Tänk om man hade en liten, liten apa! Nu har jag inte det, vilket i och för sig är tur. Apor är söta, i alla fall såna där små Herr Nilsson-apor. Egentligen var det inte ens det jag ville komma till... Det jag ville säga från början är att Ticke kan räkna! Jag bytte blöja på honom tidigare och efteråt så satt han i mitt knä och myste lite. Så klappade han händerna och sa "bra!" och jag klappade hnäderna och sa "eeeeen!". Meningen var att jag skulle fortsätta räkna, men jag kom av mig, för Ticke fortsatte. "Toooo! Teeee!" sa han. Jag tänkte först att jag måste ha hört fel, han ska inte kunna räkna till någonting ännu! Jag provade igen: "eeeeen!"... Ticke apade efter: "Tooo! Teeee!". Jag fortsatte att räkna uppåt, fyra, fem, sex, sju, åtta... Ticke apade efter igen: "iiia, eeem, sek, uouuuo, taaa!". Jag vet att han sa efter mig, och att han säger två och tre utan att behöva hjälp från någon. Men jag har inte hört en 1½-åring räkna förut! Jag vet inte... Jag finner trots allt inga ord, för nu går det i sån där raketfart igen. Sakta ner lite, grabben, mamma hänger inte med!