I ungefär 1½ timme till ska jag sitta uppe och vänta på T. Han jobbar som busschaufför nu och han verkar klara av det galant! Jag är verkligen så himla glad för hans skull, att han klarade uppkörningen och allt som hör busskörkortet till. Just nu är han ute i Nykvarn, ska snart åka tillbaka mot Södertälje.

Jag har fått höra att jag är en väldigt konsekvent och bra mamma. Det är kul att höra, för det är inte det intrycket jag har fått av mig själv. Min mammas vän, Y, sa det till mamma när vi hade hälsat på hos dom första gången. Jag vet inte själv vad det är för intryck jag har fått av mig själv, jag vet ju att jag är en bra förälder och att jag inte ger Ticke allt han vill ha hela tiden. Och vissa gånger när man säger nej så kan det bli ja till slut iallafall, just för att man inte orkar höra tjatet / skriket / gnället. Det händer faktiskt inte så ofta att Christopher får som han vill när jag har sagt nej, men vissa gånger orkar jag verkligen inte. Som när jag håller på att få migrän eller när ryggen värker så det dunkar i hela kroppen... Dom tillfällena kan det bli ett ja istället för ett nej.

Ticke testar mig hela tiden nu. Han testar mig konstant, oftast när vi är ute bland folk. Folk som ser mig och Christopher kriga med varandra brukar titta lite konstigt, som om dom undrar vad vi håller på med. Idag höll jag på att bli galen på honom. Vi var på väg hem från centrum, hade varit och handlat mjölk och sånt. När vi går förbi glassboxen säger Ticke "asssssss!". Jag säger nej och fortsätter gå. Då ställer han sig upp i vagnen och säger samma sak igen. Jag säger fortfarande nej till honom och säger åt honom att sätta sig i vagnen. Han skakar på huvudet och tittar åt ett annat håll, som om han låtsas att han inte hör mig. Jag lyfter upp honom, vänder på honom och sätter ner honom ordentligt i vagnen igen. Nör vi har betalat och kommit ut ur affären ställer han sig upp igen och då sa jag till honom att om han inte satte sig ner i vagnen så skulle vi stå på samma ställe ända tills han satte sig. Jag höll i honom medans jag pratade med honom han såg mig i ögonen när jag sa det. Vi stod på samma ställe i nästan tjugo minuter, sen sträckte han armarna mot vagnen och då satte jag ner honom. Fick världens Colgate-smile av honom när jag berömde honom för att han var så duktig när han satte sig ner igen.

Jag bjuder på en bild från tidigare i år... Eller inte. Det går tydligen inte ladda upp några bilder just nu.