Nu sitter vi vid köksbordet och äter ltie äggröra. Vi har varit ute hela dagen, ett bra tag var vi i Riddarparken. Ikväll ska Ticke följa med sin morfar och sina två äldre morbröder till Katrineholm och titta på den yngsta morbrodern som har någon musikal av något slag i skolan. Jag ska till jobbet, jag. Ovanligt, va?

Och nu har jag bestämt mig för att lägga ner den här aktiviteten. Det funkar ju helt enkelt inte och jag orkar inte engagera mig längre. Det som inte har hänt hittills kommer antagligen inte hända heller, därför är det lika bra att göra såhär. Det känns väldigt tråkigt att det blev såhär, men alla gör sina val i livet och det här är väl ett val som visserligen borde innebära lite ledsamhet, men just nu orkar jag inte. Det är väldigt mycket jag inte orkar nuförtiden, men that's life.

Jag skulle vilja träffa someone och ge tillbaka en tröja. "Jag har tänkt höra av mig hela veckan, för jag ville träffa dig." Tystnad i fem sekunder ungefär. "Och så ville jag ju ha min tröja!". Någon som jag däremot inte i hela mitt liv skulle vilja träffa frivilligt igen är hans kompis, haha. "Egentligen ser jag ganska bra, men jag är så full så härifrån ser ditt ansikte ut som en schysst smet.". Tack för den, liksom. Men då vet jag... Mitt ansikte ser ut som en schysst smet.

Nu ska jag fixa mig i ordning, eller ja. Snart ska jag väl göra det.

.. och egentligen vill jag inget hellre, men du försvinner längre och längre bort ..