Bild!

God morgon. Jag har vaknat på rätt sida av sängen idag, men jag är lite sur. Ticke har varit på min telefon och fixat så att jag måste ha PUK-koden till mitt 3-nummer och jag har inte orken just nu till att sitta i en jobbig telefonkö hurlängesomhelst. Det är sånt som händer när man har barn.


Ticke ska se lite bekymrad ut.
Bild tagen idag vid frukostbordet.

Idag är det en jobbdag för mig... Igen. Jag är ledig på torsdag (nästa vecka alltså). Men nu när jag jobbar på PG så har jag nära hem, jag kan gå hemifrån en halvtimme innan jag börjar jobba istället för två timmar innan. Det är skönt att ha allting så nära mig nu!

Det blev fel och jag ångrar mig.

Jag önskar att vi kunde vara dygnetruntvarjeminutochaldrigsläppataget.

Mitt i veckan!

Idag är det onsdag - skönt! Det betyder att för normalt arbetande människor så är det egentligen bara två arbetsdagar kvar (plus idag då), men det blir ju bara en arbetsdag. På fredag är det ju RÖD DAG! Jag jobbar då. Jobbar både lördag och söndag också. Igår var jag ledig och det var enda dagen den här veckan som jag var det. Men jag klagar inte för jag älskar verkligen att jobba.
På fredag åker Ticke till sin pappa, så det blir en ensam helg för mig. Jag kanske kan hitta på något på fredag kväll med Nathalie och resten? Visserligen börjar jag jobba klockan elva på lördag, men jag fixar det. Behöver ju inte vara ute hela natten.

Nej, nu är det dags att byta blöja på mitt lilla monster!
Skriver sen.

Hopp.

Jo, det glömde jag ju såklart nämna... Jag har fått tid till mammografin nu! Jag ska dit på tisdag (5/5) och ska vara där klockan 09.45. Det ska nog gå bra.
Hoppet är ju ändå det sista som överger människan, eller hur?

Sometimes.

Idag har det hänt grejer! Jag träffade mamma och min syster S (!). Det var trevligt. Nej, det har inte hänt så mycket idag egentligen... Det har varit en vanlig dag. Var i Riddarparken en sväng och lät Ticke leka av sig lite, han gungade massor och ville att hans mormor skulle gunga honom. När han var nöjd med farten beordrade han henne att sätta sig på en gunga också, och det gjorde hon.

Tycker du att det är jobbigt?

Dagen.

Jag har varit ute hela dagen idag! Vi tog på oss ytterkläderna vid 10-tiden och så gick vi ner till centrum. Träffade A-K och K och K's ena söta dotter. Satt på Skagen och fikade lite, sen gick vi till Riddarparken och var där ett bra tag. Nathalie kom och tog hand om Christopher medans jag gick och jobbade. Tanken var ju att hon skulle ha honom för att pappa skulle opereras, men det blev inte så för han hade varit klantig och missat att bekräfta tiden. Nu är operationen den 7/5 istället.

Vad gör ni med erat arga barn?

Jag vet inte vad jag och Ticke ska göra idag. Just nu är han så förbannad över någonting så han smäller i dörrar och sparkar på saker och skriker och gapar. Jag har suttit med honom i knät i en kvart, sen lessnade jag på att nästan få näsbenet knäckt varje gång han blev ännu mer förbannad så då la jag honom i sängen. Tänkte att han skulle ligga där tills han blev snäll (han brukar det), men det tyckte tydligen inte han. Han får väl helt enkelt lugna ner sig på sitt egna lilla vis istället. Nu verkar han lite gladare, han började precis leka med sin polisbil.
På tal om polisbil så ringde polisen mig förra veckan! Första gången dom ringde ville dom hålla förhör och andra gången dom ringde ville dom bara ge glädjande besked! Jak er så klad nu!

Äh, jag ska väl ringa A-K och höra om hon har tid att ses idag istället för i helgen som var...

Vad gör ni när ungarna är så arga att ingenting hjälper?

En ny på G.

Idag har det varit en sån där rolig jobba-dag. Söndagar är nog värst att jobba på, speciellt när det är fint väder ute. Men det har faktiskt varit kul att jobba, ni som känner mig vet ju att om jag verkligen älskar ett ställe där jag arbetar... Då går jag verkligen in för det. Hade jag haft några miljoner på kontot så hade jag lätt köpt Pergola, för det är som mitt andra barn (inte för att jag köpte Ticke, men ändå).

Knölarna i brösten oroar mig mer än jag egentligen vill att dom ska göra. Sen jag fick Ticke har jag tagit för vana att klämma och känna på brösten efter några förändringar och redan i januari kände jag en knöl/knuta i höger bröst, men jag tänkte inte mer på det. Sen i februari började jag få ont i vänstra bröstet och märkte knölen där då. Blä. Folk som jag berättar det här för blir helt chockade. Dom verkar tro att så fort man har fått veta att man har knölar i brösten så är det cancer. Det behöver ju inte betyda att det är det, för det skulle lika gärna kunna vara någon svullen körtel. Jag förbereder mig på det värsta. Läkaren som jag träffade i torsdags sa att jag borde få veta på en gång efter mammografin om det ser ut som att det är något ovanligt. Jag hoppas innerligt att jag får veta. Helst vill jag veta nunuNU. Typ.

Äh, det här leder ingenstans. Jag ska byta blöja på Ticke nu och sen ska jag lägga mig bredvid honom och sova. Imorgon väntar en ny dag och jag ska jobba då. Nathalie kommer se efter Ticke, för pappa kommer ligga inne på KS. På tisdag ska han opereras för sitt diskbråck och han är sjukligt, jävla nervös. Jag förstår honom.


Nu har min lilla kusin Lisa Ajax tävlat igen... Lyssna och njut!


10 timmars sömn!

Både jag och Christopher har sovit länge. Han somnade vid åtta igår kväll, jag gick ju och la mig innan klockan var elva. Jag har sovit ganska bra hela natten, vaknade dock ett par gånger och trodde att jag hade försovit mig till jobbet, men det hade jag inte. Och så blev jag väckt vid tre-fyra någon gång av att någon ringde en signal till min mobil. Det var lite irriterande faktiskt, speciellt när jag hade skickat ett sms och skrivit att jag går och lägger mig. Men ja, med alkohol blir man lite tokig ibland, haha.

Klockan är tio i elva.

Klockan är inte ens elva och jag ska gå och lägga mig när som helst. Jag ska röka en cigarett först, sen går jag och lägger mig i sängen så att jag kan sova gott hela natten!

Jag har knölar i brösten.

Förresten så är jag sjukligt jävla orolig och nervös inför mammografin. Det är väl tillåtet att prata om sånt? Jag vet inte vad jag vill säga om det där, jag vet bara att jag mår dåligt. "Du får inte vänta i två månader nästa gång du känner en förändring i brösten!". Nejdå, tant Doktor. Absolutely not. Jag ska vänta tills jag dör. Jag hade aldrig ringt läkaren om jag inte fått skäll av mina nära och kära. Men det är inget allvarligt, det ser man ju på mig. Det är antagligen bara svullna bröstkörtlar eller något liknande.

Break a leg, bitch.

Det är önsketänkande

Jag har inget skinn på näsan. Jag kan inte säga ifrån. Jag säger inte nej. Jag tar skit från vem som helst och jag gör det länge också. Men det finns en gräns även för mig. När ens vänner inte beter sig riktigt som dom ska, när dom gör saker bara för att jävlas med mig.. Då vill jag inte vara med längre. Jag vill bort. Jag säger nog ingenting ändå. Jag gör aldrig det. Ibland ljuger jag för mig själv: "Jag har sagt blablabla till XXX. Shit, vad grym jag är! Jag har verkligen sagt ifrån!". Jag vet att jag ljuger för mig själv. Det där är liksom bara önsketänkande. Jag säger ingenting, jag gör ingenting. Jag är helt enkelt tyst. Det ska bli en färändring på det!
Igår när jag var ute var det en tjej som sa: "Hur fan kunde en så ful kille som han få en så snygg tjej som dig?". Jag blev glad, men jag vill att folk ska veta att jag inte bryr mig så mycket om utseendet (på killar alltså). Eller så gör jag det egentligen, men lyckas alltid få en ful kille för att jag ska "lyfta upp" utseendet. Jag blir ju automatiskt den snygga i förhållandet då.
Och förresten, jag har inte så bra självförtroende.

Nu tänkte jag poppa lite popcorn, hälla upp ett glas läsk och sitta här i köket och titta på film. Vi får se vad det blir för film..

Vad händer?

Jag funderar på om det verkligen är värt all ens tid att sitta framför en dator och blogga. Eller att sitta framför en dator över huvud taget. Jag sitter inte ofta vid min laptop längre, förut var det verkligen dagligen och jag bloggade minst tre inlägg om dagen. Nu är det knappt att jag orkar sätta mig framför datorn alls... Jag har väl helt enkelt vaknat till liv och upptäckt att det är VÅR utomhus, solen skiner och människor är glada och nykära.

I
går var jag ute. Från början var det planerat att jag skulle med ut, men sen sa pappa att han inte orkade vara barnvakt så då skulle jag vara hemma. Jag och Christopher gick t.o.m. och köpte chips och Cola för att ha en mysig hemmakväll - bara han & jag. Men det ville sig inte på det viset. C sa att hon kunde ta Ticke, så hon var barnvakt ett par timmar igår kväll. Jag gick hemifrån vid halv elva och kom hem vid ett igen. Jag hade aproligt!
Jag ska förresten säga till Nathalie att hon får säga till tjejerna att vi måste ta en kvällsfika snart igen. Det är också aproligt.

Nu ska jag invänta att pappa kommer tillbaka från affären så att jag kan få mina cigg. Nu kommer han förresten...

A klla.

God morgon! Idag har jag mycket att stå i. Om en timme ungefär ska jag och Ticke möta upp Nathalie för att åka till Kista och shoppa lite. Fast jag kommer bara försöka hitta en tunika/klänning. Jag har hittat en jättefin klänning på Gina Tricot, men jag tror att jag bara skulle se jättetjock ut i den. Vi får se, jag kanske testar den senare idag då.
Christopher ligger i badet, hans morfar var precis där inne och nu är Camilla där inne och borstar tänderna. Snart är det min tur. Pappa och Camilla ska förresten åka och hämta en bilbarnstol till Ticke idag! Jippie.
Nu är Ticke klar i badet, så jag ska ta upp honom nu.

Tillbaka från läkaren.

Ja... Som ni vet har jag varit hos läkaren idag. Hon kände och klämde på mina bröst och i det vänstra bröstet har jag en lite större knöl som är rörlig och det är tydligen bra. I det högra bröstet kände hon också några småknölar, men det kan ju lika gärna vara svullna lymfkörtlar eller något sådant. Hon skulle i alla fall skicka iväg en remiss direkt när jag hade gått, för jag ska på mammografi. Och ja, jag har knölar i brösten. Nathalie följde med mig till läkaren för att hon skulle kolla Ticke, dom skulle egentligen vänta utanför men jag kände att jag ville ha moraliskt stöd inne hos läkaren, så dom följde med in istället. När läkaren frågade mig varför jag har väntat två månader med att kontakta läkare angående mina bröst så visste jag inte riktigt vad jag skulle svara... "Lathet" sa Nathalie och så kanske det är också.
Men jag tappar inte humöret för att jag har lite knölar i brösten. Som sagt: Det kan lika gärna vara svullna lymfkörtlar eller liknande. Nu ska jag prata lite i telefon och sen  ska jag, pappa, Ticke och Camilla gå och kolla på en lägenhet som ligger här på Andra Sidan.

Skriver sen.

Mitt vänstra bröst.

Efter att ha sovit väldigt oskönt i natt, sitter jag nu vid köksbordet med Ticke och äter en macka. "Macka me klajja" som det heter, för det är ju faktiskt kaviar på.
Jag vet inte riktigt vad vi ska göra idag, men eftersom det är väldigt fint väder ute så tänkte jag ha en lekparksdag. Jag ska fixa en termos med kaffe och sen gå ut till någon rolig park i Jakobsberg. Förhoppningsvis följer Nathalie med och då slipper jag känna mig ensam.
Jag ska förresten ringa till farbror doktorn snart. Kommer ni ihåg att jag skrev om att jag hade
ont i mitt vänstra bröst för ett tag sen? Igår höll jag på att börja gråta för att jag hade så ont. Nathalie och hennes kära vänner var på Pergola och hon satt på en stol och skulle krama mig. När hennes huvud nuddade bröstet fick jag så ont så jag trodde först att jag skulle svimma. Sjukligt ont gjorde det iallafall.

N
u ska jag ta mig i kragen. Jag måste ta mig en liten funderare över hur jag vill att det ska bli. Eller i alla fall hur jag tycker att det borde vara. Som jag skrev igår så kändes det mycket bättre för ett par dagar sen, och nu har allt blivit till en uppochnervänd värld. Typ.
Skriver sen.

Alkohol konserverar (eller står det konverserar?)

Det kändes mycket bättre för ett par dagar sen... Det var mycket bättre för ett par dagar sen, allt var frid och fröjd. Men nu... Det är som att vi är främlingar för varandra. Var det något jag sa eller gjorde? Vi har knappt sagt hej till varandra. Jag bara tänker, drömmer, hoppas och tror att det ska hända snart.

"Nej, så är det inte. Vi får väl se hur det blir sen, först måste vi..."
Jag är så trött på att höra dig säga det. Dina blickar kväver mig. Det var väl någonting jag gjorde eller sa, för du är besviken på mig. Eller är du arg egentligen? Hur som haver, jag förstår inte mycket av det som händer runt omkring mig. Jag vill bara ha ett svar snart, jag måste få veta. Jag förtjänar för i helvete att få veta! Det som är allra svårast för mig just nu är att jag fortfarande blir lite skakis. Jag tappar fokus, luften försvinner från mina lungor och jag försöker säga någonting bra. Jag kan inte ens vara riktiga Sandra längre, jag spelar en roll.

-

Den som försöker dränka olycklig kärlek i alkohol är en galning.
Alkohol konserverar.

-

Vill du byta liv med mig ett par dagar?

Jag går till sängs med ensamheten.

Jag känner mig konstig. Eller nej... Det känns konstigt. Det är någonting som inte står riktigt rätt till just nu och jag vill veta varför det blir såhär. Jag spelar en annan match och den du spelar är alltför lätt för mig. Det är tomt runt omkring mig, jag lever i ett tomrum... Väntar och väntar på att någonting ska hända och vips! Så har det hänt. Fast det blev väl inte riktigt som jag tänkte att det skulle bli. Eller det som skulle sägas (enligt mig) sades inte och jag blev besviken. Ännu en gång. Jag har svårt för att prata om mina känslor. Oavsett om det är kärlekskänslor eller bara-vara-känslor. Det är väl antagligen något som du skulle behöva lära dig. Om någon frågar mig någonting och förväntar sig ett ärligt svar så får dom ingenting annat än ett medhållande svar - bara för att. Jag kan inte prata om det jag vill prata om.
Det sägs ju att det som har hänt en tidigare i livet påverkar framtiden på ett eller annat sätt. Allt som har hänt och inte hänt i mitt liv har påverkat mig så grymt mycket. Jag önskar att jag var som Nathalie - öppen och rak oavsett vad.
Jag vill ge mig själv en klapp i ryggen, en spark i rumpan och så skulle jag säga "break a leg". Det är precis vad jag behöver just nu, för det finns något jag vill prata om, något jag behöver få ur mig snarast. Jag vill veta vadhurnär&varför.



Jag går
till sängs
med
ensamheten

Vaknar upp
med
saknaden


- Tobias Lindquist, Oktober nr. 102 (Situation Sthlm)

Livet är inte ett problem som skall lösas
Utan en verklighet som skall upplevas
- Sören Kierkegaard

Situation STHLM

Jag köpte tidningen igår för första gången ever. Försäljaren som jag köpte den av blev glad och det blev jag också, för den tidningen är verkligen värd att läsa. Jag håller fortfarande på att läsa boken Hemlös - med egna ord och den är fortfarande lika bra som sist. Det enda kruxet är att jag snart är klar med den - och vad ska jag då läsa för något?

Jag och Ticke sitter vid köksbordet just nu. Jag dricker kaffe och han dricker base-ås (apelsinjuice). Vi har planer på att gå bort till Outlet idag och kolla in Skopunkten. Jag skulle verkligen behöva ett par nya arbetsskor och Ticke skulle behöva ett par vanliga springa-ute-och-leka-skor. Vi fixar det! Ska dessutom ringa A-K och höra om on har lust att hänga på, det är alltid roligare att titta på skor när någon annan är med, eller hur?

Tidigare imorse fick Christopher ta sig ett litet bad. När han var fördig så drog han ur proppen, tog upp alla leksaker och ställde dom på kanten till badkaret. Jag är glad att jag har en son som städar efter sig. Han är så duktig så!

Nu är det dags att ringa A-K... Vilken minut som helst. Fast jag väntar nog lite, för hon är nog på dagis fortfarande och lämnar barnen. Yes, jag väntar till kvart över!

Inspirationen.

Tänk om man hade en baddräktsmodellkropp... Vad glad man skulle vara hela tiden.
Då behöver man inte ens klä på sig för att vara snygg.

Det var den inspirationen.

Vem kan neka Nathalie när hon sätter den sidan till?

Jag har kommit hem igen efter att ha varit bortrest sen i onsdags. Ticke har varit med sin moffa och Minna ända sedan dess och jag har saknat honom så sjukligt mycket! Men nu är jag äntligen hemma igen. Han ligger och snusar sött i sin lilla sänga, men det lär bli liv på honom imorgon när han upptäcker att hans mamma äntligen har kommit hem.
Jag har haft det rätt lugnt och skönt dom här dagarna jag har varit borta från stressen och tristessen. Imorgon börjar en ny arbetsvecka och Nathalie [
länk] som har saknat Ticke så fruktansvärt mycket frågade om hon kunde få ta hand om honom imorgon så att min pappa och hans tjej "slipper" honom en stund. Jag sa självklart ja, för vem kan neka Nathalie när hon sätter den sidan till?
Jag ska shoppa lite imorgon och Nathalie ska följa med mig. Vi kommer äta lunch ute någonstans. Vi ska gå omkring lite i centrum för jag ska köpa en vårjacka till Ticke och sen ska vi åka ut till Outlet där jag ska titta på skor till mig och Ticke. Jag köpte förresten två par nya skor när jag var i Skövde med B i fredags. I luv them.
Jag har tappat bort inspirationen ännu en gång, som vanligt när jag kommer hem från B. Men jag återkommer när jag har funnit den igen.
Skriver imorgon (förhoppnignsvis).

Halleluja...

Det är mycket jag vill säga, mycket jag behöver få ur mig... Men det går inte. Jag kan inte säga något, för om jag gör det rivs den där muren jag har byggt på ett par månader. Allting försvinner.

Förstår du inte vad du har gjort? Så många människor som trodde på dig, som litade på dig till hundra. Du har svikit en gång för mycket nu och jag är ledsen... Jag kan inte förlåta det den här gången. Det är samma visa varje gång, du lovar att du ska göra allt, ge järnet. Dom orden är ingenting värda längre. Jag är inte ens besviken eller arg nu, bara... Tom?

Imorgon åker jag och kommer tillbaka på söndag. Fyra nätter borta från dig... Gud, jag önskar att det här kunde vara min verklighet. Hela tiden, varje dag... Dygnet runt. Det är inte så  just nu. Btw så måste jag packa snarast. Jag åker som sagt imorgon och jag vet inte ens vad jag ska packa i.

Egentligen borde jag vara glad, eller hur? Jag borde leva i värsta ruset nu, men det är någonting som fattas mig. It's not supposed to feel this way... Det blir svårare för varje dag, det är jobbigt att andas och det kliar i fingrarna på mig. Förbjuden frukt är alltid godast, right? Det kanske bara är så att jag tänker för mycket, hoppas för mycket och tror på det goda för mycket?


Min kusin Lisa Ajax


Internet tills på söndag :D

Från och med idag fram tills på söndag kanske, så kommer jag ha internet, för jag kommer bo i T's lägenhet. T och Ticke åker till Linköping idag och hälsar på någon gammal bekant som också har en son.
Det blir inte ett långt inlägg nu.

Ticke har blivit ett år!

Och ja, jag jobbar kvar på PG. Jobbar arslet av mig, fast nu har jag inte jobbat sen veckan innan förra veckan ^^ Vart hemskickad från jobbet i fredags för att mitt öga var lite skadat, samma sak i lördags. Sen har det varit stängt för ombyggnad, så ja. Men jag ska iallafall förbi jobbet idag och prata lite med dom :)


Deklarationen och dagens citat.

Jag är lagom trött och grinig. Imorgon ska jag kliva upp tidigt och sticka iväg till någonstans för att fixa någonting. Det ska väl bli spännande. Klockan tre börjar jag jobba också... Skönt attha ett jobb att gå till, men på 13 dagar har jag varit ledig 3. Mindre bra. Men ja, lönen jag får lär väl förhoppningsvis bli högre än förväntat. Och jag ska börja spara. Tokspara ska jag göra! Fast innan jag gör det ska jag börja betala av mina skulder. Nästan 1000:- i månaden tänker jag ta, för då är jag klar i juni och kommer få tillbaka lite på skatten... Har jag berättat att jag har deklarerat, förresten? Jag fick värsta chockbeskedet! Jag var helt säker på att jag skulle få tillbaka runt 1500-2000, men får tillbaka runt 8000! Jippie, vilket glädjerus!
Jag har ett tråkigt liv och det är inte mycket som händer just nu. På onsdag åker jag ner och hälsar på B igen, kommer hem på söndag. Ja, så roligt är mitt liv just nu.



Dagens citat:
Charm är att få svaret ja utan att ha ställt någon bestämt fråga.
 ~
A
lbert Camus

Det har kommit fram nu!

Nu förstår jag varför det inte har kommit ännu! Jag är så ruggigt klantig ibland. Jag skriver ingenting om det förrän jag har hört något från någon annan...

Jag hjärtar dig så mycket!


Visst är dom söta tillsammans?
<3



Jag är kär och yr..



Jag är kär och yr, det är inte jag som styr
Vi snubblar in i varann lite grann
Vakna du drömmer, det är något som du glömmer
Att ingen kan få ha det så bra

Jag är kär och yr, det är inte jag som styr
Vi snubblar in i varandra igen
Jag kan inte fatta
Att jag får vara med dig här och nu!



Mycket har hänt sen sist.

Jag har ju börjat jobba på Pergola igen, dunderkul! Jag har saknat mina grabbar på PG, har även saknat folket som brukar vara där och dom verkar ha saknat mig också. Det är flera stycken som har kommit fram till mig och varit jätteglada över att jag har börjat jobba där igen, alltid lika roligt att höra.
Jag har inte kommit åt internet på flera dagar, men nu äntligen! Ska försöka koppla in den där blåa saken jag har så att jag kommer åt trådlöst nät istället.

Det är mycket som har hänt sen sist, som rubriken säger. Jag vet dock inte om jag vill berätta allt, för jag vill inte göra människor ledsna, besvikna och arga (det är oundvikligt, iofs).

Jag tänker på dig hela tiden. Jag beter mig ungefär som en liten fjortis som precis har förstått vad livet innebär. Jag pratar om det hela tiden. Känner mig helt sönderkrossad av lycka och olycka och glädje och... Och något mer? Jag tänker att det går för fort, det går för långsamt, det går inte alls. Men lik förbannat stannar jag här och längtar och trånar efter mer, sånt som bara du kan ge. Livet har tagit en vändning, men om den är positiv eller inte kan jag inte svara på ännu. Vi får se vad framtiden utvisar, förhoppningsvis vill den att det ska bli bra... Jag är sjukligt trött på det här, det går för fort! Eller långsamt?

En sak är i alla fall säker... Jag och Nathalie måste se över vårat leverne (hon ville bara säga så).

Men som jag redan har skrivit så går det lite fort och långsamt på en och samma gång. Fuck it, jag är trött på skiten nu.

Get over it.

Jag blir galen... Ticke har lekt med min telefon och på något konstigt vänster eller höger kan jag inte prata i telefon? I don't get it.

Try to get over it.



Kaffe.

God morgon och kors i taket! Ticke väckte inte mig förrän klockan var nästan halv tio och Escobar låg då på mina fötter och sussade så sött.

Jag ska göra kaffe nu.

Jag är rädd för sanningen.


Sanningen är en sällsynt rätt. Kommer den på bordet kan ingen smälta den.
~
Ordspråk



Egentligen är jag för feg för att säga sanningen, men jag lär mig nog. Jag får helt enkelt stressa ner, ta saker och ting som dom kommer och ta det lite lugnt. Först då kommer jag nog försöka våga...



Imorgon åker jag och hämtar en ny vagn. För mig är den ny, men för dom som har den nu är den gammal. Egentligen ville jag ha en Crescent M300, men den finns i Katrineholm och jag orkar inte åka dit och vill dessutom inte betala 1500:- just nu... Emmaljungan är i alla fall såld.
Nu ska jag ta ut Escobar en snabbis, annars kanske han kissar inne. Han kissade tydligen på pappas arbetskläder idag och det var ju inte så himla roligt (tyckte pappa alltså).
Skriver imorgon.

Kollinummer.

Ni som vill få fina fotografier på era barn eller hela familjen borde åka till Kista Galleria nu i helgen! StudioBus kommer finnas där och det är en grymt duktig fotograf som tar fotona (det har jag väl sagt tidigare?)!
Gå in här för att läsa om helgen!

Jag är hemkommen från jobbet nu, håller på att leta reda på ett kollinummer som jag behöver för Louise och hennes pojkvän har fortfarande inte fått paketet som jag skickade iväg i torsdags! Det borde ha kommit fram nu... Jag letar i alla fall som en tok. Det som irriterar mig lite med det här är att jag har flyttat runt alla mina saker som jag har här nu, vissa grejer ligger i mitt och Tickes rum, vissa grejer ligger i köket, vissa grejer ligger i klädkammaren.. Nåja, så småningom lär jag väl hitta det där satans kollinumret.



Jag träffade Nille idag! Det var ju lite roligt, för tidigare idag frågade jag Nathalie om hon hade träffat honom något på sistone och det hade hon (för ett par månader sen). Det var riktigt kul att se honom! Jag blev lite chockad när han trillade in på Pergola tillsammans med sina vänner, men chocken la sig ganska snabbt...



Och jag har f.ö. bestämt mig, fast det krävs ganska mycket arbete av mig själv personligen innan jag kan verkställa någonting. Jag är så äckligt jävla feg av mig, vågar inte säga eller göra någonting utan att rådfråga folk hela tiden... Jobbigt.

Jag ska gå till jobbet snart.

Vet ni vad jag ska göra om en stund? Jag ska gå till mitt jobb! Ja, ni läste rätt! Jag ska äntligen jobba igen. Vissa lär väl inte bli glada över det, men det är jag. Jag ska till Pergola och jobba där ikväll... Dom ringde för en stund sen och frågade om jag kunde göra det och eftersom pappa och C är så snälla så tar dom hand om Ticke och lille Escobar tills jag kommer hem igen!

Annars är det väl ingenting speciellt som händer i mitt liv. Jag saknar sönder mig efter närhet och kroppsvärme, men jag överlever nog ska ni se.