Hemma från akuten igen!
Ni som är känsliga för detaljer av äckliga barnsaker bör inte läsa nedanstående texter.
Vi är hemkomna från akuten nu. Ni som har följt min blogg ett tag lär ju ha märkt att vi är inne på akuten med Christopher relativt ofta... Jag kan tala om att det inte är i onödan vi åker in. Varje gång vi har varit där har Christopher alltid varit tvungen att medicineras eller - som idag - få hjälp med att bajsa. Jag och Tobbe är inte dom där riktigt febrilt hönsiga föräldrarna som åker in så fort ungen hostar. Icke, sa Nicke.
Idag var det en jättetrevlig undersköterska som lyckades hjälpa Christopher till sist. Jag har aldrig varit med om bättre bemötande någon gång på en akutmottagning!
Vi kom till akuten vid halv sju ikväll och fick gå klockan elva. Trots att dom sprutade Klyx i rumpan på honom flera gånger och masserade magen så ville förstoppningen inte ge sig. Efter ett tag var det så illa att dom funderade på att lägga in oss över natten alternativt låta oss åka hem och återvända imorgon när vi var glada och pigga igen. Vid halv nio gick jag, Tobbe och Ticke på promenad ner till Flemingsberg "Centrum" in på Vi för att köpa något att äta till mig och Tobson. När vi kom tillbaka till akuten var klockan kvart över nio och då var det precis skiftbyte. En sjuksköterska testade att spruta Klyx i rumpan 3-4 gånger och sen börja gräva med fingret för att se om hon kunde få ut något på det sättet, men det enda som kom ut var små, pyttesmå harkluttar som lossnade från den stora klumpen som satt i vägen.
Undersköterskan som var helt underbart bra heter Jessica och hon kom in med en stor spruta (medicinspruta) och en flaska olivolja. Hon förklarade för oss att hennes (förra?) pojkvän hade en dotter som jämt och ständigt var förstoppad och att hon till sist hade kommit på idén att man kunde spruta in olivolja i rumpan, för det är ju ett slags smörjmedel och dessutom trögflytande jämfört med Klyx (som sprutar ut ur rumpan om barnet pressar på). Hon fixade och trixade med oljan och vips! så var den inne i rumpan och smörjde lite... Helt plötsligt ger Christopher ifrån sig ett illtjut och krystar som sjutton! Ut kommer då en klump stor som två köttbullar. Efter den klumpen kommer en till lika stor... Och en till, och en till och ytterligare en! Jag förstår inte hur allt det där kunde få plats i den lilla, stackars magen...
Och på BVC säger dom att det inte är något fel på Christopher. Är det därför vi söker akut läkarvård jämt och ständigt? Är det därför vi alltid får någon slags medicinering när vi är inne på akuten?
Jag är så less på att behöva åka in till akuten, fram och tillbaka, hit och dit, så jag kräks snart! Jag och Tobbe ska ta tag i saken ordentligt nu. Vi ska trixa lite med barnläkarmottagningen och säga att dom måste göra en ordentligt utredning på Tickes mage och en grundlig utredning av hans astma. Det är väl inte normalt att behöva åka in till akuten för att astmamedicinerna inte funkar hemma, eller hur?
Vi är hemkomna från akuten nu. Ni som har följt min blogg ett tag lär ju ha märkt att vi är inne på akuten med Christopher relativt ofta... Jag kan tala om att det inte är i onödan vi åker in. Varje gång vi har varit där har Christopher alltid varit tvungen att medicineras eller - som idag - få hjälp med att bajsa. Jag och Tobbe är inte dom där riktigt febrilt hönsiga föräldrarna som åker in så fort ungen hostar. Icke, sa Nicke.
Idag var det en jättetrevlig undersköterska som lyckades hjälpa Christopher till sist. Jag har aldrig varit med om bättre bemötande någon gång på en akutmottagning!
Vi kom till akuten vid halv sju ikväll och fick gå klockan elva. Trots att dom sprutade Klyx i rumpan på honom flera gånger och masserade magen så ville förstoppningen inte ge sig. Efter ett tag var det så illa att dom funderade på att lägga in oss över natten alternativt låta oss åka hem och återvända imorgon när vi var glada och pigga igen. Vid halv nio gick jag, Tobbe och Ticke på promenad ner till Flemingsberg "Centrum" in på Vi för att köpa något att äta till mig och Tobson. När vi kom tillbaka till akuten var klockan kvart över nio och då var det precis skiftbyte. En sjuksköterska testade att spruta Klyx i rumpan 3-4 gånger och sen börja gräva med fingret för att se om hon kunde få ut något på det sättet, men det enda som kom ut var små, pyttesmå harkluttar som lossnade från den stora klumpen som satt i vägen.
Undersköterskan som var helt underbart bra heter Jessica och hon kom in med en stor spruta (medicinspruta) och en flaska olivolja. Hon förklarade för oss att hennes (förra?) pojkvän hade en dotter som jämt och ständigt var förstoppad och att hon till sist hade kommit på idén att man kunde spruta in olivolja i rumpan, för det är ju ett slags smörjmedel och dessutom trögflytande jämfört med Klyx (som sprutar ut ur rumpan om barnet pressar på). Hon fixade och trixade med oljan och vips! så var den inne i rumpan och smörjde lite... Helt plötsligt ger Christopher ifrån sig ett illtjut och krystar som sjutton! Ut kommer då en klump stor som två köttbullar. Efter den klumpen kommer en till lika stor... Och en till, och en till och ytterligare en! Jag förstår inte hur allt det där kunde få plats i den lilla, stackars magen...
Och på BVC säger dom att det inte är något fel på Christopher. Är det därför vi söker akut läkarvård jämt och ständigt? Är det därför vi alltid får någon slags medicinering när vi är inne på akuten?
Jag är så less på att behöva åka in till akuten, fram och tillbaka, hit och dit, så jag kräks snart! Jag och Tobbe ska ta tag i saken ordentligt nu. Vi ska trixa lite med barnläkarmottagningen och säga att dom måste göra en ordentligt utredning på Tickes mage och en grundlig utredning av hans astma. Det är väl inte normalt att behöva åka in till akuten för att astmamedicinerna inte funkar hemma, eller hur?
Snällheter
Trackback