Alldeles nyss kände jag ett behov av att skriva i min blogg. Jag vet inte riktigt varför eller vad jag skulle skriva, men jag får väl försöka knåpa ihop ett litet inlägg bara för syns skull om inte annat.
Jag är i behov av närhet, men den närhet jag mest av allt vill ha nu är inte tillgänglig för tillfället och lär inte vara det på ett par veckor minst. Det är tufft att vara ensam, speciellt om man är liten och heter Sandra och är alldeles... ensam. Och nu är jag dessutom trött och vill bara ha ännu mer närhet, bara ha någon att ligga sked med. Någon som helt enkelt finns här hos mig... (Just nu frågade jag Nathalie om hon kunde hjälpa mig med att sätta ord på mina känslor. Vet ni vad hon svarade? "Livet blir lättare om man äter en bra frukost". Jag säger ju det, hon är inte frisk...). Det blir helt plötsligt mycket viktigare med närhet och bekräftelse när man blir ensam. Även om man har någon att dela ensamheten med, så behöver ju inte det betyda att man har någon dygnet runt, årets alla dagar. Eller hur? Man behöver extra mycket ömhet.

Nu tror jag att det är dags för mig att släcka lampan och lägga mig ner i sängen (som jag visserligen redan ligger i). Jag ska tänka på dig. Skriver imorgon!