Jag och Sofie tittade inte på SATC, vi tittade klart på första säsongen av Heroes istället. Riktigt bra serie, måste jag säga (hur många gånger har jag inte sagt det nu?)! Christopher ligger fortfarande och sover och jag ska också lägga mig snart. Jag vet att det kan vara jobbigt med barn, men jag känner mig verkligen ensammast i hela världen när jag bara läser bloggar om barn som är såååå snälla och som aldrig gör något fel. T.o.m. mina vänner som också har barn verkar ha världens snällaste och lugnaste barn. Det är ganska skönt att iallafall ha en vän, Carro, som verkar ha det lika jävligt och jobbigt som jag oftast har det. Men jag kan ju inte gärna sluta älska min son bara för att han kan vara skrikig och bråkig, det skulle jag aldrig göra. Som jag redan har skrivit så många gånger förut; jag skulle inte vilja byta bort en enda sekund med honom mot någonting annat!

Fick mig en liten överraskning för en liten stund sen... En person som jag inte har hört ett enda ljud ifrån på rätt länge (mer än en månad är länge för mig) ringde mig. Kors i taket, jag existerar!

Imorgon åker jag och Christopher till Jakobsberg, blir kvar tills på lördag morgon någon gång. Då åker vi tillbaka till Södertälje, för då ska T umgås med vår son. Håll tummarna för mig att pendeltågsresan till Jakan inte blir som den brukar vara...

Godnatt och sov gott :)