Det känns som att något som knappt har blivit påbörjat är på väg att avslutas. Jag tycker inte om när det blir såhär. För mig är det väldigt jobbigt, speciellt nu när det precis har fastnat hos mig. Jag är rädd. Jag är rädd för det som kanske inte kommer hända mer än vad jag är rädd för det som kanske kan hända. Jag är lite smått orolig.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, eller snarare vad jag orkar skriva. Jo! Imorgon åker Ticke till sin pappa och är där tills på söndag, vilket då betyder att jag kan jobba hur mycket som helst i helgen. Fast vi får väl se vad som händer. Nu ska jag iallafall gå och röka min sista cigg.

I'm just your worst frakin' nightmare girlfriend.