Det är verkligen så. Jag köper tid just nu för att kunna umgås mycket mer med honom så snart som möjligt. Jag jobbar arslet av mig, sover max 3-5 timmar per natt, jobbar minst 7 timmar om dagen som servitris, åker hem i 1,5 timme, sover några timmar, upp till jobbet osv. Det är samma visa dag in och dag ut för mig just nu. Idag har jag varit ledig för första gången sen den 3 april. Det är tolv dagar sen! Jag jobbar för att få tid över till min son, tid som jag kan spendera tillsammans med honom på ett bra sätt. Jag är verkligen jätteledsen över att jag inte träffar honom så mycket just nu, jag mår skitdåligt över det. Men just nu kan jag inte tänka på mig själv, jag måste tänka på Christopher också. Han är viktigare än mig. Han är det bästa som har hänt mig och jag skulle inte byta en sekund med honom till någonting annat. Därför köper jag oss mer tid genom att jobba arslet av mig så att vi kan umgås som en riktig mamma ska göra med sin underbara son. Och ja, jag har sjukt dåligt samvete. Klandra mig inte, men framförallt; döm mig inte.