Ja, ni förstår säkert. Igår var jag och Christopher på BVC, han fick sprutan och våran BCV-tant kollade även hur det gick med utvecklingen för honom. Jag berättade att Christopher inte pratar så mycket, han bygger inte med klossar / lego (stooooora bitar), han leker inte kurragömma (som dom flesta barn tydligen gör i den åldern). Däremot tycker han om att plocka undan från golvet, han älskar att "hjälpa till" att städa och han sitter gärna i knät och bläddrar i en bok. När vi hade pratat om utveckligen en liten stund kom Susanne, som BVC-tanten heter, ihåg att jag hade berättat att Christopher fick aggressionsutbrott med jämna mellanrum. Jag berättade att han fortfarande får det och att han dunkar huvudet i golvet, väggar, dörrar, skåpsluckor, bordskanter (!) o.dyl. Jag sa även att han ibland tar världens sats för att dunka sitt huvud i mitt... Susanne rådde mig att ta kontakt med BUP, men jag förklarade att barnläkaren som vi hade träffat på barnmottagningen på sjukhuset hade sagt att Ticke var för liten. Men jaja, hon skickade iväg en remiss i alla fall och gav mig ett telefonnummer som jag skulle ringa 11:45 idag. Jag missade självklart den tiden, så jag får ringa runt 13-tiden istället.

Är det någon som har erfarenhet av att gå till BUP med en 1½-åring? Har det hjälpt någonting?

Hua... Igår när jag satt och kollade på TV, så sa det POFF! och hela lägenheten blev KOLSVART! Tio sekunder senare slogs allting igång igen... Jag blev livrädd, skickade sms till T att han skulle ringa mig, men det tog fem hela jävla minuter för honom att ringa! Jag klandrar honom inte, han var ute och körde buss på mörka vägar. Nä, nu ska jag kolla till min lasagne, den ska ut ur ugnen snart.