Jag vet. Min blogg kommer snart dö ut. Det gör inte mig någonting. Jag har väl ingenting intressant att berätta helt enkelt. Jag orkar inte helt enkelt. Och jag är slut i kroppen. Det känns som att jag jobbar hela tiden, men jag gör inte det. Jag jobbar 44 timmar i veckan, lite drygt. Inte mycket alls, med andra ord.
Jag sätter allt annat åt sidan, för jag måste ju jobba. Vad skulle hända om jag ringer mig sjuk? Bara den där tanken ger mig ångest. Jag älskar mitt jobb. Men. Jag. Har. Ett. Liv. Vid. Sidan. Av.

Korvarna och makaronerna ligger färdiga på tallriken, tack bejbi! <3

Här ska det ligga en bild, men Blogg.se fuckar som vanligt.