Jag oc Christopher skulle egentligen ha åkt till Petra idag, men eftersom det var dåligt väder blev vi kvar hemma istället.Nu sitter jag och min älskling ute på balkongen, jag har precis kört ett race i vardagsrummet med dammsugaren och skurmedel. Så nu luktar det jätterent här! Ska lägga upp lite auktioner på Tradera sen, har jättemycket bebiskläder i strl. 50-80 som ska bort.

Klockan är nu 19:56 och Christopher sover fortfarande inte. Han har slagit sitt huvud i mitt flera gånger för att han inte vill sova, han har dunkat huvudet i väggen, så det var t.om. en granne som kom upp och frågade om det var något som inte stod rätt till. Jag antar att dom hörde hans ljuva röst också. T kommer iaf hit snart, han ska ta över en stund. När Christopher är med honom går det jättebra, nattningen, middagsvilan.. Allt. Men så fort han kommer hem till mig igen så ska det bråkas, skrikas, slåss, you name it.
Och nej, jag är inte glad. Satte mig i vardagsrummet i 5 minuter i hopp om att han skulle skrika sig till sömns, men icke. Jag älskar min son över allt annat, men just nu känner jag att jag inte orkar mer. Jag orkar inte med att han springer efter mig och skriiker vad jag än gör. Han skriker om jag diskar, om jag lagar mat, om jag är på toaletten... Han skriker när jag rör någonting annat än honom. Ibland önskar jag att jag fick (alltså att det var tillåtet) att tejpa igen munnen på honom i bara en minut, bara så det blir lite tyst. Min migrän kommer och går hela tiden nu och tabletterna jag tar (Doloxene) blir jag inte så pigg av heller.. Jag vet inte vad jag ska göra. Han beter sig precis som min lillebror gjorde när han  var liten och han har nu fått diagnosen ADHD. Dom som läser min blogg tycker säkert att jag bara klagar på rollen som förälder, att jag bara gnäller på Christopher, men ni vet inte hur det är att vara jag. Ni vet ingenting egentligen. Jag har inte levt det lättaste livet, flyttat runt till olika familjer titt som tätt, aldrig fått någon ro där jag har bott. Och allt som hänt nu på sistone, lägenheten som jag skulle flytta till men som jag inte fick flytta in i, vänner som bara försvinner... Allt det har verkligen tagit så himla hårt.
Nu ska jag plocka upp alla kastruller som Christopher har rivit ut ur skåpet... Igen.

Jag  s k a  flytta härifrån. Jag ska  i n t e  bo här om ett år. Absolut inte.