Jag ska strax gå och lägga mig. Har suttit med telefonen vid örat dom senaste två timmarna typ och pratat med L, N, B och någon som ringde på barnvagnen. Christopher ligger fortfarande och sover, så det är väl lika bra att jag tar tillfället i akt och joinar honom i drömmarnas värld.
Dom senaste nätterna har jag drömt konstiga drömmar. Fast jag vet inte om jag kan kalla det för drömmar... Det är som små fragment av vad som har hänt i mitt liv tidigare. Allt det där som åker upp till ytan när jag blir lite ledsen. Allt det drömmer jag om. Det är mer som att jag visar trailers av "Sandras liv" för mig själv, så drömmar är det nog inte.

När jag satt och pratade i telefon förut kom jag att tänka på en liten grej som hände mig när jag var liten... Min myrfobi. Jag, pappa och Daniel var ute och gick med Åttan (en hund vi hade) i skogen vid Kallhällsbadet när jag blev kissnödig. Jag satte mig ner för att kissa, jag var väl runt 4-6 år då, och råkade sätta mig i en jävla myrstig! Myrorna kröp upp på mig, bet mig och allt vad dom gjorde och jag fick panik, rusade ner till vattnet och slängde mig i och stod och skrek och gapade. Jag var livrädd.
Fobin för dessa äckliga småkryp som dyker upp framåt våren/sommaren kommer därifrån, men nu har jag lärt mig hantera det där på ett annat sätt. Jag klarar av att se en myra krypa bredvid mig på bänken men går bort därifrån lugnt och sansat. Jag lärde mig det efter att Christopher hade fötts och förhoppningsvis försvinner även rädslan över att bada utomhus också snart. Kanske redan i sommar?
Att jag är rädd för vatten (sjöar och liknande) är ganska jobbigt. När alla andra har roligt och plaskar runt i vattnet, då sitter jag en bit upp på stranden och tittar på. Jag vill också bada och i år ska jag ta mig tusan klara av det. Åtminstone en gång...