Jag har märkt att jag börjar dom flesta inläggen med ordet Jag. Inte så konstigt egentligen, eftersom det är min blogg och det jag skriver handlar ju oftast om mig. Det som skrivs i bloggen, det stannar i bloggen (det är rent önsketänkande). Jag är ett ståpiller. Fråga mig inte vad det är, men nu skriver jag bara det som ploppar upp i hjärnan (jag tänkte skriva ploppar ut, men Nathalie räddade mig från en pinsam situation).
Jag ska förresten äta broccolli. Jaha (väldigt roligt betonat, jag och Nathalie skrattade jättemycket).
Planerna på att köpa min lilla älskling är fortfarande uppe och snurrar men det kommer antagligen inte bli någonting, men jag skulle bli så grymt jävla lycklig om jag fick äga han/hon/den/det. Jag är pirrig i magen, för varje gång jag tänker på han/hon/den/det så blir jag alldeles varm i kroppen... Och nej, nu handlar det inte om ett levande ting. Inte ens en levande människa. Det handlar om mitt jobb. Jag ska försöka fixa och dona så att vi ungdomar kan få ha en liten fot med i spelet. Min favorit på jobbet har lovat mig att om han vinner massa pengar en dag så ska jag få hans del helt jävla gratis! God, I hope so.
Pirret i magen försvinner lite grann nu, för nu tänker jag på annat. Jag vill ha lite mer Sprite Zero, Nathalie! Nathalie vill inte hälla upp till mig, men jag vet inte var flaskan är så hon får lov att göra det i alla fall. Jag är döv just nu.