gott i natt, fast i morse vaknade Christopher och skrek för att han skulle bajsa. Tobbe sprang upp och hjälpte honom och det var tydligen en lika stor klump han klämde ut här hemma som på sjukhuset igår. Tar det aldrig slut?
Christopher har kommit på en rolig sak han kan göra. Han sitter och sägger "min mamma" samtidigt som han blåser bubblor med spottet... Yes, så roligt har han!

Idag händer det nog inte så mycket förutom att vi åker till Södertälje Syd och möter upp Louise och hennes lilla dotter Jouline. Christopher frågade efter henne (J) igår och jag sa att både Lojsan och Jouline kommer hit, men det verkar inte som att han ville det.

Äsch. Nu ska jag ringa min storasyster och prata med henne, dels om Inca och dels om Ticke...

Gratis dator!



Louise har för en gångs skull lyckats värva mig någonting som jag tycker verkar ganska spännande!
Här samlar du poäng (precis som på alla andra gratissajter) och får sen hem presentkort som du beställer.
Presentkorten gäller hos olika datorbutiker och så, så du kan köpa tillbehör till din dator om du känner för det!

Hemma från akuten igen!

Ni som är känsliga för detaljer av äckliga barnsaker bör inte läsa nedanstående texter.

V
i är hemkomna från akuten nu. Ni som har följt min blogg ett tag lär ju ha märkt att vi är inne på akuten med Christopher relativt ofta... Jag kan tala om att det inte är i onödan vi åker in. Varje gång vi har varit där har Christopher alltid varit tvungen att medicineras eller - som idag - få hjälp med att bajsa. Jag och Tobbe är inte dom där riktigt febrilt hönsiga föräldrarna som åker in så fort ungen hostar. Icke, sa Nicke.
Idag var det en jättetrevlig undersköterska som lyckades hjälpa Christopher till sist. Jag har aldrig varit med om bättre bemötande någon gång på en akutmottagning!

Vi kom till akuten vid halv sju ikväll och fick gå klockan elva. Trots att dom sprutade Klyx i rumpan på honom flera gånger och masserade magen så ville förstoppningen inte ge sig. Efter ett tag var det så illa att dom funderade på att lägga in oss över natten alternativt låta oss åka hem och återvända imorgon när vi var glada och pigga igen. Vid halv nio gick jag, Tobbe och Ticke på promenad ner till Flemingsberg "Centrum" in på Vi för att köpa något att äta till mig och Tobson. När vi kom tillbaka till akuten var klockan kvart över nio och då var det precis skiftbyte. En sjuksköterska testade att spruta Klyx i rumpan 3-4 gånger och sen börja gräva med fingret för att se om hon kunde få ut något på det sättet, men det enda som kom ut var små, pyttesmå harkluttar som lossnade från den stora klumpen som satt i vägen.
Undersköterskan som var helt underbart bra heter Jessica och hon kom in med en stor spruta (medicinspruta) och en flaska olivolja. Hon förklarade för oss att hennes (förra?) pojkvän hade en dotter som jämt och ständigt var förstoppad och att hon till sist hade kommit på idén att man kunde spruta in olivolja i rumpan, för det är ju ett slags smörjmedel och dessutom trögflytande jämfört med Klyx (som sprutar ut ur rumpan om barnet pressar på). Hon fixade och trixade med oljan och vips! så var den inne i rumpan och smörjde lite... Helt plötsligt ger Christopher ifrån sig ett illtjut och krystar som sjutton! Ut kommer då en klump stor som två köttbullar. Efter den klumpen kommer en till lika stor... Och en till, och en till och ytterligare en! Jag förstår inte hur allt det där kunde få plats i den lilla, stackars magen...

Och på BVC säger dom att det inte är något fel på Christopher. Är det därför vi söker akut läkarvård jämt och ständigt? Är det därför vi alltid får någon slags medicinering när vi är inne på akuten?

Jag är så less på att behöva åka in till akuten, fram och tillbaka, hit och dit, så jag kräks snart! Jag och Tobbe ska ta tag i saken ordentligt nu. Vi ska trixa lite med barnläkarmottagningen och säga att dom måste göra en ordentligt utredning på Tickes mage och en grundlig utredning av hans astma. Det är väl inte normalt att behöva åka in till akuten för att astmamedicinerna inte funkar hemma, eller hur?

Akuten igen.

Varning för känsliga personer! Det här inlägget innehåller en utförlig beskrivning i kategorin "barn/bebisäckel".

V
i kommer bege oss till akuten med Christopher nu. Han har inte bajsat på 8 dagar nu och det börjar lukta ruttet lik varje gång han fiser, så vi kommer bege oss till akuten och kommer förhoppningsvis hem snart igen. Läkaren kommer bara hjälpa till så att Christopher kan bajsa ut det som ligger i vägen och så kanske vi får med oss lite Klyx hem. Klyx är en vätska som man sprutar in i rumpan, det luckrar upp det där inne och kommer ut som en äcklig sörja efter någon timme eller två. Åtta blöjor var jag tvungen att byta sist jag hade sprutat in Klyx i rumpan på honom.

It's LOST.

Jag har tappat min inspiration någonstans mellan sängen och köket... Jag hittar den verkligen inte, men förhoppningsvis kommer den tillbaka imorgon efter Lojsan kommer hit då!

Nötköttet blir prima skinka!

Jag ska precis ställa mig och laga lite lunch. Jag var ju och storhandlade igår och köpte med mig en Skogssvamppanna. Den är jättegod, Tobbe gjorde någon maträtt med den i när jag fyllde 19 år, så idag är det min tur att försöka. Jag tror att det kommer bli prima skinka! Haha.

Ikväll går det förhoppningsvis någon bra film eller ett bra program på TV, för vi har så mycket godis och läsk nu, så det skulle vara mysigt att sitta tillsammans och titta på något bra. Har ni något tips på vad man kan göra en söndag som denna om man inte vill slösa bort massor med pengar?

Har ni sovit gott?

God morgon! Jag känner mig som en bakfull, torr, gammal skogskatt trots att ingen drack något igår. Det blev visserligen en liten mängd Coca Cola för mig, och massa jävla energidryck för dom andra. Vid halv fem lämnade folket oss tydligen, men då låg jag redan och sov min skönhetssömn som vavbröts tvärt vid halv tio idag. Jag hade ställt larmet på halv tio, så jag fick ju skylla mig själv. Tickes farfar sa att han kan komma förbi så vi slipper gå ut, han ska ju ändå åt det här hållet. Najsbajs, liksom. Sen så sa han något i telefon som varken jag eller Tobbe förstod "Jag har varit och köpt barnkläder!". Huh, wtf?! Det har nog aldrig hänt förut...

Vad ska ni göra idag? Jag ska väl fortsätta önska att Lojsan kommer idag istället för imorgon, men det lär väl inte inträffa. Biljetterna är ju mycket billigare på vardagar än på helger, så det passar säkert hennes plånbok jättebra! Det skulle det gör för min i alla fall.

Nej, nu ska jag ta mig upp ur sängen...

Jag saknar min son...

Jag var så trött nu framåt slutet när vi satt och spelade, så jag har gått och lagt mig. Dom andra sitter fortfarande uppe och kommer väl göra det ett bra tag till. Det verkar rätt kul med rollspel, men det är nog något man måste vänja sig vid lite...
Imorgon (eller idag?) ska vi hämta Christopher senast halv elva. Det lär bli jag som gör det, för Tobbe vill nog sova ett par timmar till. Men det gör inte mig någonting, för jag saknar lille Ticke supermycket! Jag vill kunna gå in i hans rum och lyssna efter hans andetag. Jag vill vakna imorgon bitti av att han kommer in och väcker mig genom att säga "mamma, pupp! Pupp, mamma!" eller genom att han sitter på golvet i sitt rum och leker och ropar på mig... Jag saknar min son grymt mycket! Det är första gången han sover hos sin farmor och farfar i natt, så det är väl lite speciellt för mig. Visserligen bor dom bara 5 minuters gångväg härifrån, så det är ju bara springa dit snabbt som ögat om någonting skulle hända.

Ticke hoppar i hoppborgen på Barnens Trollskog
På måndag kommer ju Louise hit. Vi ska åka till Skärholmen någon av dagarna hon är här och gå omkring och titta i affärer och så. Och samma dag som vi åker till Skärholmen ska vi till Barnens Trollskog också. Christopher älskade ju det stället, han var helt lyrisk över alla bollar i bollhavet!

Jag har ju skrivit om mitt vänstra bröst i något tidigare inlägg... Tobbe råkade armbåga mig på det tidigare idag och nu gör det ondare än någonsin. Han tror fortfarande att det är en inflammerad mjölkkörtel, men kan man verkligen få inflammerade mjölkkörtlar när det har gått 1½ år sen man slutade amma?

Tack, Louise.

Nu är klockan tio över elva och vi har typ inte kommit någonstans. När man spelar rollspel ska man börja med att göra en karaktär och det är inte det lättaste alla gånger (det är visserligen första gången för mig). Jaja, jag är i alla fall på mina mörka hemligheter nu! Vi får se var det landar nu.

Tack Louise för att du lyssnar på mig! Och TACK för att du är så himla positiv till allting hela tiden.