Det kändes mycket bättre för ett par dagar sen... Det var mycket bättre för ett par dagar sen, allt var frid och fröjd. Men nu... Det är som att vi är främlingar för varandra. Var det något jag sa eller gjorde? Vi har knappt sagt hej till varandra. Jag bara tänker, drömmer, hoppas och tror att det ska hända snart.

"Nej, så är det inte. Vi får väl se hur det blir sen, först måste vi..."
Jag är så trött på att höra dig säga det. Dina blickar kväver mig. Det var väl någonting jag gjorde eller sa, för du är besviken på mig. Eller är du arg egentligen? Hur som haver, jag förstår inte mycket av det som händer runt omkring mig. Jag vill bara ha ett svar snart, jag måste få veta. Jag förtjänar för i helvete att få veta! Det som är allra svårast för mig just nu är att jag fortfarande blir lite skakis. Jag tappar fokus, luften försvinner från mina lungor och jag försöker säga någonting bra. Jag kan inte ens vara riktiga Sandra längre, jag spelar en roll.

-

Den som försöker dränka olycklig kärlek i alkohol är en galning.
Alkohol konserverar.

-

Vill du byta liv med mig ett par dagar?