Nu har jag ägnat de senaste två timmarna åt att titta på Beck. Monstret är en grym film. Inte grym som i jättebra, utan grym som i hemsk. Jag var så nära tårarna när dom berättade att det låg ett spädbarn i resväskan som sköts sönder av bombteknikerna (tror jag att det var i alla fall). Ruskigt bra film, men den tänker jag inte se igen. Jag fick kalla kårar längs ryggraden flera gånger...

Christopher vaknade ett par gånger under filmens gång. Jag tror att han håller på att bli förkyld, för han var lite täppt i näsan när jag var in hos honom sista gången. Jag puffade till hans kudde så att huvudet kom lite högre upp så att det skulle bli lättare för honom att andas, för andningen var lite ansträngd också. Astmabarn...

Nu ska jag hänga lite tvätt, plocka undan från soffan och diska. Vi får se hur långt jag kommer innan T kommer hem.