Jag tänker för mycket just nu. Börjar bli orolig. Jag gillar inte när du bara försvinner sådär, förstår du inte det? Oh, God. What if...? Nej, finns inte en chans. Skulle antagligen bli överlycklig och hoppa jämfota av lycka om du knackade på och var tillbaka. Japp, det skulle jag bli. För utan dig är inte Sandra en vanlig Sandra, utan snarare en ganska ovanlig Sandra. Inte bra, inte bra.

Och vad är det folk vill berätta för mig, men inte vågar? Får väl fråga helt enkelt, kan väl inte vara svårt? Fast det är sant... Sanningen gör oftast ondare att höra än lögner. Eller hur?