Jag har ju börjat jobba på Pergola igen, dunderkul! Jag har saknat mina grabbar på PG, har även saknat folket som brukar vara där och dom verkar ha saknat mig också. Det är flera stycken som har kommit fram till mig och varit jätteglada över att jag har börjat jobba där igen, alltid lika roligt att höra.
Jag har inte kommit åt internet på flera dagar, men nu äntligen! Ska försöka koppla in den där blåa saken jag har så att jag kommer åt trådlöst nät istället.

Det är mycket som har hänt sen sist, som rubriken säger. Jag vet dock inte om jag vill berätta allt, för jag vill inte göra människor ledsna, besvikna och arga (det är oundvikligt, iofs).

Jag tänker på dig hela tiden. Jag beter mig ungefär som en liten fjortis som precis har förstått vad livet innebär. Jag pratar om det hela tiden. Känner mig helt sönderkrossad av lycka och olycka och glädje och... Och något mer? Jag tänker att det går för fort, det går för långsamt, det går inte alls. Men lik förbannat stannar jag här och längtar och trånar efter mer, sånt som bara du kan ge. Livet har tagit en vändning, men om den är positiv eller inte kan jag inte svara på ännu. Vi får se vad framtiden utvisar, förhoppningsvis vill den att det ska bli bra... Jag är sjukligt trött på det här, det går för fort! Eller långsamt?

En sak är i alla fall säker... Jag och Nathalie måste se över vårat leverne (hon ville bara säga så).

Men som jag redan har skrivit så går det lite fort och långsamt på en och samma gång. Fuck it, jag är trött på skiten nu.