Jag orkar inte riktigt ha någon ordentlig kontakt med omvärlden. Jag har drabbats av någonting och måste ta det lugnt ett tag innan jag är tillbaka på banan igen.


Det här är ju lite komiskt... Jag startade upp Media Player, blandade spellistan och fick fram låten 11:e september. Jag kommer lyckas lyssna klart på den nu. Jag känner mig fortfarande inte redo, det gör fortfarande att jag får lite andnöd. Jag är inte redo ännu, blir man någonsin det? Dessutom är det låten från begravningen och jag orkar knappt lyssna klart, men så hör jag meningen "Du har det bra" och jag vet att det är så. Du har det bra nu.
Det är 11 namn som sägs i slutet av låten.
Det är alltid nummer 11...

"Vila i frid nu, brorsan."

Jag vet att jag skriver tråkiga inlägg. Det gör ingenting att jag inte har så många som läser... Huvudsaken är att jag får ut mig det jag vill säga. Jag brukar kunna hålla saker inom mig en väldigt lång tid, men ibland tar det stopp även för mig. Det har det egentligen gjort nu, men jag håller emot. Jag orkar inte prata, vill inte ha massa medlidande från höger och vänster. Jag önskar att jag kan få ta det lite lugnt ett tag, jag vill bli en avslappnad människa - men det är nog svårt med tanke på hur jag är. Hur jag alltid har varit. Jag är född sån, vet ni. Jag försöker visa mig stark men jag är nog ganska svag egentligen. Jag tänker för mycket på vad andra ska tycka och jag gör som andra vill. Hela tiden. Jag har alltid varit sån. Det är först nu, 21½ år senare som jag äntligen gör något jag själv vill... Eller? Jag kommer väl i alla fall göra det så småningom... Förhoppningsvis.

Jag ska ta tag i mitt liv ordentligt, fixa lägenhet och jobb. Ny dagisplats till Ticke. Jag ska skaffa mig ett nytt liv, kanske någonstans i Ingenstans? Jag svamlar bara, ni borde sluta läsa efter meningen "Vila i frid, brorsan". Eller så gör jag det. Jag flyttar långt från Stockholm och blir en som alla känner. Alla känner apan, men apan känner ingen. Ska det bli så igen?

I vilket fall som helst så var min helg helt underbart lugn och skön och tyst och ännu tystare och.. Tyst. Sa jag att det var lugnt också? Jag gjorde ingenting som fick mig att känna mig stressad. Spelade lite TV-spel med yngsta systern bröderna J har, åt mat, sov, kollade på film, sov lite till, kollade på mer film... Fast jag drömde en jobbig dröm. Det var det enda som gjorde mig stressad. Natten till söndagen drömde jag att jag var tvungen att hinna med ett tåg, men innan jag fick komma in på stationen var jag tvungen att springa nerför massa trappor som ledde ner till ett JÄTTESTORT garage. Väl där var jag tvungen att prata med fyra olika "gubbar" för att komma vidare och dom här gubbarna hade ett varsitt uppdrag åt mig. Helt sjukt. Vaknade och var helt andfådd och sönderstressad. Haha, det måste ju vara så att jag saknade stressen som jag alltid har runt omkring mig? Kanske.

Jag måste nog sova nu...

---

Du behöver inte låtsas att du inte vet vem det här handlar om.

Du står ej ensam, för vi är fler
Som stöttar dig, och hör och ser
Och du, vi är starka tillsammans!

Och du... Vi är starka tillsammans.

---