Jag känner mig konstig. Eller nej... Det känns konstigt. Det är någonting som inte står riktigt rätt till just nu och jag vill veta varför det blir såhär. Jag spelar en annan match och den du spelar är alltför lätt för mig. Det är tomt runt omkring mig, jag lever i ett tomrum... Väntar och väntar på att någonting ska hända och vips! Så har det hänt. Fast det blev väl inte riktigt som jag tänkte att det skulle bli. Eller det som skulle sägas (enligt mig) sades inte och jag blev besviken. Ännu en gång. Jag har svårt för att prata om mina känslor. Oavsett om det är kärlekskänslor eller bara-vara-känslor. Det är väl antagligen något som du skulle behöva lära dig. Om någon frågar mig någonting och förväntar sig ett ärligt svar så får dom ingenting annat än ett medhållande svar - bara för att. Jag kan inte prata om det jag vill prata om.
Det sägs ju att det som har hänt en tidigare i livet påverkar framtiden på ett eller annat sätt. Allt som har hänt och inte hänt i mitt liv har påverkat mig så grymt mycket. Jag önskar att jag var som Nathalie - öppen och rak oavsett vad.
Jag vill ge mig själv en klapp i ryggen, en spark i rumpan och så skulle jag säga "break a leg". Det är precis vad jag behöver just nu, för det finns något jag vill prata om, något jag behöver få ur mig snarast. Jag vill veta vadhurnär&varför.

Jag går
till sängs
med
ensamheten

Vaknar upp
med
saknaden

- Tobias Lindquist, Oktober nr. 102 (Situation Sthlm)